Hormonstinna hurrarop!

Jag tycker att livet med en liten bebis och med två barn hittills har gått över förväntan bra. Redan efter ett par dagar kändes såret efter snittet bra och nu när det imorgon är fyra veckor som gått känner jag mig fysiskt helt återställd även om jag ännu inte vågar lyfta något tyngre än Ingrid. Något tröttare men förutom det känner jag mig som mitt vanliga jag. Fast det är klart - mina hormoner lever sitt eget liv, vilket visade sig idag. För när det på förmiddagen stod klart att idag var dagen då vår kronprinsessa troligen äntligen skulle få sin man av folket så började tårarna rinna och som jag förklarade för min man, av glädje för att dom måste vara så glada...Hmm kanske ännu inte riktigt mitt vanliga jag?

Gustaf visade det sig inte vara vinterkräksjuk. Det tror jag att jag vågar konstatera nu när det gått långt över dygnet sedan han kom hem från dagis. Lärdomen får därför bli- hur mycket älsklingen än tjatar och hur ledsen han än blir, aldrig mer blodpudding till frukost.


Stort tack till familjen Franzén för Ingrids fina body med matchande stumpor!

Får vi sova inatt?

Idag skulle dagens händelse ha varit att två kollegor till mig skulle komma på lunch och titta på söta Ingrid. Men precis innan de skulle komma så ringde Sonja från dagis och meddelade att Gustaf kräkts. Därmed var det bara för pappan att gå till dagis och hämta hem älsklingen och för mig att ringa och avboka. Nu var de båda nästan framme så det slutade med att lunchen i sig blev inställd då ingen av dem förståligt nog ville komma in men istället gick vi på en halvtimmas promenad. Ingrid hann dessutom med att få jättefina kläder, tack till Lena och Gabriella!

Här hemma har vi sedan Gustaf kom hem med oro, vånda och spänning väntat på hur Gustafs eventuella kräksjuka ska ta för vändning. Peppar peppar i skrivande stund, elva timmar efter att han kräkts och två måltider senare så har inget hänt. Men för säkerhets skull sover pappan och Gustaf nere i källaren i natt och jag och Ingrid däruppe. Jag vet inte om det spelar någon roll i smittosynpunkt men det känns lite bättre att försöka minimiera smittorisken.

Fortsättning följer...Hmm - hur intressant kan en spya vara. Tja, här i vårt lilla liv dagens händelse. Är det bra eller dåligt?


Gustaf med nya favoritkramdjuret tittandes på Bamse

Min pappa!

Min målsättning att blogga lite oftare är i och för sig uppfylld om man jämför med hur mycket jag bloggade sista halvåret av 2008, men att få till ett inlägg om dagen som jag gjorde tidigare verkar vara stört omöjligt. Av någon knäpp anledning känner jag mig mycket mer stressad nu än när jag jobbade och hittar inte riktigt tiden. Kanske kan det bero på att vi ännu inte hittat rutinerna fullt ut, att jag har noll självdisciplin när det gäller mitt jobbande så trots att jag inte jobbar så tänker jag jobb istället för att sätta mig ner och jobba och sedan koppla bort, att jag trots att helamningen inte fungerar ändå försöker amma Ingrid lite vilket gör att vi när som helst blir sittande i 45 minuter och inte kan göra någonting annat.

Trots min inbillade stressiga tillvaro (som ju egentligen är ett under av lyx)så är det också en alldels underbar tid. Ingrid blir mer och mer medveten även om hon sover mest hela tiden så har hon börjat försöka lyfta nacken och tittar mer medvetet.
Gustaf är fortfarande ett under av leverantör av dagliga skratt eller uttalanden som värmer hjärtat och så full av insikter. Imorse när han såg att Ingrid hade hans första täcke så sa han först mitt täcke. När jag sedan sa att Ingrid lånar det för det är för litet för dig då svarar han: - Ja, nu är jag stor och har ett täcke som är större. Eller när han ska göra någonting och går iväg och säger: Mamma, varit inte ledsen jag kommer strax tillbaka och sedan är han borta en minut och kommer springande med orden - Nu är jag här!

Gustaf är fortfarande så kärleksfull mot sin lillasyster även om han också blivit helt beroende av närhet till sin pappa. Men idag när bland andra Ebba och Klara var här på middag så visade det sig att Klara blev helt förtjust i Stefan och då ville Gustaf också vara med på ett hörn och vara nära samtidigt som han inte ville missa en sekund av Bamse, vilket syns på bilden.

Underbara var på sitt sätt

Det är underbart med en liten bebis igen, mysigt på sitt sätt. Det fantastiska är ändå att det blir bättre och bättre och allra roligast är det tycker jag nu när Gustaf kommunicerar så mycket. Då älsklingen igår helt plötsligt på kvällen hade 40 graders feber så är han idag hemma från dagis fortfarande febrig.

Trots att han inte idag inte är på topp så levererar han den ena underbara repliken efter den andra.

Igår hade vi besök av Stefans kollega Jonas med familj. Jonas och Mia har fyra barn. Folke, 5 år, tvillingarna Sixten och Janne som blir 3 år i sommar och minstingen Hasse som blir ett under våren. När de tre äldsta barnen kommer sveper de in och på en minut så leker de alla med någon leksak de hittat. Alldeles nyss frågade Gustaf var Sixten och Janne är? Hemma svarar jag och frågar om det var roligt att de var här och hälsar på. Gustaf svarar ja och säger fast de lekte med alla mina saker. Jag blev lite arg då och så visar han sina argaleken sura min.

