Jomen serru att.. vahettere...

Jaha, det har klagats en del på mitt usla bloggande. Låt mig då dela med mig lite av mitt liv, strösslat i glamour och härlighet, senaste dygnen.

Torsdag morgon. En stökig och stora delar sömnlös natt är lika med två lätt morgonsura föräldrar. Barn och pappa äter frukost. Mamma springer runt. G avslutar frukost, masar sig till tv-soffan. Pappa städar köket. G kaskadkräks över soffan. Mamma säger ”där ser man, lycka till med det där” och går till jobbet. G kräks ytterligare 5 gånger under dagen. Farmor passar svabben (tack!) medan pappan smiter iväg till tandläkaren och rotfyller en tand under eftermiddagen, för att krydda feststämningen lite ytterligare. Till natten mår I så dåligt att sömnen inte blir nåt värst. Fredag. G verkar bättre. Pappan tvingar med sig, mot vilda protester, båda barnen på långpromenad till affären för lite tvångsfriskluft. I försöken att undvika stora vägen (med lastbilar, hårdsandade trottoarer etc) tar vi okända vägen genom skogen. Självklart går vi fel och pappan får bära först vagnen med I och sedan snowracern med G över ett snötäckt fält. G fryser och vill hem. I vaknar och skriker. Pappan strävar på till affären. Handlar. På vägen hem är G så sur och uttråkad att han ställer sig upp på snowracern, ramlar och slår huvudet i den istäckta körbanan. Resten av vägen bär pappan den gråtande G, puttar vagnen med den skrikande I och drar snowracern. G får välja lunch som tröst. Pannkakor. I sitter i stolen och skriker av hunger, pappan steker pannkakor, G skriker plötsligt ”jag måste bajsa!” ”Va, ok, då går vi upp, jag ska bara ta av den här pannkakan.” ”nä, det är försent, bajset kom i byxorna.”

Så där håller det på.

S



När man tar en kort paus och sätter sig och tittar ut genom köksfönstret står det nån självgod jävel där och stirrar tillbaks.