Det du farmor!

Läste precis att Färjestad gjorde 6 mål i första perioden och till slut slog Brynäs med 8-3. Utklassning! Nu får de lära sig åka skridskor!

Kan inte låta bli och det är bäst att passa på för det kan ju visa sig att Gustaf kommer hålla på Brynäs...det finns ju i generna. Men det blir inget eget hockeyspelande för honom, därom är i alla fall jag och pappan rörande överens.

Medveten

Efter två kvällar där Gustaf vaknat vid midnatt och tröttheten gjort att vi då lyft över honom till vår säng så sov älsklingen i spjälsängen till halv sex imorse, fick välling och somnade om till kvart i åtta. Vilket förstås fick till följd att vi försovit oss lite eftersom vi numera har Gustaf som väcker oss. Hur vi nu kunde få för oss att lita på honom...

Trots sin ringa ålder är han redan otäckt medveten och strategisk. Vid nattningen ikväll så satte han sig upp några gånger varpå jag från min sängliggande position som vanligt sa åt honom att lägga sig ner. Vilket han också gjorde. Förmodligen tyckte han dock att uppmärksamheten inte var tillräcklig för jag ser i ögonvrån hur han återigen sätter sig upp och medvetet slänger ut nappen mellan spjälorna för att därefter börja gråta lite och säga något som liknar napp. Varpå jag tänder lampan, och han snällt pekar var den är. I sådana stunder har jag god lust att lyfta upp honom bara för att han anstränger sig så för uppmärksamheten. Stålsatte mig dock och avstod.

Imorgon kväll kommer jag och Gustaf att vara i Värmland hos mormor och morfar så under helgen kommer bloggandet att ske från morfars nya supersnabba bredband!

Familjen Nymans önskelista till Tomten

Det spännande med att blogga är förstås att man aldrig vet vem som läser bloggen så så här inför första advent tänkte vi pröva att se om tomten eller någon av hans nissar månne är intresserade av dagens inlägg.

Gustafs mormor och morfar kan intyga att jag en gång i tiden var världsbäst på att skriva långa långa önskelistor till tomten. Ser fram emot då Gustaf kan tala om själv vad han önskar sig men tills dess så chansar vi på att älsklingen om en månad kommer att ha ungefär samma favoritsysselsättningar som idag. Just nu är det tre saker som Gustaf gillar mest. Det ena är att sitta med sitt pussel. 5 bitar stort med en knopp på varje bit. Ännu kan han inte riktigt lägga tillbaka dem rätt, men han vet nu var varje bit ska ligga och pekar glatt ut det så att vi inte ska lägga fel. Det andra är att han både gillar att själv titta och bläddra i böcker och att vi läser för honom. Max potta är den stora favoritboken. Det tredje är att kasta Duplo omkring sig och försöka sätt ihop bitarna. Vi tror således att Gustaf blir glad för böcker, pussel och duplo. Vi vet att vi blir glada för en säng till älsklingen, täcke och kudde därtill, en parplyvagn eller vad som nu kan vara ett lättare och enklare alternativ till hans nuvarande sittvagn, tvådelad pyjamas stl 86/92 (finns exempelvis på Polarn och Pyret), kläder i allmänhet kan han inte få för mycket av och ett par nya vinterkängor.

Gustafs föräldrar önskar sig lampor till hemmet, sänggavel, överkast, slipning av sovrumsgolv, garderob till sovrummet, kakel till badrum, fungerande öppen spis. Ja, tomten kanske antar temat? Vi blir förstås alltid glad över bra böcker också!

Grattis i efterskott Empan!

Idag var det fotografering av porträttbilder på dagis. Utanför fotorummet lekte Gustaf glatt och sprang omkring i korridoren. Men när det väl var vår tur så blev han lite konfunderad varför vi var i rummet. Han satte sig dock lydigt på pallen och jag satt brevid och höll honom i handen. Fotografen försökte med alla medel få honom att titta på henne och skratta. Det lyckades sådär. Hon såg ganska fånig ut så Gustaf satt mest gapade och såg ut att tänka vad är det för konstig typ. Vilket fick till följd att vår käre son på bilderna inte ser ut som han kommer vinna något framtida Nobelpris direkt. Men man kan vara väldigt söt även om man ser dum ut.

Gustafs pappa är gudfar till Emelie och som sådan är det nästintill förbjudet att glömma hennes födelsedag. Vilket ändock har hänt i år. Gudfar ber tusen gånger om ursäkt och grattar en dag i efterskott och utlovar att både födelsedagspresent och julklapp väntar i det kalla Norden när pappa Daniel masar sig hemåt i januari. Vi hoppas på att Emelie då får följa med på besök.


Gustaf sitter på lite på pottan nästan varje kväll när det är dags att byta om till pyjamas. Han har dock ingen aning om vad den egentligen är till för. Fungerar bra som stol nära leksakskorgen och allt.

Tvivel

Jag och Gustafs pappa har kompromissat vad det gäller sonens läggningsrutiner. Jo, han läggs i sin spjälsäng, men istället för 5 minutersmetod eller annat som ska göra att vi går och han somnar så lägger sig den av oss som läggningsansvaret på vår säng tills han somnat. Ibörjan var han förstås ledsen och ville helst att vi skulle sitta brevid sängen och klappa honom, men nu är han så duktig. Då och då kan man se hans huvud titta upp över spjälskyddet då han förvissar sig om att det ligger någon på sängen, men så fort man säger åt honom att lägga sig ner så dyker han ner i sängen igen. Han har således lärt sig att somna utan närheten och göra det utan att behöva gråta sig trött först. De första nätterna vaknade han vid midnatt och då fick han komma över till vår säng. Men de senaste nätterna har han faktiskt sovit där till mellan fem och halv sju. Och faktum är att jag vaknar mer utvilad när jag inte har anpassat min sovställning efter Gustafs hela natten. Allt borde var bra för nu då.

Om det inte vore för tvivlet som helt plötsligt drabbat mig! För vad är egentligen meningen med att han ska vänja sig av vid att somna brevid någon av oss som han tycker är så tryggt? Han är trots allt ganska liten och tids nog kommer han behöva möta och lära sig handskas med tusen andra viktiga saker. Och det är så tomt att ligga på sängen i väntan på att han ska somna - ensam utan honom nära. Hmmm, jag tror att jag har separationsångest från det som också varit mina sömnrutiner.

Dagens sötaste: När vi kom hem från dagis la jag mig på vardagsrumsgolvet och läste medan Gustaf sprang omkring mellan köket, matrummet och vardagsrummet. Efter ett tag visade han att han ville att jag skulle gå upp, varpå han visade vägen till matrummet och där hade han lyckats rada upp inte mindre än tre burkar med frukt på köksbordet, vilka han mycket nöjt pekade på samtidigt som han visade att han ville upp i sin stol. Självklart tog det mindre än minuten och sedan hade jag fixat fram sked, haklapp och skål. Han fick dock nöja sig med en burk. Han är ju inte bortskämd.


En något uttråkad Gustaf i bilen på väg hem från Antons dop...


..lite roligare blev det när kameran kom fram

Grattis farbror Erik!

Dagens händelse nummer ett har varit Antons dop och att jag nu officiellt har fått äran att bli gudmor till ytterligare en pojke. Då jag är en förfärligt usel gudmor åt min förste gudson (jag skäms!),ska jag bli en bättre åt Anton! Vi hade kameran med men Gustaf kära pappa valde att inte ta några kort under själva namngivningen så bild på lille Sven Anton Viktor (hmm stavas det med k?)utlovas inom kort.

Dagens händelse nummer två är att det är Gustafs farbror födelsedag. Grattis och hurra för Erik!

Gårdagens händelse som jag glömde skriva om är att jag upptäckte tand nummer 10!


Uppklädd för dop


Här anas möjligen en föraning om hur älsklingen kan komma att se ut med en öl eller två innanför västen.

Ny frisyr

Pappans allra första klippning på sonen

Russinkille

Vänster om spisen står ett paket russin som Gustaf fått syn på. Vill ha!


...annars blir jag arg...


Superarg!

Pampa!

Idag sitter jag hemma och jobbar och passar på att ge mig själv en bloggrast. I förrgår tillbringade hela familjen kvällen hos farmor och farfar för att jag och Stefan ville se fotbollen. Gustaf somnade snällt i farmor coh farfars säng och var jättesnäll när vi väckte honom för att åka hem. Därefter tog det dock stopp. Han var förstås jättetrött och orkade inte ställa sig upp och protestera mot att bli lagd i sin spjälsäng, men han låg ner och grät utmattat hulkande i över en timma. Denna gång var det jag som gav efter och flyttade över honom till vår säng där han snabbt kom till ro och änntligen somnade. Det var mest mitt dåliga samvete över att vi väckt honom som fick mig att falla till föga, men också lite att jag själv ville sova...

