Kortlös

Nej, jag har inte glömt bloggen. Men jag har bara inte haft tid att ta några nya kort och utan kort ingen blogg.

Men allt är som vanligt. Barnen mår bra och mamman och pappan också.

Lilla Ingrid fick vaccin mot nya influensan idag så nu är hela familjen utom pappan vaccinerad.

Vilken dag som helst nu ska mamman ta massor av kort så och återuppta bloggandet.

Bästa pappan!

Gustaf är just nu väldigt mycket inne på att vilja prata en liten stund. Något som både mamman och pappan så gärna gör.

Igår var hela familjen på en jättetrevlig middag hos Gustafs gudmor med familj och tapper som han är så höll han fanan högt ända tills vi var hemma igen, vilket betydde att han glatt sprang från tunnelbanan och var pigg trots att klockan var närmare 23. Idag har han därav varit lite tröttare än vanligt så på förmiddagen ville han gå och vila en liten stund tillsammans med mamman med svepskälet att han ville prata en liten stund.

- Vem ska börja Gustaf?
- Jag
- Hmm nej, inte hmm, mmmm, nej inte mmm. Nej, jag vet inte. Din tur.
- Gustaf,...
- Stopp och så sätter han upp ena handen och visar stopp.
- Vad är det?
- När du pratar lovar jag att lyssna hela tiden.

Jag antar att det betyder att mamman borde bli lite bättre på att lyssna. Och han har rätt. Det är ju tyvärr alldeles för ofta som vi pratar samtidigt som mamman gör något annat som att städa, laga mat (ja, det är sant) eller så.

Igår berättade jag för stora älsklingen att imorgon (idag) är det alla pappors dag så vi måste åka och köpa en present till pappa. Gustaf var väldigt ivrig på att följa med och han hade en mycket bestämd uppfattning om vad pappan skulle få. Nämligen racerbilen Rorri och alla hans vänner. Mamman vann diskussionen huruvida vuxna ville ha barnpresenter eller inte. I bilen på vägen hem satt jag och förklarade att pappa inte skulle få paketet igår utan idag och att man inte fick berätta vad vi köpt. Så fort vi kom hem utspelade sig självklart följande.

Gustaf rusar in.
- Pappa, vi har köpt en present till dig
- Vad snällt, men den ska jag inte få förrän imorgon.
- Vill du ha den nu?
- Nej, imorgon och du får inte berätta vad det är.
- Men jag vill.
- Nej, vänta tills imorgon
- Jag kan inte. Du får en bok.

Så om presenten idag inte var någon större överraskning för pappan tror mamman att han ändå blev glad då den för en gångs skull välregisserade sonen överlämnade paketet med orden.
- Du är världens bästa pappa.

Det tycker mamman om pappan också.

Verklighetstrogen

Här kommer gårdagens utlovade bilder. Bilderna är tagna av den blivande mästerfotografen Gustaf, som har tagit bilderna alldeles själv.


Mammans ögon verkar vara mer intressanta än resten av mamman


Här valde Gustaf att få lite mer känsla i fotot genom att innan själva tagningen trycka upp kameran i objektets ansikte. Visar en mycket naturtrogen spegling av vilka känslor det framkallade.

Ståplats

Hela veckan har gått i lugnets tecken så också gårdagen. Jag och Ingrid var hemma hela dagen igen bortsett från en snabb biltur för att handla mat och blöjor. Vad vi gjorde? Bilderna nedan talar sitt tydliga språk. Ingrid som nu kryper helt utan problem har fått upp hastigheten. Så hon kryper sig fram till allt som man sedan kan ta tag i och dra sig upp. För stå är det roligaste som finns just nu.

Idag har vi också varit hemma hela dagen, men det har kanske inte varit fullt lika lugnt som igår. Gustaf är lediga på fredagar och tja, mamman är lite oroad över hur framtiden kommer att bli, men efter kvällens prat vid nattningen så känner jag viss tillförsikt.

- Gustaf, tycker du att det är jobbigt att Ingrid vill ta dina leksaker hela tiden?
- Ja.
- Men tror du att ni när Ingrid blir större kan bli kompisar eller kommer du fortsätta att slå, sparka eller gå på henne när hon tar gör något du inte tycker om?
- Jag tror vi kan bli kompisar.

Skönt!

Om någon funderar på varför det är så mycket bilder på Ingrid och nu relativt få på Gustaf så beror det helt enkelt på att han inte vill vara med på kort längre. Imorgon kommer dock två bilder som han tagit helt själv. Fast inte på sig förstås.


Uppe finns en rolig och tycker mamman väldigt fin bänk som Ingrid fick i doppresent. Den är perfekt att stå mot.


Likaså fåtöljerna i vardagsrummet.


Säcken med leksaker fungerade bra också. Här står hon och väljer...


... för att sedan börja plocka ur saker.


Och sist men inte minst viktig. Bildbeviset på att hon igår använde Nalle Puh bilen för att ta sig fram - gående för allra första gången.

Glad mamma!

När Ingrid var åtta veckor syntes plötsligt en bula på hennes högra sida mellan örat och ögat och då hon inte trillat så tyckte vi att det var lite märkligt. På inrådan av läkare besöktes Astrid Lindgrens barnsjukhus, där ultraljud gjordes och uppföljande läkarbesök skedde. Där konstaterades att hon hade hemagionom (mer känt som smultronfläck fast i hennes fall inte rött och invärtes) eller lymfangionom. Det förra inte alls farligt och återbildas automatiskt, det senare lite mer ovanligt och komplicerat och kan växa och bli större. Då mamman och pappan tyckte att svullnaden blev större när hon var ledsen så lutade läkaren åt att det var det senare, som tyvärr inte återbildas.

