Till slut så kom Gustaf i alla fall till ro - i gungan föga förvånande. Problemet nu är att jag inte vågar flytta honom eftersom han ser ut att sova så gott. Så nu sitter jag vid köksbordet och kan inte bättre. Dock med gott sällskap eftersom pappa har massor att göra på jobbet och av skrikande skäl ligger lite efter med det som måste vara klart till imorgon...
/A
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar