Arbetsvardagen är här igen och det känns helt OK. För Gustafs del betyder det förstås tillbaka till dagis efter två och en halv veckas frånvaro. Det började bra. Han blev glad när han såg dagishuset och pekade glatt och sa där. Det gick bra när jag tog av honom och när vi gick fram till Lilly, men sedan slog separtionsångesten till rejält och han höll mig om halsen stenhårt och ville inte släppa samtidigt som tårarna sprutade. Det var verkligen inte roligt att behöva gå därifrån. Men när farmor hämtade sa personalen att det gått över efter fem minuter. Förhoppningsvis blir det inga tårar alls i slutet av veckan.
När farmor kom och lämnade älsklingen stannade hon och åt med oss och efter maten visade Gustaf upp sitt rum och pekade glatt på sin nya säng och därefter lurade han in farmor i sitt tält för att själv sätta sig på gungfåret och gunga.
Precis som vi trodde så gick det ikväll snabbare att få honom att somna, även om det fortfarande inte går direkt snabbt. Men kvällens 40 minuter är ändå att glädjas över än de senaste dagarnas en och en halvtimmas pass.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar