Bästa gudmödrarna!

Idag har vi haft en tjej och killdag som Gustaf skulle sagt. Killarna har varit på bio och Gustaf fick popcorn och för första gången läsk (ja, han har smakat förut men aldrig fått det på bio). Efter filmen valde Gustaf att de skulle äta på McDonalds. Han har en svaghet för Chicken Mcnuggets. Därefter lyckades han övertala pappan att han skulle få en present och när mamman kom hem visade han glatt upp sitt nya djur till samlingen. En krokodil.

Vi tjejer åkte in till stan och gick en kort stund i affärer innan det var dags att fika med Gustafs gudmor Annika. Därefter åkte vi till centralen och hämtade Ingrids gudmor Leena, som kom med tåg från Karlstad. Vi åkte direkt ut till Arlanda och sedan var det dags för fika igen. Ingrid fick smaka på gudmors äppelisthé och det föll henne verkligen i smaken. Måste varit rekord i hur stort man kan gapa efter mera.

Mamman har en svaghet för flygplatser och hur knäppt det än är så tycker hon att flygtornet på Arlanda faktiskt tillhör en av Stockholms vackraste byggnader. Så enkelt. Så snyggt. Hur som. Trots att det inte var länge sedan så kändes det som om vi skulle följa med gudmor till Rom men tyvärr var det förstås bara en känsla. Fast nästa år när mamman fyller jämt finns det planer på att ett helt gäng tjejer från gymnasietiden ska åka ner och fira sina jämna år. Mamman håller tummarna för att resan blir av.

Hade inte kameran med idag så nedan kommer bilder från när gudmor var här och hälsade på innan jul.


Ingrid var lite svårflirtad till en början...


... men till slut bemödade hon sig i alla fall att titta på tanten som verkar så glad över att ha henne i knät.

Blivande ordningsman?

Mamman och pappan måste nog bli lite bättre på att städa.

Vid pappans godnatt puss ikväll utspelade sig följande dialog.

- Pappa, stäng grinden och städa
- Jag kan stänga grinden men inte städa
- Mamma, pappa ville inte städa. Det är så stökigt däruppe
- Mmm
- Det var tråkigt. Men imorgon kan du och jag göra det.

Han kanske har lite rätt så nu vet ni vad som gäller här hemma imorgon.

Julen i bilder

Bloggandet har haft lite jullov men som kompensation för det kommer här en massa bilder från julfirandet.

Ett varmt tack till först kusinernas föräldrar som bjöd in till stor familjejulafton hemma hos sig och sedan till mormor, morfar, farmor och farfar för alla julklappar!


Julen började med ett skratt och dagen till ära iklädd en röd klänning från mormor och morfar


Kusinerna och deras mormor samt Gustaf undrar vem är det som knackar på dörren?


Jo, tomten!


Bäst att sätta sig i trappan och spana in tomten lite på avstånd


Förväntansfull


Ett uns av misströstan i ögonen. Tänk om jag inte får något paket?


Lycka! Äntligen, mitt namn på paketet!


Lite blyg men mycket stolt och nöjd ägare av en julklapp från tomten


Roligaste julklappen! Ingrids tycks undrar vad det är för kul hon har på fötterna...


men när hon vant sig lite kan man här se en mycket stolt ägarinna av sina första lackskor. Mamman ser att det finns hopp om att i framtiden i alla fall ha ett gemensamt intresse


Närstudie av vad är det egentligen som nu är på fötterna?


Ingrid iklädd julklappen från farmor och farfar måste väl smälta även de största isbergen?


Kanske populäraste julklapparna. Snickarbyxor och riktiga verktyg. Ikväll kom Gustaf på att han vill bygga en grävskopa. En riktig. Pappan svarar att det går nog inte. Gustaf replik är förstås: - Men jag kan hjälpa dig pappa. Jag har riktiga verktyg nu.


Vår stora stolta snickarkille


Mer paket! Denna gång doktorset


och en aktivitetslåda till systeryster


och slutar med ett skratt

Inte alltid lätt att vara storebror

Sedan en tid tillbaka är det väldigt mycket nej-sägande och gör inte så till storebror från både mamman och pappan. Det rör sig ofta om att ta leksaker från lillasyster och gå lite för hårdhänt fram. Inte roligt för någon i familjen. Det är tråkigt att säga nej hela tiden och det måste vara ännu tråkigare att höra det.

Storebror säger inte så mycket om det när jag försöker prata med honom och höra hur han upplever sin vardag. Men han säger att det är jobbigt att Ingrid vill förstöra hans lek. Högst förståligt. Lillasyster är inte helt oskyldig när det gäller att ta leksaker hon heller.

Nu verkar han dock ha kommit till insikt om att han får leka i fred och får full uppmärksamhet om han är där Ingrid inte är eller om det finns några andra vuxna än vi i närheten.

Därför bestämde han idag att han ensam skulle vara hos farmor ett tag när vi var och handlade och då tog vi förstås med oss lillasyster så att han fick sin lekstund själv. Den var tydligen precis så rolig som han hoppats för när vi kom för att hämta honom ville han inte följa med hem utan stanna. När jag sa att jag blir ledsen och att jag kommer längta efter honom om han inte är hemma så tittade han på mig och sa allvarligt: - Mamma, jag kan komma hem på torsdag.

Utan allt för mycket tjat valde han till slut att följa med hem. Övriga familjens medlemmar satt på golvet i vardagsrummet, men Gustaf var i köket. Helt plötsligt kommer han utspringande och ropade :- Vem älskar mig? Och jag tror att han blev nöjd med den totala responsen på frågan.

Vid läggningen frågade jag storebror om han längtade efter dagis och då svarade han:
- Jag längtar efter mormor och morfar. Vi kan ringa till dom.

Sagt och gjort. Och imorgon eftermiddagen någon gång kommer de efterlängtade.


Även Ingrid har nu hittat en ny kompis.

Längtan

Stora älsklingen har drabbades idag på eftermiddagen av längtan efter mormor och morfar. Han ville att de skulle komma nu. Försökte förklara att de kommer på onsdag, men det är svårt att förstå hur långt det är till onsdag så jag föreslog att vi kunde ringa så att han fick prata lite med dem. Bra så. Även morfar försökte förklara att de snart kommer.

Att jag tycker tiden går fort är en sak. Gustaf håller inte alls med för tio minuter efter deras telefonsamtal tror han uppenbarligen att det redan är onsdag.Då kom nämligen Gustafs gudfar Magnus på oväntat men välkommet besök och när han öppnar dörren rusar Gustaf dit och ropar: - Mormor och morfar!


En tom flyttkartong kan vara nog så spännande. Gustaf lekte en bra stund i den och lillasyster fick vara med. Vi kanske har köpt julklappar helt i onödan? En stor kartong kanske hade varit nog.



Storebror tog sin uppgift att klä granen på stort allvar


och förklarade för Magnus när han kom att inga kulor fick hänga längst ner för Ingrid är för liten och tar dom då.

Anna - Leena - Victoria - Farmor

Tidig morgon för mamman och Leena. Då gudmors tåg till Karlstad gick redan vid halv nio. När vi lämnade hemmet så sov resten av familjen. Vid läggningen igår ville Gustaf absolut att jag skulle väcka honom för att han ville säga hejdå till Leena. Jag hade dock inte hjärta att göra det så jag var förberedd på lite tårar och ilska. Men hela dagen har förflutit utan ett enda ord om Leena.

Barn är verkligen fantastiska. I fredags vaknade Gustaf upp och upp från källaren kom samtidigt min kollega Anna som sovit över. Inga problem han visade glatt sitt rum. Lite senare samma dag åkte vi och hämtade Ingrids gudmor och genast ville han leka med henne. Dagen efter var Leena den första Gustaf frågade efter så fort vi vaknat och han ville gå ner i källaren och väcka henne, vilket han också gjorde. Igår kväll var kom Victoria och hälsade på mamman och Leena och det tog fem sekunder från att hon kom tills hon var uppe i hans rum. Sedan imorse var Leena borta. Inga konstigheter alls.

Sen eftermiddag åkte vi till farmor och farfar för den årliga traditionen att äta skinksmörgåsar någon dag innan julafton (tack för en trevlig kväll!) och vips så ville han stanna kvar och sova där.

Stora älsklingen har ju visat sig vara lite blyg men på något sätt ändå inte. Märkligt. Högst anpassningsbar i alla fall till rådande omständigheter.

Fast det är klart det är ju vi vuxna också. Jag menar för mindre än ett års sedan kändes det inte alls märkligt att ha ett barn sovandes här hemma. Nu känns det tomt och som semester.

Dagens bilder är från i lördags. Jo, jag vet. Kanske lite tjatigt. Men de är ju så söta.

Steg ett

Idag åkte jag och barnen till Arlanda och hämtade Ingrids gudmor som vi alla är så glada att få ha här på besök i två dagar. Gladast av alla har det visats sig att Gustaf är över att ha henne här. Under dagen har han bjudit upp Leena att leka med honom på sitt rum och med stränga order till mig att jag ska stanna nere med Ingrid så att hon inte förstör när han och Leena ska leka med tåg.

Nu på kvällen fick Leena äran att läsa sagan OCH ligga hos honom till han somnat. Och det är verkligen en ära som inte ens hans älskade farmor, farfar, mormor eller morfar får när vi här hemma.

Ingrid är trots en jättefin rosa kofta, fina trosor, strumpor och T-shirt i present från gudmor lite mer svårflirtad. Långa stunder går det bra men sedan kommer hon in i perioder då det bara är jag som gäller.

Nu ikväll tog hon också sitt allra första steg! Eller steg och steg. Ska man vara riktigt noga så satt jag framför henne och hon stod själv några sekunder. Det gör hon numera sedan några dagar tillbaka. Sedan slänger hon sig liksom fram tills hon hamnar i min famn. Man har inte förrän en gång i kväll i denna manöver ens kunnat se det minsta lilla försök att röra fötterna samtidigt. Men ikväll satte hon faktiskt den ena foten framför den andra innan hon kastade sig fram. Det måste väl ändå räknas som första steget? I min bok är det så.

Pappan kom i ikväll nöjd hem från jobbet och med ett leende på läpparna nöjt konstaterande att han nu inte ska jobba på nästan åtta månader. Det är han väl värd! Men det är klart det beror ju också lite på hur man definierar jobb. Hoppas han kommer ihåg att det inte riktigt är samma sak som semester att roa en blivande ettåring om dagarna.



Favoriter


För ett tag sedan visade jag ju en bild när Gustaf var lite väl närgången med kameran på sin syster som inte blev glad av den behandlingen. Ser ni den oskyldiga systern som sitter lite oförstående bakom sin storebror. Som hon nyss dragit rejält i håret. Han blev inte heller glad.

Sista morgonen

Jag vet att jag tjatar om att dagarna går fort. Men så är det ju. Och idag var sista gången på mycket länge som jag hämtade Gustaf på dagis. Imorgon ska jag iväg på julfest på jobbet så då hämtar pappan. Sedan väntar ett ganska långt jullov för Gustaf och den 11 januari när det är dags att hämta nästa gång då är det pappan som hämtar och jag som jobbar.

11 januari har jag nästan varit hemma i precis ett år. Och det är så jag blir lite gråtmild när jag tänker tillbaka på året som snart gått. Lilla Ingrid. Som snart är ett. Hur hon ibörjan sov så mycket att jag blev orolig och hur hon idag sov en och en halv timma på dagen och resten av tiden mest av allt vill gå omkring med Nalle Puh bilen. Hur hon fick flaska med ersättning och hur hon idag äter det mesta alldeles själv med sina fingrar. Hon gillar det mesta, just nu är clementiner en klar favorit.

Och Gustaf. På ett år har han gått från att vara liten pojke till stor pojke. Och ingen av oss får längre säga att han är liten för som han själv säger: - Jag är storebror. Så sant.

Kanske inte dags för summering av året som gått riktigt ännu, men det har varit ett alldeles underbart år! Och det ska konstigt nog bli alldeles underbart att börja jobba igen också!

Imorgon, sista lämningen på länge. Just morgontimmarna med barnen kommer jag inte sakna. Nästan hela dagens tjat utspelar sig på morgonen i den här familjen.
- Kom och ät frukost
- Inte leka mera nu
- Kom och ät frukost
- Sluta hoppa upp och ner på stolen
- Ät din frukost
- Kom så vi kan ta på dig kläder
- Inte leka
- Nu måste vi klä på oss och gå

Att hämta är så mycket roligare. Varje eftermiddag utbrister han alltid: - Mamma! Och så kommer han springande för en kram och en puss.

