Hormonstinna hurrarop!

Jag tycker att livet med en liten bebis och med två barn hittills har gått över förväntan bra. Redan efter ett par dagar kändes såret efter snittet bra och nu när det imorgon är fyra veckor som gått känner jag mig fysiskt helt återställd även om jag ännu inte vågar lyfta något tyngre än Ingrid. Något tröttare men förutom det känner jag mig som mitt vanliga jag. Fast det är klart - mina hormoner lever sitt eget liv, vilket visade sig idag. För när det på förmiddagen stod klart att idag var dagen då vår kronprinsessa troligen äntligen skulle få sin man av folket så började tårarna rinna och som jag förklarade för min man, av glädje för att dom måste vara så glada...Hmm kanske ännu inte riktigt mitt vanliga jag?

Gustaf visade det sig inte vara vinterkräksjuk. Det tror jag att jag vågar konstatera nu när det gått långt över dygnet sedan han kom hem från dagis. Lärdomen får därför bli- hur mycket älsklingen än tjatar och hur ledsen han än blir, aldrig mer blodpudding till frukost.


Stort tack till familjen Franzén för Ingrids fina body med matchande stumpor!