En del av er vet att jag har en fånig, men allvalig öronfobi. Jag ryser i hela kroppen om något av mina öron blir vikta framåt och blir hoptryckta. Hemskt obehagligt! Nu har Gustaf bara sedan igår börjat med det hemska att när han ska somna så vänder han sig mot mig och vill -ja, dra fram och tillbaka med örat. Vad gör man? Gustaf kan kanske som äldre jobba som kognitivtinriktad beteendeterapeut?! Jag börjar nämligen redan vänja mig och ryser inte lika mycket, men jag misstänker att det bara gäller när det är älsklingen som drar i örat. Måste vara kärlek!
Vår fula målarpall är en ny Gustaffavorit. Han kan stå i evigheter mot den. Idag är mamma extra tacksam för att han är lättroad, då gårdagens magåkomma gjort mig aningens svagare idag.
1 kommentar:
Här kommer kärleksfulla hälsningar från familjen Ingestedt! Ludde firade sina föräldrar tillsammans med Hugos familj genom att förära oss en tavla med hand- och fotavtryck i fingerfärg. Det är de hemmagjorda presenterna som värmer extra mycket, även om rosorna mamma fick till sitt jobb inte var fy skam heller.
Skicka en kommentar