Förhandlare

På landet blev det en dos eller två extra TV tittande för Gustaf. Dels för att han älskar Playhouse Disney och dels för att han kan sätta på TV:n själv där. Och inte minst för att det är sommarlov och då tycker mamman och pappan att det kan vara lite som man vill ibland. Väl hemma försöker vi nu så smått gå tillbaka till rutinerna. Ingen TV innan kvällsmiddagen. Vi lyckas ganska bra. Gustaf lyckas också ganska bra.

Eftermiddagens dialog med sonen
Gustaf: - Jag vill titta på TV
Mamman: - OK. Men en liten stund. ETT avsnitt.
Gustaf: - Ett, eller två eller många?
Mamman: - Ett
Gustaf: Nej, två.
Mamman: Ett
Gustaf: Men sen, imorgon två
Mamman: Kanske
Gustaf: Nej, nu med en gång. Får jag det?
Mamman: Du får se ett avsnitt nu
Gustaf: Två eller många?

Och sådär höll det på ett tag. I slutändan fick vi båda som vi ville. Han valde Barapapa och där är ett avsnitt flera små. Mamman hade tänkt sig att han skulle få se på ett helt stort, men när älsklingen var så nöjd med att efter ett litet avsnitt få se ett till så blev det två miniavsnitt och älsklingen stängde nöjt av datorn.

TV-tittande speglar ju alldeles för väl mamman och pappans egen aktivitet med stora älsklingen. Efter två avsnitt ville han baka kaka i sandlådan med mamman. Sagt och gjort. Båda nöjda igen.

På eftermiddagen skulle vi gå en promenad till Vällingby hela familjen. Trodde jag. Men i sista stund bestämde Gustaf att det bara var en pappa och son grej och att mamman och Ingrid skulle vara hemma. Stora älsklingen ville sitta i sin cykelstol på pappans cykel och han har klokt nog redan oroat sig över att mammans cykel inte har någon stol till Ingrid. Efter en dag hemma kändes det som att om Gustaf ville ha en cykelutflykt var det lätt att tillfredsställa. Och han tröstade mig med att säga hejdå med orden: - Mamma, vi kommer tillbaka till dig.