MVG!

Dagens stora händelse i alla fall för mig var Gustafs ett och ett halvt årskontroll på BVC. Jag trodde att vi skulle dit och få den tredje vaccinationssprutan och hade ingen aning om att det också var lite småtester. Först fick han visa att han kunde klättra upp på en barnstol och sitta vid ett litet bord där det först skulle byggas med klossar, sedan ritas och sedan pekas ut kroppsdelar. Gustaf var förstås lydig. Han klättrade snällt upp på stolen, började bygga torn med klossarna, ritade med både höger och vänster för säkerhets skull, ville byta kritor och målade med tre färger och pekade stolt på magen och visade tanten var nästan satt.

Därefter var det dags för längd och vikt. 83 cm lång och 12 kg var han precis på normalkurvan.

Perfekt och högsta betyg med andra ord. Vi här hemma tycker förstås det jämt men det stärker förstås föräldrastoltheten när även andra påpekar att han är duktig och speciell, för det måste väl vara det hon menade när hon sa att han är som en ett och ett halvtåring?!

Bilderna är från dagens lässtund i soffan.

Tapper och skräckslagen

Gustaf har den senaste veckan blivit lite blyg och reserverad. Om vi träffar andra som han inte känner så väl så vill han numera väldigt gärna vara i närheten av någon av oss. Igår när vi hade gäster så slumpade det sig så att jag var i köket, alla andra utom Pranee och Gustaf gick husesyn. Älsklingen försökte vara tapper och var kvar ett tag i vardagsrummet tills han kom in i köket. Då var ögonen sprängfyllda av tårar och han slängde sig om min hals. Men han grät inte. Tårarna trillade lite, men han gjorde allt för att vara tapper.

Idag var vi och fikade hos en kollega till Stefan. Jonas och Mia har tre pojkar, snart fyra och två och ett halvt år, varav de minsta är tvillingar. Gustaf var inte sig själv på hela tiden. Han såg mest förskräckt ut och lekte endera för sig själv eller i närheten av de andra om jag satt brevid honom.

Vi får hoppas att det är en fas som snart går över. Vi vill ju inte att han ska vara rädd när han träffar andra. Blyg är en sak, skräckslagen verkar jobbigare.



Före klippning



Efter klippning

Större

Idag efter dagis åkte en liten Gustaf till familjen Ingestedt och hälsade på. Väl hemma igen var det en större Gustaf. Jag vågade mig nämligen på att låna deras trimmer och använde den för att klippa Gustaf. Så för första gången i sitt liv har han nu kort hår och genast ser han både mycket större och mer asiatisk ut. Han blev också ännu mera lik sin pappa fast då med de asiatiskadragen och de kanske vi inte kan skylla på pappan.

Imorgon ska jag ta kort på den nyfriserade skönheten och sedan visa här.

Glad lax

Om man fick önska på vilket sätt Gustafs uppsättning av gener skulle påverka stort som smått så hade det varit himla fiffigt om han ärvde de egenskaper som vi själva anser är våra bättre. Jag hoppas exempelvis på att han ska bli lång (eller i alla fall längre än jag, ärva pappans sinne för matematik - och det tålamod som pappan har, vilket måste tillstås är aningens längre än mitt eget. Av det som vi hittills lärt känna av älsklingens så har han ännu så länge lite otur i ärftlighetens lotteri. Han har temperament och dåligt tålamod. Egenskaper som skribenten av egen erfarenhet vet inte alltid passar så bra ihop. Gustaf vill och försöker hela tiden lära sig en massa nytt. Så långt allt gott. Men när han inte lyckas sätta ihop legobitar som han tänkt eller annat så blir han verkligen heligt arg och det slutar ofta med att han slänger iväg leksaken och/eller börja gråta. Gustafs dagar består därför numera av en hel del frustation.

