Hård 3 månadersdag

Idag eller igår om man är petnoga med tiden så blev älskade Ingrid 3 månader, vilket är svårt för mamman att förstå. Tiden går så onödigt fort.

För stackars Ingrid blev det dock inget roligt firande då hon idag också fick sina två första vaccinationsprutor. På Gustafs tid fick man bara en, nu hann hon först skrika sig blå innan det var dags för en till i andra benet. Modershjärtat tyckte det var lite jobbigt.

Tre månader senare har hon nästan dubblat sin vikt och väger nu 6,050 kg och är 58,5 centimeter lång.


Att bli vaccinerad tar på krafterna. Så här har hon nu sovit i fyra timmar.

Pratkvarn

Jag har skrivit det tidigare men det kan upprepas. Gustaf är så rolig nu med allt sitt prat och sina tankar. Nu senast dessa tre godbitar.

Gustaf är lite bortskämd med att han nästan varje frukost får äta lite extra pålägg. Det kan vara ett par ostskivor eller skinkskivor. I helgen när han fått en skinkskiva säger sötnosen:
- Jag vill ha smörgås på mitt pålägg
Det säger kanske lite om hur bortskämd han är, när det visar sig att han ser smörgåsen som pålägget och inte tvärtom.

I helgen när farmor kom på besök ville han gå ut i trädgården och plocka blommor till mig. Sagt och gjort och jag tog ett snapsglas som vas till hans allra första blommor till mig. Imorse sa jag därför: -Vad fina blommor du har plockat till mig.
Gustaf svarar: - Mamma, jag tycker att dom är jättefina.

I lördags var Gustafs gudfar Magnus och hans fru Lena på besök. Gustaf somnade innan de gick hem och i söndags när han vaknade så var det första han frågade var om Magnus och Lena sov nere i källaren. Det gjorde de ju inte till älsklingens stora besvikelse. Jag frågade då om han tycker om Magnus: -Ja, han är så busig!

Däremot var han inte lika rolig när han senast var med när jag kom ut ur duschen och han kommer fram, klappar mig på magen. Tittar upp och säger: - Mamma, en bebis till?


Varje dag när Ingrid ligger i babygymmet kryper Gustaf nära för att klappa, puss och krama och Ingrid blir alltid lika glad för uppmärksamheten. Han kommer också ofta med någon leksak till henne. Denna gång älgen.

Heja Säffle!

Det är så roligt att få lite kommentarer på mina små inlägg.

Bäst på det är Säffle tätt följt av Rom. Tack! De är uppskattade!

Vad säger ni? Ska ni inte också sätta Vålberg, Karlstad och Stockholm på kommentarskartan?

Kärleksfull charmör

Om inte vädret ställer till problem så ser varje eftermiddag likadan ut. Efter dagis går vi till 4h-gården/lekparken. Väl där sätter vi oss alltid på samma bänk och Gustaf får ett äpple som jag har skalat hemma och saft/vatten/nyponsoppa och sedan är vi i lekparken en, en och en halv timma innan det är dags att gå hem och utöva mina matlagningskonster för att hålla pappan glad.

Gustaf är lik sin far såtillvida att det matmässigt inte behövs något särskilt för att få dem glada. Vilket är tur för mig som inte direkt aspirerar på medalj för mina matkonster. Varje eftermiddag blir Gustaf nämligen omåttligt glad över sitt äpple och varje eftermiddag säger han:
- Du har skalat hemma åt mig? Å, tack snälla mamma. Jag tycker inte om skal.

I eftermiddags la han efter ett par minuters ätande dessutom till:
- Du är den bästa och snällaste mamman. Jag älskar dig. Och sedan fick jag en puss.

Det var nära att en tår av ren lycka kom. Så när han efter att ha ätit upp äpplet sa att han ville ha en glass så fick han förstås köpa en. Och han hade fått en till om han frågat.


Ingrid och Gustaf i samspråk...


... och mammans försök att få till en bra bild med den båda. Går fortfarande sådär.

Insikt

Gustaf är hemma idag också och sitter och tittar på Pippi på datorn.

-Mamma, hon är inte klok. Hon bakar på golvet. Det får man inte.

Så rätt så rätt min käre son. Det får man inte.

Lugnt läge

Att leva här och nu idag är annorlunda än igår.

Stora älsklingen var markant mycket lugnare imorse än vad han brukar vara och ville helst sitta i pappans knä och ta det lugnt. Termometern visade dock på högst normal kroppstemperatur, men så precis när det var dags att sätta på ytterkläderna för att gå iväg till dagis så kom den. Spyan - hittills dagens enda men svar nog på lugnet.

