Äpplet trillar tyvärr inte långt från trädet

Helgen som gått har vi tillbringat på landet med farmor och farfar och kusinerna Joel och Stella med föräldrar.

Precis innan avfärden i tisdagskväll så upptäckte jag igen att trumhinnan spruckit på Ingrid då det rann var från örat så det var bara att skjuta upp avfärden och istället bege mig till Astrid Lindgrens barnsjukhus med henne. Tur i oturen så tog det knappt tre timmar vilket ändå får räknas som kort tid i sammanhanget. Pappan hade under tiden kämpat med att hålla stora älsklingen vaken till avfärd och när jag kom var han så laddad att han som nyss kommit på att det är tråkigt att åka bil kom springande och sa: - Jag tycker om att åka bil och jag tycker om säkerhetsbälte. Han är tapper vår lille son och han ville verkligen åka till Grönviken.

Tapper var han också när det visade sig att myggorna älskar Gustaf lika mycket som mamman och tyvärr verkar han också var lika känslig för myggbetten. Det är svårt att se på bilden men hans öra blev tre gånger så stort som normalt, men han klagade inte. Nu några dagar senare kan konstateras att han precis som mamman inte heller kan låta bli att klia så nu har han små sår lite här och där.

Några myggbett hit eller dit spelade ingen roll. När vi rullade iväg bilen hemåt och han vinkade hejdå till farmor och farfar sa han: - Jag tyckte det var roligt att träffa dom. Bättre betyg på vistelsen går inte att få. Mer om den imorgon.

Även pappans lite sämre egenskaper (enligt mamman) verkar han tyvärr också ha ärvt. Pappan är ju en hemmakatt av lite väl stora mått och kanske också lite lite senfärdig ibland. Imorse visade han prov på båda. Dagis hade stängt även idag så idag vid frukosten frågade jag vad han ville göra och då ville han gå till djuren, men inte dom långt bort utan dom som bor nära (= 4H-gården och lekplatsen som vi besöker...). Men det är klart att han fick bestämma men innan vi kom dit hade två och en halv timma gått för första skulle han bara se lite på Barbapapa, sedan skulle jag bara läsa en bok som visade sig bli två, därefter skulle han bara gunga lite på sitt gungfår och sedan skulle han bara leka lite med köksprylar och sådär höll det på. Men eftersom vi inte hade en tid att passa så fick han göra allt i sin takt. Det är dock inte för inte som han måste sitta vid frukostbordet kl. 7.00 om vi ska hinna vara på dagis till 09.