Från 11 januari så har Gustaf också fått nya dagistider så han kommer inte att gå till 16 och vara ledig på fredagar längre utan till 15 och vara på dagis alla dagar. Hämtning kl 15 omöjliggör nästan att jag ska kunna hämta. Men någon dag emellanåt kanske man kan smita från jobbet vid 14?

Dagens bilder från i lördags. Precis innan vi åkte iväg till Tildes dop.





Allra finaste syskonen

Summering

Stora älsklingen som var så tapper efter vaccinationssprutan och sa att allt gick bra, fick lite fel då han på natten mot onsdagen fick 40 graders feber. Natten blev jobbig, men på morgonen var han helt återställd.

I torsdags var pappan på julfest så då kom Ludde och Anton med mamma Maria och höll oss sällskap.

På fredagen åkte vi till snälla farmor som ser till att Gustaf får lite pepparkakshustraditioner genom att även i år göra pepparkakshus tillsammans med honom (mycket uppskattat av den ohändige mamman). Gustafs favoritfärg är fortfarande gul och i år märks det på husets tak som bara har gula "knappar" (nonstop).

I lördags var det förutom att det var minsta kusinen Tildes dopdag också premiär för Gustaf att få lördagsgodis. Ja, vi sa inte att det var det, men som av en händelse var det en klubba i lördagens julkalenderpaket. Hans lycka när han öppnade paketet går att se lite av nedan. Och jag vågar redan nu utnämna klubban till den mest prisvärda presenten. Under kronan i inköp och varade i två timmar då han såg salig ut under hela tiden. Han slickar sin klubba så andaktsfullt att jag önskar honom att alltid känna lycka över så lite, men vi vet ju alla att det tyvärr ändras med åren.

Igår tog vi med barnen till Ängby kyrka på högmässa med tanke att få lite julstämning till livs och för att Gustaf som missade luciafirandet på dagis även i år (förra året var han sjuk och i år ledig)skulle få se ett Luciatåg. Det var sådär uppskattat. Mest jobbigt att sitta stilla, hur jobbigt det måste ha varit förstod vi på hemvägen då han sprang hela vägen hem med benen fulla av spring.

Vilodag

Bortsett från promenad med mammagruppen har det inte blivit mycket gjort idag. Mamman är trött så idag sov jag tillsammans med Ingrid i två timmar på eftermiddagen. Inte vare sig effektivt eller kreativt men skönt och välbehövligt.

Imorse var jag med stora älsklingen till BVC för andra vaccinsprutan och trots att han inte ville så var han en riktig hjälte. Och när jag på eftermiddagen frågade honom om han hade ont i armen så svarade han: Nej, mamma inte så farligt. Det har gått bra. Tryggt att veta.

Dagens paketinnehåll: En pannlampa.
Mottagande: Ganska bra. Han har redan fått en av farmor och farfar att ha på landet och tyckte det var bra att ha en hemma också. Direkt ville han släcka ner i vardagsrummet så att han kunde lysa med den. Det var roligt ett tag tills han kom på att han är rädd för mörket med alla monster. Vilken tur att det gick att skrämma bort dem med att tända lamporna igen!


Ingrid har blivit väldigt förtjust i att sitta på våra axlar. Pappans är bäst.

Ett glas.

Pappan är fortfarande sjuk och utmaningen att ha eget heltidsansvar för två barn får bara efter ett och ett halvt dygn mig att än en gång skänka beundrande tankar åt alla ensamstående. Idag var i alla fall dagisdag så Gustaf fick leka av sig lite på dagis. Tyvärr var båda favoritkompisarna sjuka så Gustaf var lite besviken över att det inte var så roligt som det brukar.

Efter dagis åkte vi och hälsade på Ludde och Anton och det fungerade väl ganska bra, men skillnaden mellan i lördags då Anton med föräldrar var här och hälsade på var ändå ganska stor. Då lekte Gustaf och Anton en hel eftermiddag och lång kväll utan att en endaste gång börja bråka eller fråga efter oss vuxna speciellt mycket. Det verkar som det är svårare att leka tre. I alla fall för Gustaf, men när vi kom hem till pappan sa han ändå att han haft det roligt.

