Nedkopplade

Vi är på snabbesök hos farmor och farfar för att läsa våra mail och jag passar också på att skriva några rader här. Vårt bredband fungerar inte. Nu har vi förvisso eget men då det inte fungerar så har det dessutom slagit ut möjligheten att sniksurfa på grannarnas, så för nu står vi utanför Internetvärlden därav har det varit dåligt med uppdaterandet av Gustafs blogg.

Gustaf som nu är drygt nio månader är som bekant matglad, nu äter han en leverpastejmacka nästan varje frukost och till lunch en storburk barnmat. Hans rum är klart och spjälsängen inställd, men hmm han sover där typ tre timmar. Först somnar han i vår säng och sedan bär någon av oss över honom till hans för att därefter när han vaknat fem gånger bära tillbaka honom till oss. Han verkar trivas alldeles utmärkt med att ligga på tvären mellan oss och ha mig på ena kanten av sängen och pappa på andra. Platsen i mitten är stor nog att kapa åt sig själv.

Nu ska vi åka hem och leta i de flyttkartonger som ännu inte är uppackade. I någon av dem bör våra deklarationspapper ligga...

Trevlig Valborg!

Äta med hela kroppen

Gubben hade inte tagit kort när jag kom hem så det gjordes senare, efter maten, som ni kan se. Jag ska sluta kalla Stefan för gubben, risken är ju stor att jag då blir gumma och det känner jag mig inte riktigt redo för att bli kallad. Tack och lov för att Joel kan säga Anna!

Idag efter jobbet fikade jag med Kicki och Clara sju veckor. Och eftersom restiden nu är något längre var jag inte hemma förrän halv åtta. Något jag inte tänkt på förrän idag är att vi inte lika lätt som tidigare kan hämta och/eller lämna Gustaf till varandra om den andre ska göra någonting. Gustaf hade mer än gärna fått vara med och fikat, men restiden på en timma tur och retur kändes inte aktuellt. Hmm, måste hitta en smart lösning!

Gustaf och pappa har varit hemma idag med undantag för en liten utflykt för att köpa bets. Vidare har de varit ute i trädgården och fikat med farmor som stannade till på väg hem från sitt jobb.

Jag hade faktiskt glömt att vi alltid är lediga hela dagen innan en röd dag, så idag blev jag positivt överraskad över att jag visst har lång helg och inte väntas tillbaka till jobbet förrän onsdag. Det kompenserar mer än väl att jag ska jobba några timmar på lördag!

Förhoppningen är att vi ska komma ännu mer i ordning då. I alla fall jag börjar bli galen på att det är saker överallt! Jag saknar dessutom att vi inte alls är sociala längre. Det känns som all ledig tid måste gå åt att fixa och förstås vara med Gustaf. Längtar både efter att ha middagar igen och att bli bortbjuden och känna att man har tid för det.


Kolla coola stilen. Han håller ofta lite nonchalant i saker, dessvärre slutar det ibland också i att han trillar. Lära-gå-vagnen är fortfarande en favorit.


Numera är det svårt att ta kort på honom, eftersom kameran verkar så spännande och att man genast måste krypa fram och försöka ta den.

Gubben tar kort imorgon!

Idag kom jag slutligen på var jag packade ner kameran. Den låg i min jobbryggsäck tillsammans med min dator. Kanske var det ett tecken på att det från idag är dags att få igång jobbhjärnan på riktigt?! Då jag nu är tillbaka på jobbet på heltid och det känns helt OK. Tänkte inte på det när vi planerade föräldraledigheten men det är ganska skönt att komma tillbaka på våren och känna att det finns en delledigheter och semester som väntar istället för en lång, mörk höst och vinter.

Hur som helst - kameran är således återfunnen och batteriet sitter nu på laddning, så imorgon hoppas jag att Joels farbror tillika Gustafs pappa och numera kallad gubben tar kort på älsklingen och lägger ut det här på bloggen!