Utan att påstå att vare sig jag eller pappan är sura och negativa till vår läggning så är det ändå roligt att se att förutom att ärva en blandning av våra egenskaper så bildar blandningen i sig också helt nya unika egenskaper för Gustaf. En sådan är helt klart att han vaknar så himla glad och att trots frustationer och annat i det stora hela är en himla glad kille. Han har verkligen ett härligt skratt till glädje inte bara för honom utan för oss också. Som idag när jag kört tur och retur Linköping och kommer hem trött och lite irriterad. En kvart hemma och sedan är livet lite bättre igen.

Till helgen lovar jag krafttag i sladdletandet så att även ni kan få njuta av älsklingen.

Sladdlös

Nu är kamerasladden tillfälligt försvunnen igen, vilket är ett av skälen till uteblivet bloggande de senaste dagarna. Ett annat att jag inte riktigt hunnit.

I fredags hade älsklingarna grabbkväll här hemma medan jag hade lyxen att bli bjuden på en massa champagne på Le Rouge. Ett ställe som varmt kan rekommenderas bara för miljön och den trevliga personalen. Är förstås nyfiken på maten också efter att ha spanat in menyn.

I lördags hade vi middag här hemma vilket föregicks av välbehövlig städning av hemmet och i söndags var vi hos farmor och farfar nästan hela dagen. Och innan vi hunnit blinka var helgen över.

Gustaf pratar mer och mer men fortfarande relativt obegripligt i det stora hela. Två ord som används flitigt är nej och mer. Gustaf säger nej till nästan allt numera. Till och med när han egentligen vill ha något och vill säga ja. Han är en mycket bestämd och temperamentsfull gosse men trots det förstås den bästa - alldeles alldeles underbar.

Tillbaka på dagis

Mycket jobb att ta igen efter två dagars frånvaro. Därav ett kort inlägg. Gustaf är på benen igen och efter att ha spenderat en lugn och skön dag tillsammans med farmor och farfar igår så var han idag redo att gå tillbaka till dagis.

Bakslag

Jag trodde att Gustaf efter en ganska bra gårdag var på bättringsvägen, men idag var han sämrre igen. Jag beundrar ändå hans sätt att hålla humöret uppe. Han är tapper vår käre son.

Imorgon är det farmor som är tapper och modig som vågar ta emot det sjuka barnbarnet så att jag kan återgå till jobbet.

Jag vet att det var länge sedan det var någon bild. Men det har liksom inte varit läge att ta några nya bilder. I alla fall inga som ni skulle vilja titta på.

Egen säng

Är hemma och vabbar idag. Gustaf ligger och sover middagsömn, som idag faktiskt sker på den vanliga tiden. Igår behövde han fortfarande sova mer än vanligt vilket gjorde att sovtiderna blev lite flytande. Det är lustigt det här med rutiner. Både jag och pappan kanske inte är guldmedaljörkandidater men vi lär oss hela tiden. Gustaf verkar gilla rutiner vilket han visade prov på idag. Nu när han varit sjuk har han legat mellan oss i vår säng både på dagen och natten. Och en eller två tankar har kanske flugit igenom mitt huvud om det månne ska bli svårt att få honom att sova i sin säng igen. Svaret är nej. När Gustaf blev trött vid lunchtid visade han tydligt att han ville sova i sin säng genom att försöka bädda den själv. Efter hjälp är det nu där han sover sött.

Om gårdagen finns det inget mycket att skriva. Många blöjbyten summerar hela dagen. Det var med viss ångest jag imorse släppte iväg pappan till jobbet.

Det verkar dock gå åt rätt håll. För varje dag blir huvudpersonen i alla fall piggare och piggare även om kroppen inte riktigt hänger med ännu.

Utslagen hjälte

Vi lider med Gustaf och har under dagen blivit proffs på att byta lakan och kläder utan att beröras alltför mycket. Kärlek, tänk om den faktiskt kunde hjälpa mot alla sjukdomar. Då skulle älsklingen slippa vara sjuk. Han är stor i sin litenhet. Klagar och gnäller nästan inte alls.

Det jobbigaste är inte längre att ta hand om det som ska tas hand om utan att neka honom när han vill ha välling eller hur mycket vatten som helst. Ibland går det helt enkelt inte för oss att säga nej. Magen gör det dock efter några minuter.