På hemvägen kunde Gustaf inte sluta prata om sitt paket han skulle få öppna när vi kom hem. Men när han öppnat sa han lite besviket - ett glas. Mamman har försökt tänka ut saker han både behöver och inte behöver men alla med något tema som han kan bli glad för. De senaste dagarna har han bara tittat på sin Nicke Nyfiken film så därav ett Nicke Nyfiken glas. Han skulle bara veta att längre fram väntar också en tallrik och en matlåda i samma serie... Tur för mig att allt i alla fall är gul som är hans favoritfärg.

Det här med en massa paket är svårt. De ska vara lagom dyra, roliga, inte alltför stora (fast det blev de flesta ändå) och helst vara uppskattade lite mer än två minuter. Gustaf verkar inte ha någon större känsla för form. Allt han önskat sig av tomten är bilen Maxi. Han kommer också att få en sådan av mormor och morfartomten, men således är inget av paketen i kalendern en Maxibil, vilket han är övertygad om att det är. Innan han öppnade muggen sa han förhoppningsfullt: - Det kanske är Maxi!
Det är ändå tur att paketöppningen kulminerar på julafton så att han efter att ha blivit besviken 18 gånger till slut ändå får det han vill.


Gustafs kärlek till paketen är stor som synes. Efter konstaterandet att det idag var ett glas kunde han inte låta bli att klämma lite på de andra paketen. Han skulle bara veta att just här håller han i en tallrik...

Bättre sent än aldrig?!

Dagarna går så himla fort och det var inte meningen att blogguppehållet skulle bli så långt men ja, så blev det.

Under frånvaron har jag och Ingrid bland annat varit i Rom och hälsat på Ingrids gudmor Leena. Det gick jättebra att flyga med Ingrid och jag överlevde också att vara ifrån Gustaf i fem dagar, men när jag kom hem och han studsade av glädje över att ses igen var tårarna inte långt borta. Han hade dock haft det jättebra när vi var borta och spenderade alla dagar på landet tillsammans med pappan, farmor och farfar. Där han bland annat bakat pepparkakor med farmor som han stolt bjöd mamman på.

I Rom firade Ingrid sin 10-månaders dag och i tisdags var vi på 10-månaders kontroll på BVC. Nu är hon inte så liten längre utan väger 10 kg och är 72 centimeter lång.

Idag har jag ägnat dagen åt att äntligen få tummen ur och lite sent, jo, mamman är medveten om det, varit och handlat så att Gustaf numera har en paketkalender. För er som känner mig så vet ni att jag är barnsligt förtjust i paket och presenter och ända sedan Gustaf föddes har jag verkligen varje år tänkt göra en paketkalender men det har aldrig blivit av - förrän nu. Visserligen en hel vecka sen, men Gustaf blev ändå jättejätteglad över sin kalender. Och han förstod direkt konceptet att man bara får öppna ett paket om dagen och efter dagis. Med hans morgonrutiner hinner vi bara inte med paketöppning och eventuell lek med innehållet innan dagis.

Ikväll efter sagan innan vi sa godnatt säger stora älsklingen:
- Mamma, jag älskar mina paket som jag ska få efter dagis.

Då skämdes jag lite över att den inte var klar till den 1 dec, men nästa år lovar jag att den ska vara det och föreseende som jag är har jag redan nu berättat att nästa år får man bara paket varannan dag för varannan dag nästa år ska Ingrid få paket. Övriga bekantskapskretsen som har två eller fler barn menar att det inte fungerar utan att barnen måste ha en varsin så vi får väl se hur det går. Men min åsikt är egentligen att även barn borde vara nöjda med 12 paket under en måndag plus tomtebesök. Jag kanske har fel. Julen och dess traditioner är kanske undantag.

Pappan är det synd om idag. 40 gradersfeber och magont. Håller tummarna för att ingen av oss andra blir smittade och att han kryar på sig snart.


Älsklingar!


Och så här ser det färdiga resultatet ut. Mamman är lite stolt över att den hänger där klar. Gustaf tycker att den är jättefin med tåg och allt och mamman tycker att det är extra roligt att pappan hade den som liten.

Kortlös

Nej, jag har inte glömt bloggen. Men jag har bara inte haft tid att ta några nya kort och utan kort ingen blogg.

Men allt är som vanligt. Barnen mår bra och mamman och pappan också.

