Gustaf sov i sin spjälsäng ganska bra fram till vi hade visning av lägenheten och spjälsängen var i en grannes förråd i två månader, sedan flyttade vi och när han var trygg i nya hemmet så var det dags för inskolning på dagis. Nu emellertid tycker jag att det är en bra tid att ta tag i det här att han sover mellan oss varje natt. Så ikväll bestämde jag att nu gäller det. Han grät och skrek högt och förvivlat i kanske fyra minuter - då avbryter pappa Stefan tvätthängningen och kommer upp och säger att nu räcker det. Så vi går båda upp och sitter brevid spjälsängen. Gustaf skriker fortfarande i stort sett lika hysteriskt men medan jag känner att nu får han skrika tills han somnar så känner pappan att det inte alls gör något att han sover brevid oss tills han är femton bara han inte är ledsen.
Så här är vi nu. Inte riktigt överens. Gustaf? Han susar sött i vår säng!
Hemma hos farmor och farfar ikväll dök facebook upp som samtalsämne vilket föranleder mig att här avsäga mig ansvaret för mitt konto där. Jag registrerade ett för att jag ville kolla vad det var och har sedan dess inte direkt varit aktiv och har inte direkt några planer på att bli det heller. Med det sagt vill jag tacka för alla som uppmärksammat min närvaro där och förklara varför jag inte svarat. Varmt välkomna att kommentera här på bloggen, maila eller ringa istället!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag håller på dig Anna! Kämpa på bara, förr el senare så måste han ju vänja sig, fast att det kan ju ta några dagar... Har just läst en artikel om att det är jätteviktigt för BARNEN, inte för föräldrarna, att få sova själva i sin egen säng för deras utveckling, trygghet, själförtroende ecc ecc.., å ju längre det går desto svårare blir det ju...det är ju inte helt fel för föräldrarna heller... :) eller?!!
kramar till er tre
Le
Eftersom Gustafs pappa i stort sett är nykterist föreslår jag att du står på dig.
Sova själv eller i en stor grishög... tror det gör detsamma för barnets utveckling. Det är nog upp till er vad ni mår bäst av själva. Men då gäller det ju att komma fram till en gemensam linje... kanske inte så lätt.. Sånt där går ju i perioder också. Vi lever fortfarande i förvånad förtjusning över att Joel helt plötsligt deklarerat att han ska somna och sova i sin egen säng. Få se hur länge det varar. Kram /Annika
Skicka en kommentar