Igår var det pappa Stefan som la Gustaf och själv skulle jag bara lägga mig lite på sängen nere i källaren och läsa. Varpå jag vaknade kl 01 på natten. För att konstatera att jag sovit sedan halv åtta varpå jag direkt somnade om igen. Gustaf hade somnat i sin spjälsäng för att sedan vid midnatt vakna och bli överflyttad.
Det går i alla fall bättre och bättre och ett första steg är att han kan somna i sin säng. Därefter ska sängen flyttas tillbaka till hans rum för att sedan förhoppningsvis få honom att sova där hela natten.

Lämningen på dagis är numera hur lätt som helst. Lekrummen ligger i varsin kortända av en korridor och han springer glatt fram i korridoren och när han närmar sig de andra så vinkar han och säger hej hej till barnen och pussar fröknarna godmorgon! Därefter får jag puss och vink. Han är jätteglad vilket vi tar som ett tecken att han tycker att det är roligt att vara där och att han numera är trygg i att han vet att vi också kommer tillbaka och hämtar honom. Så var det ju för er som minns inte alls ibörjan. Vi hoppas förstås på samma utveckling vad det gäller att sova i sin egen säng. Om ett par veckor tycker han förhoppningsvis om det!

Gustaf har också börjar prata mer och mer. Vilket är sött och roligt men också lite problematiskt eftersom han kan ha långa utläggningar som är helt obegripliga... Jag förstår dock att han säger lampa, mest för att han samtidigt pekar på lampan. För en tråkig vuxen låter det nämligen nästan exakt likadant som pappa. Fast mera pampa.

Äntligen!

Dagens stora händelser är två.

Ett: Syftet med att få Gustaf att sova i sin (eller rättare Luddes) spjälsäng är dels att vi själva ska sova bättre i vår säng och dels att det ska ta kortare tid att få honom att somna. Idag var det min tur att lägga honom och jag bestämde mig för att göra ett nytt försök med 5 minutersmetoden. Pappa Stefan förvarnades och förbjöds att gå upp. Gustaf blev så skärrad över att hamna i spjälsängen att han gallskrek och avstod till och med från vällingen som han alltid får i sängen. Två fyraminuters pass av gallskrikande (så att han tappade både röst och andan) så gav pappan upp igen. Denna gång lyckades jag övertala honom om att inte lyfta upp G ur sängen i alla fall. Så med pappa sittande brevid spjälsängen lyckades älsklingen lugna ner sig så att han la sig ner och åt sin välling. När pappan sedan gick ner så skrek han efter pappa så mycket han kunde, så då gjorde vi en kompromiss. I denna första etapp så ska han lära sig sova i sin säng och därefter att somna själv, så jag gick upp och höll honom i handen mellan spjälorna och nu sover han sött - i sin säng! Läggningen tog ikväll 45 minuter vilket den kan göra i vanliga fall också. Förstås mycket jobbigare känslomässigt eftersom det var så mycket tårar men förhoppningen är att vi efter några kvällar slipper tårarna helt.

Två: Gustaf har ju minst sagt blivit lite långhårig och pappa Stefan har någon fix idé om att han vill klippa sonen själv. Sagt och ikväll gjort. Resultatet är hmm- lite konstnärligt (eller någonting) vid öronen, speciellt det ena, och mer OK därbak. Tyvärr blev fotot jag tog av någon anledning alldeles suddigt, men nytt fotoförsök görs imorgon!

Något som dock fastande på bild var dagens inköp av glögg. Årgångsglöggen som släpptes i fredags sålde slut samma dag och ett nytt parti nådde butiken idag. Jag blev så glad över att det fanns att jag kanske överdrev lite i inköpsantalet... men den håller till nästa år också, eller så får du som läser helt enkelt komma förbi på lite glögg!

Perfekt

Idag var jag på Gustafs första utvecklingssamtal. Det gick väldigt bra. Omedveten om vad som hänt idag så kan vi ju i alla fall hoppas på att det här inte var hans livs bästa utvecklingssamtal utan att de bara blir bättre och bättre eller så får vi minnas det här om det går utför och inga läxor görs eller så.