Lilla Ingrid fick vaccin mot nya influensan idag så nu är hela familjen utom pappan vaccinerad.

Vilken dag som helst nu ska mamman ta massor av kort så och återuppta bloggandet.

Bästa pappan!

Gustaf är just nu väldigt mycket inne på att vilja prata en liten stund. Något som både mamman och pappan så gärna gör.

Igår var hela familjen på en jättetrevlig middag hos Gustafs gudmor med familj och tapper som han är så höll han fanan högt ända tills vi var hemma igen, vilket betydde att han glatt sprang från tunnelbanan och var pigg trots att klockan var närmare 23. Idag har han därav varit lite tröttare än vanligt så på förmiddagen ville han gå och vila en liten stund tillsammans med mamman med svepskälet att han ville prata en liten stund.

- Vem ska börja Gustaf?
- Jag
- Hmm nej, inte hmm, mmmm, nej inte mmm. Nej, jag vet inte. Din tur.
- Gustaf,...
- Stopp och så sätter han upp ena handen och visar stopp.
- Vad är det?
- När du pratar lovar jag att lyssna hela tiden.

Jag antar att det betyder att mamman borde bli lite bättre på att lyssna. Och han har rätt. Det är ju tyvärr alldeles för ofta som vi pratar samtidigt som mamman gör något annat som att städa, laga mat (ja, det är sant) eller så.

Igår berättade jag för stora älsklingen att imorgon (idag) är det alla pappors dag så vi måste åka och köpa en present till pappa. Gustaf var väldigt ivrig på att följa med och han hade en mycket bestämd uppfattning om vad pappan skulle få. Nämligen racerbilen Rorri och alla hans vänner. Mamman vann diskussionen huruvida vuxna ville ha barnpresenter eller inte. I bilen på vägen hem satt jag och förklarade att pappa inte skulle få paketet igår utan idag och att man inte fick berätta vad vi köpt. Så fort vi kom hem utspelade sig självklart följande.

Gustaf rusar in.
- Pappa, vi har köpt en present till dig
- Vad snällt, men den ska jag inte få förrän imorgon.
- Vill du ha den nu?
- Nej, imorgon och du får inte berätta vad det är.
- Men jag vill.
- Nej, vänta tills imorgon
- Jag kan inte. Du får en bok.

Så om presenten idag inte var någon större överraskning för pappan tror mamman att han ändå blev glad då den för en gångs skull välregisserade sonen överlämnade paketet med orden.
- Du är världens bästa pappa.

Det tycker mamman om pappan också.

Verklighetstrogen

Här kommer gårdagens utlovade bilder. Bilderna är tagna av den blivande mästerfotografen Gustaf, som har tagit bilderna alldeles själv.


Mammans ögon verkar vara mer intressanta än resten av mamman


Här valde Gustaf att få lite mer känsla i fotot genom att innan själva tagningen trycka upp kameran i objektets ansikte. Visar en mycket naturtrogen spegling av vilka känslor det framkallade.

Ståplats

Hela veckan har gått i lugnets tecken så också gårdagen. Jag och Ingrid var hemma hela dagen igen bortsett från en snabb biltur för att handla mat och blöjor. Vad vi gjorde? Bilderna nedan talar sitt tydliga språk. Ingrid som nu kryper helt utan problem har fått upp hastigheten. Så hon kryper sig fram till allt som man sedan kan ta tag i och dra sig upp. För stå är det roligaste som finns just nu.

Idag har vi också varit hemma hela dagen, men det har kanske inte varit fullt lika lugnt som igår. Gustaf är lediga på fredagar och tja, mamman är lite oroad över hur framtiden kommer att bli, men efter kvällens prat vid nattningen så känner jag viss tillförsikt.

- Gustaf, tycker du att det är jobbigt att Ingrid vill ta dina leksaker hela tiden?
- Ja.
- Men tror du att ni när Ingrid blir större kan bli kompisar eller kommer du fortsätta att slå, sparka eller gå på henne när hon tar gör något du inte tycker om?
- Jag tror vi kan bli kompisar.

Skönt!

Om någon funderar på varför det är så mycket bilder på Ingrid och nu relativt få på Gustaf så beror det helt enkelt på att han inte vill vara med på kort längre. Imorgon kommer dock två bilder som han tagit helt själv. Fast inte på sig förstås.