Gustaf och jag har suttit bredvid varandra vid matbordet med varsin dator. Jag jobbandes och han tittandes på Barbapapa. När jag gick ifrån för att sitta i vardagsrummet och amma kom han efter men gick snart igen med orden ; Mamma, jag går och jobbar nu var inte ledsen jag kommer snart tillbaka varpå han gick till matrummet och satta sig vid datorn och slog lite på tangenterna och efter ett tag kommer han tillbaka - jag har jobbat klart nu.

Gustafs nya favorit är hunden han fick i present av Anders och Monica. Han sover med den och går ofta omkring med den. Idag kommer ham med den och gav den till bebisen (han säger aldrig Ingrid). Jag säger vad snäll du är Gustaf varpå han tittar på mig och säger: - Mamma, jag är jättesnäll.



Under gårdagens promenad somnade Gustaf i nya dubbelvagnen på väg tillbaka och satt sedan i den i källaren och sov i över timman. Tack till farmor och farfar för dubbelvagnen och mormor och morfar för liggdelen!

Titta hon tittar!

Här har det inte hänt så mycket att skriva om sedan sist. Ingrid sover, äter, sover, äter osv och Gustaf är på dagis på vardagarna och som nu på helgen är det mycket lek med leksaksdjuren, gå och titta på de riktiga djuren vid 4H-gården och titta på Bamse på datorn. Det senare kan älsklingen om han så fick göra hela dygnen oavsett om det är vardag eller helg. Sin allra första jul fick Gustaf av mormor och morfar ett slags tygpussel som sitter ihop och bildar olika bilder såsom Lille Skutt, Bamse, lilla Katten, en dunderhonungburk. Den har han nu hittat och roas av för första gången.


Hon tittar!


Vi har hittills inte lyckats få till en enda bra bild med älsklingarna men vi övar.
Tack till familjerna Söderqvist-Andersson för Ingrids fina kläder!

På bar gärning

Huset regler kan tyckas vara lite orättvisa men hur det nu må vara så får Gustaf i alla fall inte äta godis och han får inte titta obegränsat på datorn vilket han skulle kunna göra hela dagarna om han själv fick bestämma.

Alldeles nyss hade pappan och jag laddat upp för lite film på datorn, läsk, chips och godis då vi hörde steg i trappan och ner kom sonen som vi trodde somnat en trappa upp. Piggt och klarvaket säger han således; vad gör ni? Chips? Och jag kände mig lika skyldig och påkommen som när mamma kom på mig med att tjuvröka när jag var 15.

Fotograferandet har plötsligt blivit bra mycket svårare här hemma: istället för en ska nu plötsligt två personer var i bild, i skärpa, se glada, intelligenta och väluppfostrade ut. Går hittills så där.

Mormor och morfar

Gustafs och lilla söta Ingrids mormor och morfar kom idag. Och allt sedan i eftermiddags har de turats om att sitta med sitt nya lilla barnbarn som kan ses på bilderna nedan. Morfar har dessutom mellan varven haft fullt upp med storebror som lekt gömma och jaga för fullt.

Den stora älsklingen är jätteförkyld och har därför varit hemma från dagis idag. Den lilla älsklingen har varit på sitt första BVC-besök som avlöpte väl.

Syskonen vill också genom mamma tacka för alla presenter som de båda fick idag. Ingrid fick hur mycket fina kläder som helst från sina tremänningar Therese, Sandra och Linda med familjer och från mammas kusin Anders med fru Monica och av dem fick Gustaf en mjukishund som han burit runt ikväll. Stort tack!

Tack också för alla fina blommor som kommit! Alla buketter är jättevackra och tillsammans med föremålet för blommorna förgyller de vår vardag och värmer våra hjärtan.

Besök av gudmor

Ingrid verkar vara en envis liten donna. På BB vägrade hon öppna sin ögon två dagar i rad för läkaren så det slutade med att hon skrev en remiss till St Görans ögonsjukhus. Där var vi därav idag. Specialistläkaren hade ingen lätt uppgift hon heller med att få lysa in i grynets ögon men med hjälp av både pappan och en sköterska kunde det till slut i alla fall konstateras att hon inte verkar ha något större fel på synen.

Hemma igen fick vi sedan efterlängtat besök av Gustafs gudmor och lilla Matilda. Av Matilda fick Ingrid jättesöta små tossor (tack!) och den lite rastlösa mamman fick trevligt sällskap och en skön promenad.


Gustafs gudmor Annika med sin söta Matilda


Ingrid och Matilda

Sömntutor

Idag är första vardagen som därmed innebar att pappan och Gustaf gick iväg till dagis vid 09-tiden. Jag menar verkligen inte att klaga och jag är väl medveten om att det kan ändra sig vilken dag som helst, men med en lillasyster som sover 98% av tiden och ett och ett halvt år sedan sist så undrar jag lite vad man gör hela dagarna som föräldraledig?

Idag en kort liten stund såg det ut som Gustafs gudmor skulle komma hit och hälsa på men sedan kom hon på att det kanske var mindre lämpligt då hon ännu inte helt är kvitt en förkylning. Med pappan och farfar sysselsatta som hantverkare i badrummet en trappa upp så fanns det helt enkelt ingen annan utväg än att jag gjorde det jag kan för att hålla mig sysselsatt - nämligen jobbade ett par timmar. Jag menar att hela huset håller på och förfaller och borde städas, det vet vi ju alla är ett jobb jag ändå inte är särskilt bra på.

När det sedan var dags att hämta älsklingen gjordes promenaddebut med Ingrid i nya syskonvagnen. Den var tydligen så skön att sitta i att Gustaf somnade på hemvägen.