Då Gustaf visat lite småtecken på att allt inte är riktigt bra, så kände vi imorse att vi behövde få klarhet i om det eventuellt kunde vara så att han fått urinvägsinfektion. Farmor var snäll och ryckte med kort varsel in som Gustafs privata taxi/personliga assistent och tog med honom till den husläkartid jag på morgonen lyckades få. Rapporten från läkarbesöket lyder att både farmor och läkaren är djupt imponerade över att Gustaf var så duktig. Han lät doktorn snällt titta i halsen, klämma på magen och snoppen och sticka i fingret utan att säga någonting.
Då vi inte hört något från de prover som togs så verkar han vara frisk som en nötkärna. Skönt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar