Idag var det fotografering av porträttbilder på dagis. Utanför fotorummet lekte Gustaf glatt och sprang omkring i korridoren. Men när det väl var vår tur så blev han lite konfunderad varför vi var i rummet. Han satte sig dock lydigt på pallen och jag satt brevid och höll honom i handen. Fotografen försökte med alla medel få honom att titta på henne och skratta. Det lyckades sådär. Hon såg ganska fånig ut så Gustaf satt mest gapade och såg ut att tänka vad är det för konstig typ. Vilket fick till följd att vår käre son på bilderna inte ser ut som han kommer vinna något framtida Nobelpris direkt. Men man kan vara väldigt söt även om man ser dum ut.
Gustafs pappa är gudfar till Emelie och som sådan är det nästintill förbjudet att glömma hennes födelsedag. Vilket ändock har hänt i år. Gudfar ber tusen gånger om ursäkt och grattar en dag i efterskott och utlovar att både födelsedagspresent och julklapp väntar i det kalla Norden när pappa Daniel masar sig hemåt i januari. Vi hoppas på att Emelie då får följa med på besök.
Gustaf sitter på lite på pottan nästan varje kväll när det är dags att byta om till pyjamas. Han har dock ingen aning om vad den egentligen är till för. Fungerar bra som stol nära leksakskorgen och allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar