När första gråtattacken inleds härdade pappa ut i tre minuter och sedan gick han in och både tröstade G OCH tog upp honom. Dubbelfel! Jag skällde på pappa och andra gråtattacken förbjöd jag honom att gå in tidigare att fem minuter passerat. Då stod jag ut i fyra och en halv minut, sedan gick jag in sa ramsan, tröstade och gick ut igen, varpå han genast började skrika för fullt igen. Tog ett djupt andetag och ställde klockan på fem muniter, när fyra minuter gick det bara inte längre och då tog JAG upp honom. Vid det här laget var sötnosen nästa otrösligt ledsen så när jag la honom för fjärde gången klängde han fast vid mig, fortfarande lite tyst hulkande -och då låg jag kvar tills han somnade, vilket inte tog mer än fem minuter för nu var han ju helt utmattad av allt skrikande.
Sitter nu här och funderar om jag ska försöka ikväll igen eller om vi helt enkelt är för blödiga föräldrar som inte klarar av det. Det MÅSTE ju finnas andra knep???!!!
Känns lite konstigt att låta honom gråta sig till sömns... Är det bra? Vad tycker ni och skriv nu och berätta hur ni gjort och vid vilken ålder det är bäst att börja?
Dagens bild är tagen direkt efter vår promenad idag. Han har nu sovit utmattad i vagnen i två timmar
5 kommentarer:
På vår öppna förskola är det två damer med lååång erfarenhet som regerar. De pratar ofta och gärna sömnmetoder och när jag var där idag sammanfattade de sig i följande:
5-minutermetoden fungerar inte om man inte tror på den! Faktum är att vilken metod som helst fungerar, bara man som förälder känner sig trygg i vad man gör. Själva jobbade vi med att bygga upp läggningsrutiner. Varje kväll var (och är (nästan)) likadan, bad, mystorkas i sängen, pyjamas, välling, släcka lampor, vaggvisor (samma varje gång) osv. Läggning påbörjades med andra ord c:a 1,5 timmar innan det var dags att sova. När han sen skrek så tröstade vi tills han var glad(are) (och ja vi tog upp honom). Dessutom la vi varannan kväll och då blandade sig den andra inte i alls (oavsett!). Det var ett sätt som vi både kände oss bekväma med och som fungerade för oss.
Lycka till!
/ Anders
Håller naturligtvis med föregående kommentator och som damerna på öppna förskolan sa, 5 minuter är lång tid, det går lika bra att köra 2-minutersmetoden om man inte klarar längre.
//M
hallå där! 5min ÄR lång tid...jag provade efter att en läkare talat om för mig att så skulle det funka(!) Efter det var Niklas helt otröstlig och mammig mkt länge... skulle inte rek detta. ta det med ro. när de blir tonåringar sover de gott!!! kram Gisela
Vi körde en egen variant på 5 minuters metoden när Oscar var ca 5 månader. Samma rutiner varje kväll, samma sånger. Vi hade honom i famnen, sjöng Bä bä ...., sa god natt och sov gott och la sen ner honom i sängen. (Ibland hade vi honom så länge i famnen att han NÄSTAN somnade, men inte helt. Ville ju att han skulle somna själv. ) Och gick ut och drog igen dörren nästan helt. Och fortsatte med vårt liv utanför så att han hörde att vi var utanför. Såklart att han började skrika! Efter mellan 2-5 minuter gick vi in och tog upp honom ur sängen, tröstade så att han var lugn och trygg, sjöng bä bä... igen, sa god natt och sov gott och la ner honom i sängen. Ja ni förstår.... Första kvällarna är värst, sen blir det bättre. Allt som allt tog det kanske 2 veckor. Men som fg skrivare, så MÅSTE man ha bestämt sig innan att man vill göra detta och känna sig trygg med det. Så klart att barnet protesterar, det vill ju ha mamma och pappa hos sig.
Jag har en kompis som låtit barnet alltid somna i famnen och sen burit upp henne, har också funkat alldeles utmärkt. Sover hela nätterna utan problem.
Jag tyckte det var viktigt att Oscar inte kände sig otrygg och rädd, därför tog vi upp honom och lugnade ner honom och sjöng igen. Att han protesterade, det förstår man ju. Fortfarande är det bä bä som gäller, men numera pekar han på sängen efter 1:a stråfen och säger "sova, nalle".... :-)
Hoppas det löser sig för er. Att få barn att sova är bland det jobbigaste med att vara förälder. Lycka till!
//Terttu
Vi försökte allt med våran första, vi var för veka för 5-minutersmetoden, satt ofta 1-2 timmar bredvid hans säng. Så småningom satte vi oss längre och längre i från honom tills vi var utanför rummet. Våran lilla däremot körde vi 5-minutersmetoden fast 2-3 minuter när han var 8 månader. Efter 3 kvällars skrikande har vi nu en kille som njuter av att lägga sig. Tror inte det finns något rätt och fel. Alla barn är olika och vi föräldrar likaså. Tips däremot är inte fel!
Skicka en kommentar