Här hemma tar allt mycket längre tid än jag tror. Igår höll jag verkligen på med böckerna hela dagen och kvällen och blev ändå inte klar eftersom det visade sig att vi trots allt har för få hyllmeter. Lösningen som vi kom på visade sig inte hålla då väggen den tänkta tillskottsbokhyllan skulle vara på inte höll för att sätta upp bokhyllan på. Nu ikväll har vi dock börjat få ordning och lösningen har blivit att alla pocketböcker utom de absoluta favoriterna får ha sin plats i källaren och gästrummet. Så för er som vill komma och hälsa på och sova över finns det i alla fall nattlektyr.

Gustaf är så cool. Han har den goda smaken att visa att han blir glad när jag kommer hem och inte träffat honom på hela dagen. Så jag får ta honom och hålla honom i... tio sekunder och sedan vill han till pappa igen... Han verkar med andra ord verkligen tillfreds med sin nya hemmatillvaro, vilket känns bra!

Nu ska jag jobba, hade nästan glömt bort hur det är att behöva jobba på kvällarna. Håller tummarna för att det inte kommer att bli ett måste så ofta.

Frusen

Ett stort tack till mormor och morfar som varit här i helgen och gett Gustaf maximal uppmärksamhet! För oss har det inneburit att vi faktiskt packat upp en hel del kartonger och köpt och satt upp våra nya bokhyllor. Efter imorgon kommer böckerna vara på plats, Gustafs rum kommer att ha rullgardiner och hans hyllor kommer att ha målats en gång till och tja, vem vet, kanske kan det vara så att älsklingen ska sova i sitt rum för första natten imorgon?

Just nu känns det i och för sig lite som en utopi att han ska somna i eget rum. Han kan inte somna utan att ligga nära någon av oss på vår säng och sedan när vi flyttar över honom till spjälsängen så slutar det nästan alltid med att han med en gång eller efter fem minuter vaknar och så får vi börja om. Innan vi sedan själva går och lägger oss så sover han oroligt. Hittills har det varit så att vi haft dåligt samvete för att det varit så rörigt omkring honom mer eller mindre ända sedan visningen av lägenheten, men kommande vecka är det dags att bita i det sura äpplet och få in honom i lite sovarutiner igen.

Mer oroväckande är dock att trots att nästan alla flyttkartonger är upppackade så har kameran ännu inte återfunnits sedan vi bodde på Kungsholmen. Därav inga bilder...

Något annat som oroar i alla fall mig är att det är kallt här i huset! Jag fryser när jag är i vårt sovrum och lägger Gustaf. Så här på sommaren går det att åtgärda med täcke, undrar dock lite oroligt hur många täcken som kommer behövas när det är minusgrader och snö ute alternativt hur fattiga vi kommer att vara när vår elräkning är 10 gånger högre än vi trott den skulle vara.

Allt väl ännu så länge dock eftersom vi har sommaren som väntar!

Tillbaka till Telia

Igår när Securitas kom för att gå igenom larmet, visade det sig att pappa Stefan till och med utan egen vetskap beställt IPtelefoni. Det vill gammalmodiga mamma inte ha, eftersom min kära baccelittelefon då inte längre skulle kunna användas, dessutom visade det sig att huslarmet krävde Telia, så trots höga abbonemangavgifter får man ändå ge Telia att det tog dem 12 timmar att koppla in telefonen medan bredbandsbolaget ville ha fyra veckor... Med detta sagt, det går att ringa hem till oss igen - på det gamla vanliga numret!

Det känns fortfarande som det är mer än vad i alla fall jag trodde skulle vara kvar att packa upp och få på rätt plats, efter en veckas semester. Men idag har vi fått ordning på alla våra kläder. Någon i den här familjen (inte jag eller Gustaf) har en himla massa kläder och har därmed klara problem med att få plats. Det går onekligen att jobba mycket mer effektiv när det finns någon till hands som är med älsklingen.

Morfar har varit ute i trädgården med den helt omöjliga uppgiften att "städa" i skogen bakom vår tomt. Där har de som både här tidigare och säkert några grannar nämligen gjort sin egen lilla komposthög av nedskurna träd etc. Lagom fin utsikt två meter från vår lilla uteplats. Stefan och morfar var även hemma hos farmor och farfar och hämtade ett jättefint skåp som farmor målat till Gustaf, så nu står det i hans rum!