Även idag har jag njutit av lördagens händelse, så tillvida att jag också fick med mig ett paket kräftor hem. De avnjöts ikväll. Jag säger som Gustaf - mums! Gustaf var förresten rolig. Han tittade på mig, som suger spadet ur huvudet (hmm, det lät inte så gott)och ville absolut göra likadant. Varpå han glatt stoppade in skalet och försökte bita i det och tycke att det var jätteroligt. Med tiden är jag säker på att han kommer att bli ett riktigt kräftätarproffs!

Bilderna nedan är tagna i lördags av mig då jag ännu var ovetande om vilken fantastisk dag jag hade att vänta mig. Jag står på vårt köksbord och fotar.


Gustaf gillar verkligen att bläddra i böcker...



... här blev han avbruten i sitt läsande av mamma som säger hej...


...bäst att vinka tillbaka.

Ni är bäst!

Även om det här är Gustafs blogg så tänker jag som hans mamma ägna dagens inlägg åt mig själv och min fantastiska dag igår.

En del kanske tycker att jag är lite tråkig då jag inte har något speciellt intresse. Jag gillar att umgås med vänner, äta god mat - gärna italienskt. Jag gillar fester alldeles särskilt kräftskivor eftersom kräftor är det bästa jag vet i matväg. God dryck är heller aldrig fel - helst champagne! Jag är väldigt förtjust i att gå ut och dansa - gärna till gamla goda schlagers, även om det i stort sett aldrig sker numera. Jag älskar verkligen oplanerade spontana saker och tester gärna nya om tillfälle ges. Jag önskar att jag var bättre på att sminka mig och att min festgarderob var lite roligare och det var ett tag sedan jag hade ego- och egentid.

Igår var en sådan där dag man faktiskt på riktigt bara upplever en gång i livet och den var alldeles alldeles underbar och helt oväntad! Allt jag skulle önska av en egen dag för mig själv inträffade nämligen igår. På förmiddagen var det en massa ljud i vår trädgård och till slut öppnade jag dörren för att se efter vad det var och där stod alla mina fantastiska vänner och sjön på en Sven-Ingvars låt. Bara för mig och då förstod jag fast ändå inte - det dags var min möhippa/fruhippa!

Jag fick prova på improvisationsteater, äta jättegod italiensk lunch, prova på att måla kroki, bli proffssminkad och i present få nya fina sminkprodukter, dricka och i present få en massa champagne, gå på en riktigt kräftskiva med massor av kräftor, snaps och sång, välja och få en ny festklänning och sedan gå ut och dansa tills benen inte orkade längre och allt tillsammans med de vänner som för mig betyder så mycket!

Stort stort TACK till alla som planerat, fixat och som var med! Jag uppskattade verkligen dagen. Ett särskilt tack till gudmor Annika som upplät sitt hem åt oss alla! Det är nästan så jag får lust att gifta mig igen... med samma man förstås.


Skål för er!
Ovan delar av gänget. Härmed skickas också en förhoppning om att jag får ta del av de bilder som togs med andra kameror då jag tror och hoppas att det finns någon bild på er alla samlade.


Spana in min festmakeup! Redo för utgång!

Nästa stopp Källaren!

Natten till idag sov jag i källaren då jag vaknade och inte kunde somna om. Jag tror att jag ska sova där varje natt fram tills pappa Stefan är redo att bråka med Gustaf om var han ska sova. Vaknade nämligen och kände mig ganska utvilad eftersom jag hade gott om plats.

Gustafs ordförråd är minst sagt begränsat men det innehåller i alla fall mamma och pappa. Så långt allt gott. Problemet kommer senare. Han verkar förstå vem som är vem, men det blir inte rätt när det kommer ur munnen. Pappa är annars det mest användbara ordet han har eftersom han kallar de flesta för det. Morfar, farfar och de flesta vi möter i affären. Fungerar dock kanske bra. Han får den uppmärksamhet han vill ha. Sedan att männen i affären ler lite överlägset och med en "stackars liten som inte kan bättre" blick är inget han låter sig hejdas av. Tvärtom det är bara att använda röstresurserna än högre. Följdaktigen hade Gustaf minst fem pappor som alla var och handlade på ICA Brommaplan i eftermiddags.

Jag älskar julen och idag när vi var och handlade såg jag att porslintomtar och annat nu plockats fram och belamrar affärshyllorna och det kliar i min kitchåder. Funderar dock som bäst på hur julpynt går ihop med Gustafs allt längre armar och hur långt upp granen som julgranskulorna kommer att behöva sitta. Nåväl allt har sin tid. Jag lär bli varse.

Nu ska jag gå och leta efter batteriladdaren till kameran.

Dags för flätor!

En blandning av glömska och tidsbrist gör att jag fortfarande inte har tillgång till batteriladdaren till kameran. Jag lovar dock att leta lite i helgen och lägga ut någon ny bild på lördag. En Gustaf långhårigare än någonsin är att se fram emot. Vi har inte riktigt kommit fram till en strategi för hur vi ska få honom att sitta still så att vi eller en frisör kan klippa honom, tiden går och hans hår blir bara längre och längre. Vi kanske ska börja fläta det?

Gustaf verkar helt ha kommit över sin separationsångest vid lämningen. Pappa Stefan rapporterade att han imorse sprang av iver till Lilly för att sedan börja leka. Vi håller tummarna för att det kommer vara likadant nästa vecka då det är någon annan i personalen som tar emot.

I övrigt intet nytt att berätta. Han är lika söt som vanligt! Bäst helt enkelt.

Oense

Gustaf sov i sin spjälsäng ganska bra fram till vi hade visning av lägenheten och spjälsängen var i en grannes förråd i två månader, sedan flyttade vi och när han var trygg i nya hemmet så var det dags för inskolning på dagis. Nu emellertid tycker jag att det är en bra tid att ta tag i det här att han sover mellan oss varje natt. Så ikväll bestämde jag att nu gäller det. Han grät och skrek högt och förvivlat i kanske fyra minuter - då avbryter pappa Stefan tvätthängningen och kommer upp och säger att nu räcker det. Så vi går båda upp och sitter brevid spjälsängen. Gustaf skriker fortfarande i stort sett lika hysteriskt men medan jag känner att nu får han skrika tills han somnar så känner pappan att det inte alls gör något att han sover brevid oss tills han är femton bara han inte är ledsen.

Så här är vi nu. Inte riktigt överens. Gustaf? Han susar sött i vår säng!

Hemma hos farmor och farfar ikväll dök facebook upp som samtalsämne vilket föranleder mig att här avsäga mig ansvaret för mitt konto där. Jag registrerade ett för att jag ville kolla vad det var och har sedan dess inte direkt varit aktiv och har inte direkt några planer på att bli det heller. Med det sagt vill jag tacka för alla som uppmärksammat min närvaro där och förklara varför jag inte svarat. Varmt välkomna att kommentera här på bloggen, maila eller ringa istället!

Matvägrare

Natten till idag måste varit ovanligt drömtät för Gustaf. Han väckte oss flera gånger under natten. Låter det var osagt om han själv egentligen vaknade. Ibland grät han och för första gången som jag hörde så skrattade han högt flera gånger.

Imorse var det en fröjd att lämna Gustaf på dagis. Han var så glad när jag lämnade honom. Han gick jätteglad till Lilly, och vände sig lite nonchalant om gav mig en puss och vinkade hejdå.

Vi har hittills varit väligt nöjda med att Gustaf äter det mesta så glatt och ohämmat. Men för andra kvällen i rad så vägrade han äta den mat vi lagat. För inte alltför länge sedan gillade han Chili con carne för att ikväll rata den helt. Är detta månne en ny trend?

Och som vanligt när det gäller saker med det här huset eller kanske hus i allmänhet. Öppna spisen måste tätas. Det är inte billigt. Och eftersom det är säsong för firmor som tätar spisar verkar det inte bli någon eldande för oss den här sidan året.

Grattis pappa!

Igår kväll hade vi middag hemma med Gustafs gudföräldrar. Vi hade jättetrevligt dels för att det var så länge sedan vi var sociala i vänners sällskap (förkylningar har kommit lite emellan) och dels för att Gustaf var hos farmor och farfar vilket betydde att ingen av oss sprang upp och ner utan vi bara var. Härligt! Ännu lyxigare kändes det förstås också att vi fick sovmorgon! Vid 10-tiden när vi började längta efter honom så kom farmor hem med honom! Precis lagom. Tack till både barnvakterna och middagssällskapet.

Ingen bild idag heller då jag inte hittar batteriladdaren.

Nu tidigt i säng. Imorgon bitti kl. 07 kommer en sotare för att reda ut varför det ryker in så när vi försöker elda i öppna spisen. Förhoppningsvis är felet inte alltför kostsamt. Men med vår tur hittills är det inget som vi är redo att slå vad om.