Uppe finns en rolig och tycker mamman väldigt fin bänk som Ingrid fick i doppresent. Den är perfekt att stå mot.


Likaså fåtöljerna i vardagsrummet.


Säcken med leksaker fungerade bra också. Här står hon och väljer...


... för att sedan börja plocka ur saker.


Och sist men inte minst viktig. Bildbeviset på att hon igår använde Nalle Puh bilen för att ta sig fram - gående för allra första gången.

Glad mamma!

När Ingrid var åtta veckor syntes plötsligt en bula på hennes högra sida mellan örat och ögat och då hon inte trillat så tyckte vi att det var lite märkligt. På inrådan av läkare besöktes Astrid Lindgrens barnsjukhus, där ultraljud gjordes och uppföljande läkarbesök skedde. Där konstaterades att hon hade hemagionom (mer känt som smultronfläck fast i hennes fall inte rött och invärtes) eller lymfangionom. Det förra inte alls farligt och återbildas automatiskt, det senare lite mer ovanligt och komplicerat och kan växa och bli större. Då mamman och pappan tyckte att svullnaden blev större när hon var ledsen så lutade läkaren åt att det var det senare, som tyvärr inte återbildas.

Mamman grät hela den kvällen och såg framför sig att hon endera skulle behöva opereras med halvsidesansiktesförlamning som en eventuellt komplikation eller att hon inte skulle behöva opereras i framtiden men ha en bula i ansiktet så att hon skulle bli retad i skolan.

Idag ,dryga halvåret senare, har vi varit på återbesök på KS och där konstaterade läkaren att hon inte kunde se eller känna om det var vänster eller höger sida och att det förmodligen redan avstannat och håller på att återbildas. Alltså första diagnosen! Mamman är medveten om att det finns barn som föds med mycket allvarligare diagnoser än så men i den egna lilla världen så har ändå en liten oro funnits där långt bak i huvudet. Ska bulan/kärlproblemet växa och bli större och i så fall när? Därför känns det extra bra idag.

Ingrid själv tycker nog mest att det har varit en dålig dag. Dagen började med att hon trillade ur vår säng för att senare under eftermiddagen stå på första trappsteget och trilla baklänges. Båda fallen gick bra men det är klart att de var traumatiska för liten.

Nedan sitter hon dock och äter på en skorpa. Och så fort det vankas något att äta så är hon glad.

Inte älska

Ingen öroninflammation. Han hade bara en dålig natt helt enkelt. Efter besöket hos doktorn åkte vi till Vällingby och ja, mamman vet att hon skämmer bort honom men han var ju ändå hemma från dagis för att han är lite förkyld därför blev han lovad en present. Och när vi var på BR så var det ändå lite rörande att se hur han gick gång upp och gång ner och spanade och spanade och till slut fastnade han för en jättestor gul grävskopa som kostade betydligt mer än vad mamman tänkt. Valet och kompromissen blev därför en röd något mindre grävskopa även den i dyraste laget men mamman hade inte hjärta att säga nej en gång till. Sonen är väldigt noga när det kommer till presenter. Det duger verkligen inte med att stoppa presenten i en påse utan den måste slås in med både papper och snöre och sedan ska den öppnas hemma. Sagt och gjort. Eftermiddagen ägnade han tacksamt nog åt att leka med sina bilar där den nya grävskopan hade huvudrollen.

På kvällen efter middagen satte sig stora älsklingen i mitt knä och frågade:
- Mamma vill du prata med mig?
- Ja, gärna.
- Då får du börja.
- Jag älskar dig, Gustaf
- NEJ, du får inte säga att du älskar mig. Du säger det jämt. INTE älska. Prata om något annat.

Mamman följde regin.


Pappan tycket om att fota utan blixt, mamman tycker att det blir aningens mörka bilder


Strax före pratstunden


Och innan den hann han bli sur för att han inte fick titta på Nalle Puh. - Mamma, nu är jag jättesur. Syns kanske lite.

Golvad

Skam att säga så är dagar som den här ytterst få.

