Tvivel

Jag och Gustafs pappa har kompromissat vad det gäller sonens läggningsrutiner. Jo, han läggs i sin spjälsäng, men istället för 5 minutersmetod eller annat som ska göra att vi går och han somnar så lägger sig den av oss som läggningsansvaret på vår säng tills han somnat. Ibörjan var han förstås ledsen och ville helst att vi skulle sitta brevid sängen och klappa honom, men nu är han så duktig. Då och då kan man se hans huvud titta upp över spjälskyddet då han förvissar sig om att det ligger någon på sängen, men så fort man säger åt honom att lägga sig ner så dyker han ner i sängen igen. Han har således lärt sig att somna utan närheten och göra det utan att behöva gråta sig trött först. De första nätterna vaknade han vid midnatt och då fick han komma över till vår säng. Men de senaste nätterna har han faktiskt sovit där till mellan fem och halv sju. Och faktum är att jag vaknar mer utvilad när jag inte har anpassat min sovställning efter Gustafs hela natten. Allt borde var bra för nu då.

Om det inte vore för tvivlet som helt plötsligt drabbat mig! För vad är egentligen meningen med att han ska vänja sig av vid att somna brevid någon av oss som han tycker är så tryggt? Han är trots allt ganska liten och tids nog kommer han behöva möta och lära sig handskas med tusen andra viktiga saker. Och det är så tomt att ligga på sängen i väntan på att han ska somna - ensam utan honom nära. Hmmm, jag tror att jag har separationsångest från det som också varit mina sömnrutiner.

Dagens sötaste: När vi kom hem från dagis la jag mig på vardagsrumsgolvet och läste medan Gustaf sprang omkring mellan köket, matrummet och vardagsrummet. Efter ett tag visade han att han ville att jag skulle gå upp, varpå han visade vägen till matrummet och där hade han lyckats rada upp inte mindre än tre burkar med frukt på köksbordet, vilka han mycket nöjt pekade på samtidigt som han visade att han ville upp i sin stol. Självklart tog det mindre än minuten och sedan hade jag fixat fram sked, haklapp och skål. Han fick dock nöja sig med en burk. Han är ju inte bortskämd.


En något uttråkad Gustaf i bilen på väg hem från Antons dop...


..lite roligare blev det när kameran kom fram