Så idag ingen promenad med mammagruppen och ingen utflykt på dagis för Gustaf. Vi har roat oss med att se Barbpapa och läst saga. Bra så och ska jag se någonting positivt i att han är sjuk är det just att dagen har inte alls känts stressig vi har verkligenn bara varit. Nu har älsklingen sovit i nästan tre timmar men jag har inte hjärta att väcka honom. Sömn är bra och botar förhoppningsvis den onda magen.

I detta nu så har den lilla älsklingen för första gången tränat i babygymmet med träfframgång. Även om det kanske inte var så mycket ett slag utan mer reflex. Men ändå!

Leva i nuet

Ett sätt att inte känna sig stressad över att tiden går fort är förstås att njuta av dagen som är. Idag har jag och Ingrid njutit av det härliga vädret och promenerat runt Karlbergskanalen tillsammans med Annika och söta Matilda. Därefter välförtjänt räksallad på Room för att avsluta besöket inne i stan med att bland annat köpa en jättesöt liten blus till Ingrid och en gul kratta till Gustaf så att han kan hjälpa pappan lite i trädgården. Sedan var det dags att åka hem och hämta hem den stora älsklingen från dagis och ta en sväng förbi djuren och lekparken innan det var dags att landa hemma igen, eller i det gula huset som Gustaf säger.

Det vore högst olämpligt att klaga en sådan här dag.


Ingrid älskar att bada och njuter i fulla drag.

Kan tiden stå lite mer stilla?

Jo, jag vet. Bloggandet sker inte särdeles kontinuerligt. Men i ärlighetens namn, jag förstår inte riktigt var all tid tar vägen. Nästan varje dag tänker jag att ikväll ska jag blogga och sedan är det vips - en ny dag och jag tänker samma sak. Dagarna bara går och Ingrid blir snart tre månader. Det gör mig både lite stressad och sorgsen att tiden går så fort. Igår packade jag ner hennes första urväxta kläder för att skickas vidare till Gustaf och Ingrids allra nyaste tremänning, Maja född den 2 april.

Ingrid har sedan förra måndagen hittat sin högre arm och hand och varje vaken tid tillbringar hon med att titta på den där konstiga saken som sitter fast oavsett hur mycket hon viftar med den. Oftast slutar det med att hon börjar gråta efter en halvtimma eller så då armen fortfarande är kvar.

Gustaf blir ju förstås också större och större och det märks inte minst på hans sätt att uttrycka sig och hans sätt att hitta strategier för att saker ska gå hans väg. Om jag blir arg så säger han ofta något som får den roade moderna att förlora den bistra minen och börja skratta. Inte särskilt framgångsrikt om man vill vinna en diskussion. Han är inte ens tre och jag förlorar redan. Inte alltid, tro inget annat.



Sötaste Ingrid


Nytagen bild från gårdagen då vädret bjöd på vara ute i trädgården och fixa stund.

Äntligen friska

Jag var lite övermodig tidigt i Ingrids liv och åtog mig ett litet jobbprojekt med deadline 1 april. Med andra ord så jobbade jag ganska mycket i mars och då jag visste att det skulle bli mycket särskilt i slutet av månaden så blev jag lite orolig när Gustaf från flera håll träffade kompisar som sedan insjuknande i vattkoppor och tänkte och sa högt till omgivningen bara de är friska till 1 april.

Och det var dom. Nästan. På eftermiddagen den 31 mars ringde dagis och sa att Gustaf hade feber (tack farmor som kunde hämta hem honom!)och på kvällen samma dag hade båda 39 gradersfeber och inte förrän i söndags vände det för båda. Dock inga vattkoppor -ännu, utan hög feber och hosta. Synd om båda förstås men stora älsklingen är ju lite mer kommunicerbar. Lilla älsklingen var det jobbigare för då hon fick svårt att andas av all hosta och förmodligen var det ännu jobbigare för den oroliga mamman. Nu är i alla fall det värsta över även om hostan sitter kvar.

Efter att ha suttit inne i tre veckor har det varit med extra stor glädje jag har hälsat våren välkommen!

Dagens Gustaf:
På väg hem från lekparken går vi efter en pappa med en dotter som gråter högt. Då säger Gustaf: -Man får gråta mamma. Men inte bråka.
Så sant.


Bild från igår. Ingrid ser nöjd ut över att äntligen må lite bättre.