Idag hade jag nämligen inget annat på agendan än att umgås med Ingrid. Inget jobb som i alla fall akut behövde göras och väldigt ovanligt inga andra aktiviteter inbokade. Funderade en mycket kort stund om vi skulle åka iväg till några affärer och handla lite diverse som behövs här hemma eller gå ut och ta en långpromenad. Vädret som varit grått och tråkigt lockade dock till att stanna hemma vilket jag är tacksam för. Vi har nämligen inte gjort någonting annat än tillbringat dagen på golvet. Ingrid har krupit omkring och lekt med Gustafs leksaker och när hon har velat har jag funnit där och så har jag suttit och hon fått stå med min hjälp hur mycket hon velat. Underbart! Så nu har jag lovat mig själv att de månader jag har kvar av föräldraledigheten så ska fler dagar spenderas just på detta sätt. Bara hon och jag och hennes smittande skratt. Hon är ännu lättroad den unga damen och vi har haft det riktigt roligt.

Vid tretiden hämtade vi storebror och lämnade hemmet för några timmar och åkte hem till Ludde och Anton. Där lekte pojkarna för fullt och Anton som är väldigt förtjust i lilla Ingrid servade henne hela tiden med leksaker och en massa kramar.

Redan hemma hos Ludde och Anton visade Gustaf tecken på att han inte var på topp. Känslig och hade ovanligt lätt till gråt. Nu under senkvällen så har han vaknat flera gånger och varit jätteledsen. Han tar sig för örat och hackar tänder men efter en alvedon så har han nu sovit i en timma. Han verkar också golvad av möjligen öroninflammation. Så inget dagis imorgon, ingen mammagrupp för mamman utan vi får försöka få en läkartid för att kolla upp öronen.

För stora älsklingens skull hoppas jag att han kanske bara har en vanlig förkylning på g för min egen så ser jag fram emot en dag till hemma på golvet, men imorgon med båda kärlekarna.

Vit lögn

Familjen har tillbringat en lugn och skön långhelg på landet tillsammans med farmor och farfar. Ett varmt tack för en härlig helg! Och trots att vi denna gång kom ihåg att ta med kameran så blev det aldrig av att den användes. Dåligt! Det fanns massor av tillfällen till finfina höstbilder ute med barnen.

Ikväll när mamman var nere och stora älsklingen uppe ropade han:
-Mamma, var är du? Jag vill gå och lägga mig.

En önskan som inte var alltför svår att uppfylla.

När vi sedan läst nattsagan så frågade mamman:
- Gustaf, vill du sova eller vill du prata lite?
- Jag vill sova.
Tystnad
- Mamma, vad vill du då?

Allra sötaste. Mamman var förstås lite pratsugen men det är klart att svaret var att mamman också ville sova.

9 månader!

Mamman är ju ibland som ni vet lite förvirrad så idag var det tur att morfar ringde och grattade Ingrid på hennes 9-månadersdag eftersom mamman just den här månaden fått för sig att hon är född den 29 januari och därmed då skulle bli 9 månader imorgon.

På dagen hade vi besök av Sofia från föräldragruppen och hennes lilla Axel som är en månad äldre än Ingrid. Ingrid blev uppenbart förtjust i Axel och kröp efter honom överallt. Tanken har inte slagit mig förut eftersom vi umgås en hel del med andra barn, men faktiskt ingen i samma ålder som Ingrid. Det syntes att hon gillade någon i samma storlek.

Efter dagis kom Gustafs kompisa Anton och Ludde och deras mamma Maria. Eftersom pappan är ute med jobbet var det extra kul för oss alla att få trevligt middagssällskap.

Ingrids nya favorit leksak är Gustafs Nalle Puh bil. Som av en händelse så har det också precis i dagarna blivit Gustafs nygamla favorit. Särskilt då Ingrid visar den intresse. Men ikväll då Gustaf somnat passade hon på att utforska bilen ordentligt och firade då sin månadsdag genom att helt på egen hand börja ställa sig upp mot den.


Här har hon precis rest sig upp mot bilen första gången


och man kan nästan se att är nytt och känns lite osäker...


men ganska snart blev hon modigare och vågade sig på ett nöjt leende!


Och när det visade sig vara lätt som en plätt så släppte hon handen och försökte vinka till mamman som såg lustig ut med kameran i handen


Ser ni hur nöjd hon är!?


Fortfarande går den dock bäst att utforska sittande


Tutan är extra spännande