Vi är alla trötta efter hårda arbetsdagar och för mig och Stefan är det så skönt att kunna gå och lägga oss i tid. I normala fall, när någon av oss tar hand om Gustaf, och det inte blir så mycket gjort har vi de senaste veckorna kompenserat detta med att vara uppe på nätterna och fixa.

När alla saker kommit på rätt plats, så är det dags att börja renovera igen. Köket är inte färdigt och badrummet väntar liksom sovrummet. Vi tog bort en garderob i sovrummet och då visade det sig att man inte målat eller tapetserat bakom den, sedan typ 30-talet...

Nu är vi avnjutit middag och för att riktigt njuta för en gångs skull är veden inköpt och efterrätten ska intas framför brasan.

Grattis mormor!

Jag och mitt minne är inte riktigt intakta med varandra, därför är jag ledsen för att jag helt glömde bort att TACKA alla snälla själar som hjälpte oss att flytta i söndags! Det uppskattades!!!

Idag kommer mormor och det passar jättebra för då kan vi fira henne ordentligt eftersom det också är hennes födelsedag. Present och tårta är inköpt så nu väntar vi bara på våra långhelgsgäster.

Igår inköpte tandborste och tandkräm till de små gaddarna. Gustaf tycker det är jätteroligt att ha tandborsten i munnen, huruvida han ibland också lyckas träffa tänderna är högst osäkert.

Snyltare

Många av grannarna verkar ha bredband eftersom vi ibland, som nu, lyckas koppla upp oss via dem.

Här är rörigt precis överallt med flyttkartonger och saker högt som lågt. Imorgon kommer dock mormor och morfar på besök och har lovat ta hand om Gustaf så att vi förhoppningsvis får lite gjort.

Gustaf verkar ändock må bra i röran. Han sover bättre och tycker kanske att det är skönt att vara på ett ställe.

I måndags lämnade vi över nycklarna till vår lägenhet. I alla fall mitt hjärta fick lite ont. Idag ska jag och Gustaf alldeles strax dock åka tillbaka till de ännu så länge mer välbekanta kvartern och gå på promenad med mammagruppen. Känns också lite vemodigt då jag nästa vecka börjar jobba heltid och därefter inte längre kan vara med ute och gå.

Gustafs första två tänder har tittat fram! Två sylvassa vita taggar sticker upp och känns rejält när han sin vana trogen ibland bara måste bita i nästan...

Ingen bild idag, då det är lite mer oklart i vilken av kartongerna kameran finns.

Sista inlägget från Kungsholmen

Idag har varit en sorgesam dag för mamma. Jag har varit på begravning av en mycket uppskattad arbetskollega som avled hastigt av en hjärnblödning och idag tycker jag ändock att man kan säga att 54 år är alldeles för tidigt.

Så när jag väl kom hem vid 18-snåret efter jobbet så längtade jag alldeles extra mycket efter en Gustafkram och det fick jag. Sedan började han gråta och ville till pappa men senare under kvällen så togs jag till nåder igen.

Vi håller som bäst på att packa ner det sista. Det är bara det att det sista är så väldigt mycket. Tanken är ändock att det här är sista natten vi sover här. Imorgon är det renovering av köket som gäller och på kvällen måste vi försöka städa i byggröran så att våra saker härifrån har någonstans att vara. När allt känns lite oändligt på någotvis så finner jag stor tröst i att vi lyckades förhandla oss till en flyttstäd, så att vi i alla fall slipper det.

Gustaf längtar nog ännu mer än oss efter att vi ska komma iordning. Hans lekyta både här och i huset har sedan några veckor tillbaka varit minst sagt begränsad. Vi får nog lov att säga att han är väldigt tapper trots röran omkring honom. Han är lite mer orolig på nätterna och därför skämmer vi bort honom varje natt med att han får sova hos oss.

Då kameransbatteri och kameran inte befinner sig på samma ställe blir det tyvärr ingen bild idag och igen alls nästa vecka.

Men för hugade läsare är det bara att hafva förtröstan, snart kommer massa bilder på älsklingen i sitt nya hem!

Och imorgon jobb...

Sista föräldralediga dagen spenderade vi med att göra en massa tråkiga ärenden ur Gustafs perspektiv ur mitt är jag ändock nöjd med dagen ur ett "vi-ska-flytta-in-snart" perspektiv. Idag inhandlades nämligen nytt kyl & frysskåp och det levereras redan på fredag! Det gamla är dels gammalt och låter jättehögt och dels ofräscht. För en kostnad av endast 100 kronor tar leveranskillarna dessutom med sig det gamla, vilket i alla fall jag tycker är ytterst prisvärt!

Gustaf åkte tålmodigt med i bilen och tittade storögt på allt i de affärer vi var inne i. Roligast var jättelampan vid kassorna på El-giganten. Den var som ett runt klot som man kunde se sig själv och mamma i. Det var ganska roligt att flirta med alla andra som stod i kassakö också och mamma tyckte i smyg att det var roligt och titta på hur olika människor reagerar när en åttamånaders kille blåstirrar på dem.

Eftersom det varit lite mycket så har vi helt enkelt inte hunnit med i en kombination av ren glömska allt praktiskt som ska göras vid en flytt. Idag beställde vi bredband till huset och ingen av oss kunde innan fantisera om att det var lång leveranstid på det. Så kära vänner de kommande fyra-sex veckorna har vi ingen uppkoppling eller hemtelefon installerad! Och jag som utvecklat internetberoende. Tur för mig att jag jobbar, men hela vecka 16 blir det därför inga nya blogginlägg om vi inte är hemma hos någon som har dator.

Imorgon jobb för min del, pappa Stefan däremot verkar märkbart nöjd över att vara ledig fram till och med hösten. Ska bli spännande att se om det känns som ledighet om en månad. Fast erkännas ska att det känns som rena rama lyxen att få vara hemma med Gustaf, vi har ju trots allt fått rå om både tiden och varandra.



Kartongen till hoppgungan är jätteintressant. Det ser ut som en kompis som sitter där!

Än så länge tandlös

Jag har sedan länge inte haft någon mellanslagstangent utan mitt mellanslag är som en liten prick att träffa. Har dock vant mig och numera går det ganska fort, Stefan verkade dock ha lite problem.

Imorgon är min sista föräldralediga dag. Borde egentligen göra något speciellt med älsklingen men just nu tar den kommande flytten all tid. Idag på dagen har var vi i huset under Gustafs sovtid så han kunde sova ute i vagnen och jag fixa lite inne. Fungerade alldeles utmärkt! Han sov i två och en halvtimma. Den långa sovtiden har med all sannolikhet något samband med att han inte sov nästan någonting inatt. Efter förmiddagluren åkte vi till Kungsholmen och jag packade några kartonger medan han "lekte" på golvet. Sedan åkte vi tillbaka till huset lagom till nästa sovstund. Morgondagen planeras bli ungefär likadan, det är bara att hålla tummarna för att Gustaf är med på noterna.

Stefan jobbar således sin sista dag på dryga fem månader och som av en händelse har Gustaf bara de senaste dagarna blivit extremt pappig. Är G i samma rum som sin pappa gråter han om han inte får vara med honom även om jag bär omkring på honom. Lite lite tråkigt ska erkännas att det är att komma tvåa, samtidigt känns det här mycket bättre än om det just nu skulle vara tvärtom. Och kanske är det så att Gustaf tröttnat lite på mig och jag lite på honom. Inte så att jag tröttnat på honom i sig, men lite lite på att vara hemma hela dagarna utan vuxensällskap.

Eftersom vi flyttar på söndag har jag sedan länge begärt semester vecka 16, att detta i sin tur sammanfaller med att vi byter vem som är hemma med G är ren tur. Vår delning av föräldrardagarna gjordes nämligen innan vi ens hade ett hus att flytta till.

Annars kretsar Gustafs tillvaro förmodligen av att det gör ont i tandköttet. Hans första tänder håller på att komma. När man tittar på blåsorna i tandköttet kan jag verkligen förstå om det gör ont ibland.


Paus i packandet för att ta kort på kanske världens sötaste!?

Gharsnottentangent.Gissavilken.

