Huset var lite mer slitet än vad både jag och Stefan kommer ihåg, men som det heter på mäklarspråk, så har det också potential så det enda som fattas är en liten lottovinst...
Eftersom Gustaf numera knappt går att lämnas ensam ens korta stunder, så kom vi häromdagen att tänka på den hoppgunga Emelie, Daniel och Beth lämnade kvar i Sverige. Så den avhämtades hemma hos Ludwig som hade mycket roligt i den senast. Gustaf däremot gillar den tyvärr inte alls.
Om man hoppar börjar saker fram på gungan blinka och låta. Tanken är att barn ska tycka att det är kul och hoppa ännu mer. Gustaf blir dock rädd och börjar gråta...Stackars liten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar