Dagens betraktelse: Ingrid älskar surkål. Är det normalt för nån som är 11 månader? (Jag tar tillfället i akt att ägna vintereftermiddagarna åt en del bisarra middagsrätter, men det klingar nog av framåt vårkanten när vädret slutar vara vidrigt.)
Dagens bild är från Konserthuset i lördags, G hänger över balustraden från första balkong för att inte inte missa ett pukslag i den tonsatta sagan om Peter och vargen. Noteras kan att filhamonikerna valt en mer ursprunglig variant av sagan där Peters kompis, ankan Sonja, helt sonika blir uppäten, till stor förvirring för salongens alla barn som, likt G, bara exponerats för den Disneyfierade varianten där ankan bara gömde sig bakom en buske och dök fram igen när vargen var infångad. Vissa ville inte tro att sagan var slut när ljuset tändes. "Men när kommer ankan då mamma?" Ack.
S.
1 kommentar:
Hej Steffe! Va' kul att få läsa dina underbara formuleringar på bloggen igen! Jag minns fortfarande din suveräna beskrivning för lääänge sen, när Peter sprang nåt sprinterlopp och han fick mersmak på löptävlingar, varpå det hade 'bultat otäckt i en ven i Evas panna', osv osv. Surkål för en 11-månaders? Tja, alla sätt är väl bra utom dom tråkiga. Ha're bra & hälsa Anna å barna från f d granntanten i Ålsten ;-)
Skicka en kommentar