Knack knack

Ibland när vi kommer hem på eftemiddagarna får Gustaf lite russin som jag lägger i någon av hans leksaksgrytor och därefter äter han. Idag när jag sitter i soffan så hör jag hur han knackar i köket, så jag reser mig och går dit och får se dagens sötaste när han med sin gröna kastrull i handen står och knackar på skåpet och vill in till russinen... och det fungerade! Mamma öppnade förstås och la en massa i kastrullen varpå han nöjt promenerade till soffan, ville bli upplyft och satt sedan där och tuggade i sig russin för allt vad han orkade. Mycket nöjd.

Vår lille polska

Det är tur att det är någon i familjen som har vett att sopa golvet när det behövs!
Nästa vecka ska vi lära honom att plocka undan i trappan också.

Snuskigt smakprov

Gustaf startade dagen (eller gårdagen om man är noga med tiden) med att för första och förhoppningsvis enda gången gladeligen böja sig fram över toaletten och smaka på vattnet. Vilket resulterade i en lika belåten Gustaf som förskräckt pappa som såg händelsen i slowmotion utan att en chans att hinna förhindra den.

Föräldramöte

Idag hade Gustaf ledigt från dagis för att passa på att umgås hemma med mormor och morfar, som imorgon åker tillbaka till Karlstad. Vi kom båda hem runt 18-tiden för att äta tillsammans med älsklingen och sedan vid halv sju ge oss av igen för att gå på vårt livs första föräldramöte. Vi kan väl nöja oss med att konstatera att vi båda hoppas på att de kommande föräldramötena ger lite mer. De var så nöjda med alla barnen och berättade att alla tar undan sin tallrik efter maten och skrapar bort matresterna, slänger aldrig mat på golvet etc samt att alla somnar själva. Gustaf är så snäll. Med tanke på hans färdigheter är vi lite avundsjuka på den Gustaf som de får träffa. Här hemma kämpar vi fortfarande med att få honom att somna på kvällen, inte slänga mat han inte tycker om på golvet. Det värmer dock både hjärtat och samvetet att det verkar som han har det bra.

Ingen sjusovare

I begynnelsen var Gustaf sjusovare och vi bortskämda med att han sällan vaknade före åtta och inte sällan sov han till nio också. Numera är han av den mer morgonpigga sorten och vaknar mellan sex och sju veckans alla dagar. Hans föräldrar har aldrig varit morgonpigga. Den här helgen sover Gustaf middag nere i källaren tillsammans med mormor och morfar vilket har resulterat i att det har varit siesta i Nymanska huset mitt på dagen. Idag så till den milda grad att ingen av oss hörde farfar och farmor som tittade in, förrän de kom uppför trappan. Det gjorde förstås ingenting men kanske dags att börja låsa dörren ändå!?

Idag kom Gustaf på att man inte behöver ett papper för att kunna rita. Det gick lika bra direkt på vardagsrumsbordet! Av någon konstig anledning verkade det dock inte lika populärt av mamma och pappa.


Morfar och Gustaf i helgens vanligaste position, lekandes på golvet.

I fokus

I dagarna har det Gustaf bra. Full uppmärksamhet hela tiden av mormor och morfar. vi har det också väldigt bra som bland annat efter frukost idag fick återgå till sängen och ligga och läsa.

Idag blev det om möjligt ännu mer uppmärksamhet för älsklingens del då även farmor och farfar kom på besök. Middagens huvudperson blev kanske inte så otippat Gustaf som i sin stol satt och portionerade ut lagom mängder leende till var och en av oss, allt medan han själv åt mer än någonsin. Ikväll ratade han dock både kräftorna och hummern till förmån för vitt bröd med anklever.


De gamla tar sig också en del friheter, vilket är OK, men det är inte varje dag han står på bordet och bygger torn...

Frukost - Mmmm!

Igår var det första gången mormor och morfar hämtade från dagis och allt gick bra. både jag och Stefan kom hem till dukat bord och efter maten kunde vi ligga på soffan och läsa tidningen allt medan mormor och morfar turades om att ligga på golvet och leka med Gustaf. Avkopplande värre, skulle nästan kunna få hända om inte varje dag så ofta!

Gustaf tyckte förmodligen att jag och Stefan hade det lite för bra igår kväll när vi latade oss, så imorse såg han till att vi vaknade och skulle leka 05.30!


Imorse smakade han fil för första gången...


...vilket föll i smaken!