Helabloggandetharkörträttrejältidiketavminst2orsaker:viharbottihusetitre
dagarutaninternetaccessochAnnasdatorsaknarmellanslagstangent,vilketgörde
tttilletthärkaattskrivalängretexter.Dessutpomhardenbörjatgöraunderligaljud.
>Kaosochkalabalik.Ivilketfallsåkakalarochspikarviförglattalivet,närviinte
harfulltuppmedattslängapajerviltomkringosspågatorochtorg.


G älskar numera att äta smörgåsrån. Kan själv!

Provsmakare

När jag jobbade 20% så var jag i Karlstad och jobbade ungefär en gång i månaden, vilket passade alldeles utmärkt för Gustaf fick då träffa mormor och morfar med jämna mellanrum och de honom. Tyvärr så har det arbetsprojektet tagit slut och nu är det länge sedan Gustaf träffade framförallt mormor. Morfar var ju här och målade för någon vecka sedan. Mamma och Gustaf längtar lite efter båda och jag vet att det är ömsesidigt. Ska därför försöka lägga upp en bild varje dag fram till den 20:e då de kommer hit på besök!

Gustaf är som ni vet nu lite drygt åtta månader och det känns som han nu är en liten pojke mer än en bebis. Mycket händer och det syns att han gör nya upptäckter varje dag. Vi bidrar med att låta honom provsmaka på det mesta som vi äter (inte så mycket den färdiga maten eftersom den nästan alltid är saltad), men tillbehör såsom gurka, tomat,zuccini, bröd med smör etc. Han är matglad den lille gossen och han gapar glatt åt allt som bjuds även om han grimaserar och inte tycks gilla det så verkar det ändå bäst att gapa lika glatt direkt efter för det kan ju bjudas något som är gott! Föga förvånande så gillar han verkligen Singoalla och Bragokex och då fick han ändock inte smaka på sylten eller krämen på Singoallakexen som är det goda. Han gillar konstigt nog inte banan (jag trodde att alla småbarn gillade det). Inte heller gurka är till någon direkt förtjusning. Lök däremot verkar smaka mer OK.

Vid 18-tiden hämtade jag Gustaf som varit hos farmor idag och sedan åkte vi inte tillbaka till huset utan hem. Det verkar som han tyckte det var skönt att få vara hemma en stund innan läggdags för peppar peppar nu har han sovit i sin spjälsäng i tjugo minuter utan att vakna.

Idag körde vi ett släp fullt med saker till huset så imorgon funderar vi på att sova vår första natt där och ägna kvällen åt att städa och kanske packa upp en kartong eller två.


Gustaf satt som vanligt med och tittade på när jag lagade mat och samtidigt passade jag på att skämma bort honom med ett kex, vilket han som synes åt med stor förtjusning.

Kakeldag i huset

Kära Gustaf har inte sovit i sin spjälsäng på evigheter. Alla sömnmetoder och principer fick ge vika när vi under visningperioden hade Gustafs säng i ett förråd. Därefter har vi inte riktigt kommit in i rutinerna igen och Gustaf är så nöjd med det eftersom det betyder att han får sova i vår säng, vilket han gillar allra mest. Vi bullar upp ordentligt på sidorna och lägger honom i mitten av sängen, det i kombination med att han hittills alltid vaknar med någon form av läte, gny eller gråt har gjort att det varit säkert. Fram till igår natt, då lyckades han åla över vår lilla barriär och trillade ur sängen. Allt gick bra, men nu får han absolut inte sova i vår säng ensam mer, han har blivit för stor.

Vi hade innan det hände igår bestämt att vi skulle börja om med sovrutiner i huset när han får eget rum. Nu måste vi börja tidigare och det är verkligen inte lätt. Han kan inte somna om han inte får ligga nära någon av oss och pilla (allra helst med våra tänder).Så ikväll flyttade vi över honom till spjälsängen när han somnat. Problemet är att han på något sätt känner av att han är i sin säng för han vaknar med jämna mellanrum och gråter och kommer inte till ro. Så ikväll när han efter två timmar fortfarande sov i tio minuters etapper så fick Stefan helt enkelt gå och lägga sig med honom i vår säng.

Att någon av oss ska lägga oss samtidigt som Gustaf är förstås ingen långsiktig lösning, men vi tycker också båda lite synd om honom förtillfället och har inte hjärtan att tvinga honom sova ensam när han inte vill. Det är mycket i huset och det är inte så roligt för Gustaf att vara i röran. Tack och lov kommer farmor till undsättning mest varje dag. Vi inbillar oss dock att han känner att vi är lite stressade över att det är en vecka kvar tills vi ska flytta.

