Ett år med lillasyster

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! När vi sjungit färdigt såg I en liten smula tagen ut - jag tolkar det som rörd - men hon hämtade sig snabbt när det kom tårta med galet roliga fyrverkerier på.



Efter ett år med lillasyster står det klart att hon är den bästa sötaste snällaste pussigaste lillasyster man kan önska sig. Eller "men-åh-pappa-ta-bort-henne-hon-är-så-jooooobbig":aste, beroende lite på storebrors humör, och det växlar inte sällan ungefär ett par tre gånger i minuten.

Lite ovanligare situation syns nedan, där G tycks noterat att maktbalansen för en gångs skull rubbats. Lillasyster har fått en egen rolig grej, som han nu måste vänta på att få låna - hittills har ju i princip allt varit hans som hon "bara tagit pappa, hon tog den bara utan att fråga". Det är säkert nyttigt för karaktären på något vis.




Grattis på ettårsdagen Ingrid!




Fina födelsedagståget kan man titta lääänge på.

S.

Dyrt kaffe

Saker jag lärt mig: Om man slår på kaffebryggaren med rätta knycken blir det mörkt i hela huset. När elektrikern sen kommer, och man påvisar båda proppskåpen fulla av fullt fungerande proppar, blir han förbluffad. Han hävdar att det måste finnas ett tredje proppskåp. Man nekar. Han viftar med armarna, springer runt i huset, upp på vinden, in i alla garderober. Han följer alla sladdar, ritar kopplingsscheman i snön och pekar så småningom på en vägg i källaren: ”precis där borde det sista proppskåpet sitta”. Man skakar på huvudet. Han tar fram en kofot. Man känner sig skeptisk. Han drämmer kofoten i väggen så tapet och gips flyger, och tammefan, de förra ägarna har byggt in ett proppskåp bakom en vägg i källaren. Hur dum i huvudet kan man bli egentligen?

När känslan av överraskning, beundran för Solna Ströms begåvade anställda, resonemangen kring tidigare husägares begåvningskapacitet och gipsdammet lagt sig kommer den ironiska knorren: det är inget fel på propparna i det här skåpet heller. Elektrikern ger upp och åker hem till familjens försenade söndagsmiddag.

När Fortums eljour kommer ett par timmar senare – nu börjar det förutom mörkt också blir en smula kallt – konstateras att vår kaffebryggare fått elskåpet ute på gatan att packa ihop. Way to go Mocca Master!

S.

Maktskifte i Bregottfabriken

Efter två dagar som hemmapappa börjar jag få smak på det goda livet. Timmen när I sover mitt på dagen är frid som inte rått i de här hemmet sedan förra lågkonjunkturen: för stora raggsockor, svenskans korsord, kaffe och P1.

Dagens betraktelse: Ingrid älskar surkål. Är det normalt för nån som är 11 månader? (Jag tar tillfället i akt att ägna vintereftermiddagarna åt en del bisarra middagsrätter, men det klingar nog av framåt vårkanten när vädret slutar vara vidrigt.)

Dagens bild är från Konserthuset i lördags, G hänger över balustraden från första balkong för att inte inte missa ett pukslag i den tonsatta sagan om Peter och vargen. Noteras kan att filhamonikerna valt en mer ursprunglig variant av sagan där Peters kompis, ankan Sonja, helt sonika blir uppäten, till stor förvirring för salongens alla barn som, likt G, bara exponerats för den Disneyfierade varianten där ankan bara gömde sig bakom en buske och dök fram igen när vargen var infångad. Vissa ville inte tro att sagan var slut när ljuset tändes. "Men när kommer ankan då mamma?" Ack.

S.

Blivande glasögonormar?

Dagens aktiviteter har varit snowraceråkning, städning, shopping av barnkläder och mest av allt inomhuslek.

Ingrid kämpar på med sina steg och idag går de att räkna till tre, en gång nästa fyra. Men det är att överdriva en smula att säga att hon börjat gå. Det verkar också som höger ben är favoritbenet för det använder hon helst vilket gör att det ser lite roligt ut när hon på något sätt "hoppar" fram med högerbenet två gånger i rad.

Mamman har lite svårt att förstå att hon varit hemma i nästan ett år nu och att det imorgon är dags att återgå till jobbet. Måste tillstå att det känns en aning vemodigt även om det också ska bli roligt. Pappan verkar vara inne i gamet och har redan lagt fram barnens kläder för morgondagen.

I och med att mamman börjar jobba så är det nu pappans huvudansvar att uppdatera bloggen med sina vardagsbetraktelser och foton. Mamman utlovar helginlägg.

Pappan liksom övriga släkten på hans sida har tämligen medioker syn, mamman också kanske även hon ännu inte fått tummen ur att skaffa glasögon. Det är därför ingen vild gissning av barnen någon gång i framtiden kan tänkas ha en något försämrad syn. Vi får väl hoppas att om/när det blir dags för glasögon att de väljer något mindre diskreta än dessa knallgula som häromdagen lockade fram många skratt.

Kallt!

Familjen flydde hemmet några dagar och åkte till landet med bland annat förhoppning om att göra utflykt till Kungsberget och låta Gustaf prova på och åka nedför för första gången. Kylan gjorde dock att vi fegade ur och istället har vi tillbringat några lugna och sköna dagar tillsammans med farmor och farfar. Gustaf har lekt, tittat på TV och varit ute på Lingan och pilkat.

