Gustaf är lik sin far såtillvida att det matmässigt inte behövs något särskilt för att få dem glada. Vilket är tur för mig som inte direkt aspirerar på medalj för mina matkonster. Varje eftermiddag blir Gustaf nämligen omåttligt glad över sitt äpple och varje eftermiddag säger han:
- Du har skalat hemma åt mig? Å, tack snälla mamma. Jag tycker inte om skal.
I eftermiddags la han efter ett par minuters ätande dessutom till:
- Du är den bästa och snällaste mamman. Jag älskar dig. Och sedan fick jag en puss.
Det var nära att en tår av ren lycka kom. Så när han efter att ha ätit upp äpplet sa att han ville ha en glass så fick han förstås köpa en. Och han hade fått en till om han frågat.
Ingrid och Gustaf i samspråk...
... och mammans försök att få till en bra bild med den båda. Går fortfarande sådär.
2 kommentarer:
kan man bli mer lik sitt syskon?
Rom
ja se barns kärlek & uppskattningen d kan visa en (nästan alltid) är helt enorm...får faktiskt fina kommentarer & "kärleksord" av min snart 16 årige son ännu..så du har att se fram mot oxå!
så härliga bilder på er båda busungar!
lite avis är jag- kraam från säffle
Skicka en kommentar