Tio månader!

Långhelgen har varit både bra och mindre bra. Mormor och morfar kom i torsdags och åkte hem till Karlstad igår. Tack vare dem har vi faktiskt kommit ytterligare en bit på väg vad det gäller att komma i ordning i huset, så det känns som vi fått lite gjort i helgen även om det som vanligt tar så mycket längre tid än vad man tror. Men nu är i alla fall alla kösksluckor och lådor på plats och likaså innehållet. Det som återstår i köket nu är en massa ”småsaker” såsom måla om en golvlist, måla bröstpanelen, måla fönsterfodret, etc etc.

För mig värmer det också förstås i hjärtat att Gustaf får tillbringa tid med sin mormor och morfar. När det kom i torsdags (helt naturligt förvisso) var han lite reserverad till en början. Alldeles strax därefter kom farfar och det märks att han känner igen farmor och farfar på ett annat sätt. Jag är innerligt glad över att vi och Gustaf har så nära och bra kontakt med farmor och farfar, men det förhindrar ju inte att jag verkligen önskar att han också ska få det med sin mormor och morfar. Avståndet är ett litet problem, men vi får göra vårt bästa att överbrygga avståndet genom att ses ofta och avståndet kommer på ett sätt att minska med hans stigande ålder, allteftersom hans minne varar längre och längre. Nu är en del av problemet att hans minne inte är helt utvecklat och att han inte pratar.

Kanske är det så att jag känner mig extra sentimental och funderar kring dessa frågor efter i lördags. Det som gjorde helgen mindre bra var att min kära barndomsvän ringde för att berätta den sorgliga nyheten att hennes pappa gått bort. Jag har skrivit om det tidigare på bloggen, det berör verkligen när personer i ens föräldrars ålder lämnar jordelivet och det känns som det är lite för många just nu. Jag vet att det är en klyscha, men det gäller att vårda relationerna medan man kan! Och i Gustafs fall är det faktiskt vårt ansvar att vårda dem åt honom.

Min käre make har gått in för livet i förorten och då i synnerhet Norra Ängby så totalt att han knappt lämnar kvarteret. Det både roar men kanske i ännu högre grad oroar mig lite, dels därför att min åsikt är att det måste vara bra att se annat också och dels därför att Gustaf måste få träffa andra barn ibland. Så igår när mormor och morfar åkt så tvingade jag in hela lilla familjen i bilen och styrde kosan mot Lidingö för att hälsa på kusin Joel. Vi hade tur så även familjen Ingestedt var där. Nu vet jag inte hur mycket Gustaf verkligen uppskattade att leka med Joel och Ludde i relation till hur överförtjust han blev både i Joels sandlåda och gunga. I sandlådan satt han jättelänge och lekte med sanden och faktiskt utan att en enda gång stoppa den i munnen och gungan fick honom att skratta med hela kroppen. Så ett direkt resultat av gårdagen blev att Stefan fick i uppdrag att bygga en sandlåda och att en gunga ska inhandlas. Har vi nu köpt hus måste vi nyttja tillgången till tomten på något sätt och vad kan vara bättre än att ge Gustaf tillgång till hans nöjen (så länge de är inom rimliga gränser förstås)?

Idag fyller älsklingen 10 månader!!! Eftersom jag levererar en del klyschor idag är ytterligare en att tiden verkligen går fort! Jag har från ett perspektiv svårt att förstå att det redan gått tio månader samtidigt som jag ur ett annat knappt kommer ihåg hur livet var utan honom. Nu väntar jag med spänning på när han ska ta sina första steg helt på egen hand och när han ska börja prata. Men innan dess kanske vi kan få ordning på sovandet. De sista kvällarna lyckas vi inte ens flytta över honom till hans säng när han somnat. Han vaknar under överflyttandet eller kort därefter och är så ledsen. Men när han får ligga mellan oss somnar han på en sekund och är nöjd. Det har fört med sig det märkliga resultatet att även vi lägger oss tidigare och tidigare vilket ur sömnperspektiv förmodligen är bra, men kvällarna blir extremt korta och inget hinner bli gjort.

Att vi lägger oss tidigare har också fört med sig att jag återigen läser och det är skönt! Det känns som man har egentid fast tillsammans med resten av familjen. Gustaf i mitten och jag och Stefan med en varsin bok Hela familjen i sängen, inte så romantiskt men avkopplande.

Kanske inte heller så romantiskt, men planen är att vi den här eller nästa vecka ska låta gudmor ta hand om Gustaf så att vi kan få lite egentid. I det här fallet ska den i så fall nyttjas till att gå på bio. Det var lääääääänge sedan!