Det är första gången som vi ser honom sjuk på riktigt. Hög feber och förkylning visar sig vara en bagateller i jämförelse. Hela dagen har han legat helt matt på vår säng och knappt rört sig. Varit vaken en kort stund för att sedan sova en lång.

Vi hoppas på att han sover sig friskare och vaknar lite piggare.

Christer Sjögren må vara från Hammarö, i det kära Värmeland. Mig är han i alla fall inte kär. Fast vad spelar det för roll när det verkar som tusentals andra har det. Blir han vårt svenska bidrag i Eurovision song contest kommer jag aldrg mer titta på Melodifestivalen. Kanske lika bra det. Ingen var bra ikväll.

Ingen läsning för känsliga

Då förkylning slagit till igen var tanken att jag skulle få en natts god sömn genom att sova i källaren natten till idag. Nu blev det inte så. Stax innan midnatt kom pappan ner med älsklingen och behövde hjälp. En oönskad premiär hade slagit till. Gustafs första vinterkräksjuka. Hans och vår säng behövde saneras. Vi sov alla i källaren med vissa uppvaknanden.

Vid frukosten nu på morgonen visade det sig att älsklingen ännu inte är frisk.

Jag är fullt medveten om att det är mest jobbigt för Gustaf och jag tycker verkligen synd om honom. Icke dessto mindre måste jag tillstå två saker.
1. Det här med att vara vuxen. Jag kommer nog aldrig riktigt bli det. Sedan inatt har jag intensivt längtat och önskat att min egen mamma var här och kunde ta hand om oss alla.
2. Jo, jag vet att jag varit mamma i drygt ett och ett halvt år. Inatt och nu på förmiddagen har jag lärt mig vad det till fullo innebär.

Idag leker vi på övervåningen.Där finns ingen stor matta eller fina Laminos.

Håller tummarna för att ämnet nu är utömt och att vi alla är oss själva imorgon.

Nakenfis

Dagens bild, tagen utan kamera men från minnet:

Badkar med naken Gustaf i. Blöt i håret. Lite lurig och busig blick. I ena handen en plastkanna att hälla vatten med. I andra handen en glasstrut. På kroppen lite här och var chokladfläckar som droppat från glassen. Leende och full av energi. Lycklig.

Ibland är han bara för söt! Han har det så bra hos farmor och farfar att han inte är särdeles intresserad av att följa med hem. Det är på sätt och vis väldigt skönt. Vi behöver inte alltid ha dåligt samvete för långa dagar från oss. Han har det bra och han har roligt. Farmor berättade att idag var första gången som han inte vill gå från dagis.

Barn verkar mycket bättre på att leva i och för stunden. Hur får man tillbaka den förmågan?

Topzsuccé

Jag brukade då och då tvätta Gustafs öron med en tvättlapp. Det har aldrig varit särskilt populärt. Häromdagen provade jag med barntopz och minsann, det var av någon anledning mycket roligare. Så nu börjar Gustfas dag med att han går ut i badrummet och pekar på topzen och vill ha en sådan. Därefter gör han rent sina öron och mina. Så är örontvättar livet betydligt enklare.

Enkelt för mig gjorde jag även i eftermiddags. Då pappan förvarnat om kvällsjobb så bjöd jag helt enkelt in mig och Gustaf på vardagsmiddag till familjen Ingestedt. Jättegod kycklinggryta serverades och både jag och Gustaf åt tacksamt och mycket. Jag lärde mig att Gustaf visst äter paprika, bara inte rå.

Gustaf vet inte riktigt vilket ben han ska stå på när det gäller min gudson Anton. Innan Maria kom hem från jobbet var Anton i min famn ganska länge och Gustaf kom hela tiden och pussade och kramade om honom. Han var jättegullig! Samtidigt slog avunsjukan till ibland och då ville han sitta precis där Anton satt och vid något tillfälle så kastade han en mjukboll på honom. Lagom till Antons mamma kom hem tyckte Gustaf att det var dags för mig att ägna hela min uppmärksamhet åt min älskling nummer ett.