Mamman grät hela den kvällen och såg framför sig att hon endera skulle behöva opereras med halvsidesansiktesförlamning som en eventuellt komplikation eller att hon inte skulle behöva opereras i framtiden men ha en bula i ansiktet så att hon skulle bli retad i skolan.

Idag ,dryga halvåret senare, har vi varit på återbesök på KS och där konstaterade läkaren att hon inte kunde se eller känna om det var vänster eller höger sida och att det förmodligen redan avstannat och håller på att återbildas. Alltså första diagnosen! Mamman är medveten om att det finns barn som föds med mycket allvarligare diagnoser än så men i den egna lilla världen så har ändå en liten oro funnits där långt bak i huvudet. Ska bulan/kärlproblemet växa och bli större och i så fall när? Därför känns det extra bra idag.

Ingrid själv tycker nog mest att det har varit en dålig dag. Dagen började med att hon trillade ur vår säng för att senare under eftermiddagen stå på första trappsteget och trilla baklänges. Båda fallen gick bra men det är klart att de var traumatiska för liten.

Nedan sitter hon dock och äter på en skorpa. Och så fort det vankas något att äta så är hon glad.

Inte älska

Ingen öroninflammation. Han hade bara en dålig natt helt enkelt. Efter besöket hos doktorn åkte vi till Vällingby och ja, mamman vet att hon skämmer bort honom men han var ju ändå hemma från dagis för att han är lite förkyld därför blev han lovad en present. Och när vi var på BR så var det ändå lite rörande att se hur han gick gång upp och gång ner och spanade och spanade och till slut fastnade han för en jättestor gul grävskopa som kostade betydligt mer än vad mamman tänkt. Valet och kompromissen blev därför en röd något mindre grävskopa även den i dyraste laget men mamman hade inte hjärta att säga nej en gång till. Sonen är väldigt noga när det kommer till presenter. Det duger verkligen inte med att stoppa presenten i en påse utan den måste slås in med både papper och snöre och sedan ska den öppnas hemma. Sagt och gjort. Eftermiddagen ägnade han tacksamt nog åt att leka med sina bilar där den nya grävskopan hade huvudrollen.

På kvällen efter middagen satte sig stora älsklingen i mitt knä och frågade:
- Mamma vill du prata med mig?
- Ja, gärna.
- Då får du börja.
- Jag älskar dig, Gustaf
- NEJ, du får inte säga att du älskar mig. Du säger det jämt. INTE älska. Prata om något annat.

Mamman följde regin.


Pappan tycket om att fota utan blixt, mamman tycker att det blir aningens mörka bilder


Strax före pratstunden


Och innan den hann han bli sur för att han inte fick titta på Nalle Puh. - Mamma, nu är jag jättesur. Syns kanske lite.

Golvad

Skam att säga så är dagar som den här ytterst få.

Idag hade jag nämligen inget annat på agendan än att umgås med Ingrid. Inget jobb som i alla fall akut behövde göras och väldigt ovanligt inga andra aktiviteter inbokade. Funderade en mycket kort stund om vi skulle åka iväg till några affärer och handla lite diverse som behövs här hemma eller gå ut och ta en långpromenad. Vädret som varit grått och tråkigt lockade dock till att stanna hemma vilket jag är tacksam för. Vi har nämligen inte gjort någonting annat än tillbringat dagen på golvet. Ingrid har krupit omkring och lekt med Gustafs leksaker och när hon har velat har jag funnit där och så har jag suttit och hon fått stå med min hjälp hur mycket hon velat. Underbart! Så nu har jag lovat mig själv att de månader jag har kvar av föräldraledigheten så ska fler dagar spenderas just på detta sätt. Bara hon och jag och hennes smittande skratt. Hon är ännu lättroad den unga damen och vi har haft det riktigt roligt.

Vid tretiden hämtade vi storebror och lämnade hemmet för några timmar och åkte hem till Ludde och Anton. Där lekte pojkarna för fullt och Anton som är väldigt förtjust i lilla Ingrid servade henne hela tiden med leksaker och en massa kramar.

Redan hemma hos Ludde och Anton visade Gustaf tecken på att han inte var på topp. Känslig och hade ovanligt lätt till gråt. Nu under senkvällen så har han vaknat flera gånger och varit jätteledsen. Han tar sig för örat och hackar tänder men efter en alvedon så har han nu sovit i en timma. Han verkar också golvad av möjligen öroninflammation. Så inget dagis imorgon, ingen mammagrupp för mamman utan vi får försöka få en läkartid för att kolla upp öronen.

För stora älsklingens skull hoppas jag att han kanske bara har en vanlig förkylning på g för min egen så ser jag fram emot en dag till hemma på golvet, men imorgon med båda kärlekarna.

Vit lögn

Familjen har tillbringat en lugn och skön långhelg på landet tillsammans med farmor och farfar. Ett varmt tack för en härlig helg! Och trots att vi denna gång kom ihåg att ta med kameran så blev det aldrig av att den användes. Dåligt! Det fanns massor av tillfällen till finfina höstbilder ute med barnen.

Ikväll när mamman var nere och stora älsklingen uppe ropade han:
-Mamma, var är du? Jag vill gå och lägga mig.

En önskan som inte var alltför svår att uppfylla.

När vi sedan läst nattsagan så frågade mamman:
- Gustaf, vill du sova eller vill du prata lite?
- Jag vill sova.
Tystnad
- Mamma, vad vill du då?

Allra sötaste. Mamman var förstås lite pratsugen men det är klart att svaret var att mamman också ville sova.