För att göra det så bra det går för älsklingen så är i stort sett hela vardagsrumsgolvet hans lekyta och vi har tagit dit en del leksaker bland annat Gustafs doppresent från gudfar Magnus och Lena (tack snälla ni. Än så länge är det dock roligare att smaka på handtaget och känna på det mjuka än vad det är att sitta på och gunga.

Till sist, på tal om doppresenter. Vi skäms verkligen för att tackkorten inte ens är beställda. Vi är jättetacksamma och rörda över allt som var på Gustafs dopdag och tackkort kommer, vi lovar, men det har helt enkelt varit för mycket annat. Om någon vecka ser jag dock fram emot att sitta i trädgården med ett glas vin och skriva tackkort till er alla!

För nu, högtid att gå och göra resten av familjen sällskap i sängen.



Förutom bild på Gustaf och hans gungfår så ses här även den blåkaklade öppna spisen. Allt har sin tid, men planen är att den någon gång ska bli vit.

Kung av sand

Igår på förmiddagen var vi hemma och tog det lugnt. Vid 14-tiden bar det av till huset. Våra skåpsluckor skulle komma och leveranstiden var mellan 15-21. Men de kom i alla fall, det är mer än vad kaklet vi beställt gjort och utan kakel står köksprojektet lite still. Håll tummarna för att affärer hittat det på lagret idag!

Medan vi väntade på luckorna gick vi omkring i Norra Ängby och hamnade sedan i sandlådan vid 4H gården. Gustaf satt mest rakt upp och ned och rörde knappt sanden och det fanns inga andra barn att titta på, så vi gick hem ganska snart.

Kvällen tillbringade farfar och pappa i huset och fortsatte sätta upp bröstpanelen medan vi var hemma och lekte och packade.

Hurra för Stefan R-D!

Gårdagen ägnades åt tapetsering så nu är tapeterna i köket på plats. Ikväll ska det arbetas med fönster och dörrfoder samt pärlspont. Allt tar mycket längre tid än man kan tro och utan farmor hade det tagit ännu längre tid. Hon är snäll och tar hand om barnbarnet på helgerna. Eftersom allt är rörigt i huset går det inte jobba samtidigt som Gustaf är där, han kan inte åla fram fritt utan måste bli buren och i alla fall min simultankapacitet räcker inte till att ha honom på ena höftet och med andra handen tapetsera...

Gustafs liv verkar vara lite jobbigt just nu. Han är lite gnälligare än vanligt och verkar inte helt tillfreds. Kan bero på att han har varit förkyld i snart två veckor och han gillar inte att torka näsan. Det märks också att han börjar bli alltmer medveten om sin omgivning och i och med det verkar han mer beroende av oss - i alla fall för att känna sig trygg. Men han är söt också. Nu när vi är ute och går sitter han i vagnen och regisitrerar allt. Hans huvud vrids fram och tillbaka för att hinna med att se. Övergångsstället med grön och röd gubbe är extra spännande och de röda siffrorna i hissen.

Idag har vi ätit lucnh med gudmor Annika. Alltid lika trevligt, men från att vara bortskämd med att ha den snällaste och gladaste av de flesta barn så är det lite lätt stressande att sitta med den mest högljudda och då och då relativt missnöjda älsklingen. Så den för mig efterlängtade vuxendialogen uteblev ganska mycket och istället var Gustaf i fokus. Men vi blev i alla fall mätta alla tre! Annikas man Stefan fyller år idag, så dagens hurra är tillägnade honom! Vi hoppas att gudmor firar dig ordentligt ikväll!

På vägen hem stannade jag i parken utanför och satte Gustaf i en gunga och det uppskattades. Han skrattade friskt!

De två senaste kvällarna har vi gjort extra storta grötportioner, vilket resulterat i att han som vanligt vaknar vid 02 för lite vatten, men att därefter vaknar han efer 06 och vill ha mat istället för tidigare 04. Vi håller tummarna för att det är en förändring som är här för att stanna!