Fläskläpp

Igår när jag kom för att hämta Gustaf på dagis satt han och lekte kafferep med en flicka. När det var dags att gå gick han runt till vart och ett av de andra barnen och sa hejdå. Det var en söt syn.

Älsklingen kom inte gående av sig själv inatt. Halv fyra vaknade vi av gråt från Gustafs rum och jag tassade snällt över för att hämta guldklimpen. 5 minuter senare sov vi alla djupt igen. Pappan så djupt att det säkert hördes till grannhuset. Det väckte i alla fall mig.

Ikväll gick en av Gustafs lekar fel och han föll framåt rakt ner i golvet med resultat att han förmodigen bet sig i läppen. Blod och tårar. Och en stor fläskläpp. Tackade nej till pappans tröstpepperkaka men ja till tröstsaften.

Utmattad somnade älsklingen rekordsnabbt i sin säng. Tog inte ens tio minuter. Beror förmodligen på att han blivit förkyld - igen. Tänk att vara så tapper, pigg och glad trots att näsan rinner.

Imorgon ska jag jobba hemma på förmiddagen och ser fram emot att kunna ge honom en lugn start på dagen. Även när jag tar bilen tar det en halvtimma till jobbet. Kommunalt en timma. När jag jobbar hemma är det tid som sparas in. Tänk om varje morgon var stressfri. Vilken lycka.

Premiär * 2

Igår när vi var och handlade så blev Gustaf så arg när han inte fick som han ville att han la sig mitt igången och skrek. Ni vet sådär så att det enda som fattades var att han inte sparkade så högt med benen. Det var första gången och på sätt och vis var det en bra första gång för farmor var nämnligen med så hon tog hand om kundvagnen medan jag tog upp honom från golvet och lekte häst. Hoppla hoppla till mejeriavdelningen. Det är tur ändå att han fortfarande är så lätt att distrahera.

Att Gustaf vet vad han vill och att han inte har några problem med att kommunicera det fick vi ytterligare ett bevis på igår kväll. Dagens bild är nämligen helt arrangerad av Gustaf. Efter maten igår fick han först farmor och sedan farfar att resa sig upp från bordet, varpå han tog dem i varsin hand och ledde dem till soffan. Där talade han om vilken sida om honom de skulle sitta och vilken bok som skulle läsas. Högst framgångsrik som synes.

Tidigare har jag berättat att Gustaf vaknar och är ledsen allt mellan midnatt och fyratiden för avhämtning och fortsatt sömn i vår säng. Inatt stod han plöstligt vid vår säng och ville komma upp. Premiärvandring på egen hand!

Under kvällens middag råkade jag säga till pappan att det ska bli spännande att se om han kommer själv inatt också. Varpå jag måste ge pappan rätt i att mitt liv kanske inte är särdeles spännande om det numera är min definition av spänning.

Citymara

Gårdagen var en orgie i lyx i form av egentid för min del. Då det varit en del jobb i januari bestämde jag mig för att jag var värd att ta en ledig dag. Redan vid halv elva var jag inne i stan för att kolla i affärer. En timma senare var det lunch med Maria för att därefter avlösas av fika med Kicki, shopping, fika med Susanne och avslutas med middag ute med flickorna. 13 timmar senare var jag hemma igen och jag kan inte minnas när jag senast var en hel dag på stan. Långt innan Gustaf ens var påtänkt.

Väl hemma igen drabbades jag av Gustaflängtan då jag inte sett honom sedan morgonen så jag började vänta på att han skulle vakna för att flyttas över till vår säng. Han brukar vakna allt mellan tolv och två. Inte igår. Klockan tre låg jag fortfarande sömnlös, men någonstans därefter somnade jag till slut, för att sedan genast väckas av älsklingen som vaknade halv fyra.

Idag har jag och älsklingen varit ensamma fram till nu då pappan agerat flyttgubbe. Vi har lekt inne hela dagen för vädret är så himla tråkigt. Dagens sötaste är var när Gustaf fick ta en pepparkaka. Han vet var burken står och pappan har lärt honom att man får ta en. Han tog dock två och gav snällt den andra till mig.

Nu iväg för att hälsa på kusin Joel