I Ingrids liv händer det saker minsann.

Viktigt meddelande nr 1.
Mamman har glömt bort att berätta att Ingrid fick sin första och hittills enda tand dagen innan julafton.

Viktigt meddelande nr 2.
Gustaf lärde sig ju att gå på sin ettårsdag och så här när det är en månad kvar så ligger Ingrid i hårdträning. I Grönviken blev det ett och ett halvt steg och här hemma nu ikväll har hon tagit två och ett halvt!

Viktigt meddelande nr 3.
Ingrid har känsla för vad som gäller. Kring jul blev hon helt plötsligt ganska pappig. Vilket ju passar väldigt bra med tanke på att mamman har sin allra sista föräldralediga dag imorgon.


Farmor har en fisk på kroken,


men det blev inget napp då fisken bara var där och åt upp räkan


Trots den uteblivna fiskelyckan så ses här bästa fiskekompisarna


Sötaste pilkaren på Lingan


Det bildades snabbt ny is på ytan som Gustaf duktigt tog upp med lilla skopan


Gustaf gick tappert omkring med sina platådojjor


Nog för att mamman har några gråstrån här och var, men faktiskt inte så här många som det ser ut på bilden. Mammans hår ändrade färg i minus -27... och ja, visar förstås bilden också som ett bevis på att jag vågade mig ut (i fem minuter...)

Vänt på dygnet trots allt

Titt som tätt sover familjen på skilda våningar. Allt för att maximera möjligheterna för oss alla till lite sömn. Året har inletts med att Gustaf väljer att sova nere i källaren och vem som får äran att lägga honom varierar från kväll till kväll. Idag var det min tur.
Efter saga, tandborstning och det sedvanliga samtalet så släcker vi lampan. Gustaf vrider på sig, vänder sig och till slut sätter han sig upp i sängen och visar med sina tio fingrar.
- Jag kan inte sova så här många dagar
- Gustaf, man sover inte på dagarna utan kvällar och nätter
- Den här kvällen kan jag inte sova
- Ok. Är du inte trött?
- Nej,den här kvällen kan jag inte sova.
- Vill du gå upp?
- Upp över källaren?
- Ja
- Ja, det vill jag.

Mamman som har gett upp säger att han får det och Gustaf går och jag ligger kvar.
Efter halva trappan hör jag hur han kommer tillbaka.
- Jag glömde en vuxen
- Vill du att jag ska komma med
- Ja.

Så vi gick upp och Gustaf som vet utan att någon av oss sagt det, vet ändå att han inte borde vara uppe.
- Mamman, jag går och leker i rummet (vardagsrummet), men jag lovar att vara tyst.

Pappan och jag som hade planer på att äta vuxenmiddag och därför väntat med maten så att båda barnen ska sova inser att slaget är förlorat och börjar äta i köket. Efter en stund kommer älsklingen och bjuds förstås till bords. Vi vuxna äter råbiff och sedan ostron. Gustaf får en risifrutti och saft. Är det fest så är det.

Nattuggla

Gott Nytt År!

Gårdagskvällen spenderade vi hemma hos familjen Ingestedt tillsammans med familjen Creutz (tack allihop för en supertrevlig kväll och särskilt till Maria för husmorskonster i köket som jag bara kan drömma om).

Gustaf somnade i bilen på väg dit vid 17-tiden, men då det ändå var nyårsafton och han kunde få vara uppe så länge han ville så tänkte vi att det gör ingenting. Han får sova en stund. Han sov dryga timman och sedan lekte han, Ludde och Anton hela kvällen. Tro det eller ej men vi fick i stort sett sitta och äta i lugn och ro alla fyra rätterna. Ett smärre under.

Ludde och Anton gick frivilligt och la sig av trötthet runt 22.30. Gustaf var hur pigg som helst och lekte ensam. Han var glatt med och skålade in det nya året och när ostbrickan kom fram nästan timman senare lekte han lika glatt. Efter ett satte Anders på en film och jag var säker på att han skulle somna framför TV:n, men inte.

När det var dags att åka hem fick vi ingen taxi så de generösa värdarna trollade snabbt fram sängplatser åt oss alla. Då var klockan nästan tre. Den enda som då kunde liknas vid något annat än dödstrött var Gustaf. Någon gång efter tre kom han i alla fall i säng, men enligt pappan som sov med honom hade han svårt att somna.

Gårdagens lärdomar. Säg aldrig mer åt en Gustaf som sovit middag att han får vara uppe så länge han vill. Han får aldrig aldrig sova middag om det är dagis dagen efter.

Imorse kom han förstås sist ner till frukosten då klockan nästan var tio. Men i övrigt har han varit precis lika pigg som alltid och somnade vid åtta-tiden. Måste vara åldern. Mamman och pappan är betydligt tröttare efter en sådan sen kväll.

Del av dagen har spenderats i pulkabacken här hemma.


Pappan verkar styra med tungan, men kul var det! Efter några åk tillsammans med pappan...


..tog han dock saken i egna händer och drog upp sin snowracer själv med paus då och då





Se vilken stil han har!


Och efter varje åk verkar det tillhöra att man "trillar" av.