Äppeldag

Trots att vi inte är medlemmar i trädgårdsföreningen (det måste naturligtvis varje god villaägare vara) snikade vi in på höstens stora happening i grannskapet: äppelsöndag på slottet. Vi har ju gubevars ett äppelträd på tomten som är ympat så till den milda grad att det enligt grannarna ska rymma hela fem sorter (och det på ett ganska ynkligt träd), och det här kunde ju vara ett gyllentillfälle att få reda på vilka sorter det kunde var. Alltid kul att veta vad grejerna i trädgården heter. På plats fanns mycket riktigt en äkta äpplolog som med kännarmin klämde, skar, smakade och gned på folks medhavda äpplen och sen snabbt avkunnade sin dom. Ärligt talat verkade det vara lite improvisation över domen, ena sekunden slängde hon en blick på en stackars fruktsom nån orolig typ höll fram och bara "Crazy Ivan, framodlat hösten -27 i Sydabchasien, ovanligt fult exemplar" för att nästa tjoa "Titta, ett äkta Östtyskt pumpmpernickelgewutrztraminerubersturmbannfurhrer-pluttenplattenapfel, vilken sensation, alla trodde de utrotades under kriget" om ett exakt likadant. Iallafall hittade vi bara fyra sorter på vårt träd, så vi stod där med våra kart och fick
1. bannor för att två av sorterna var samma sort, fast vi tyckte de såg olika ut. Dessutom hade vi fräckheten att ta med en sort som hon inte visste vad det var och inte kunde hitta i sina böcker. Fy.
2. veta att vi hade Ingrid Marie och Wealthy på vårt träd.
Annars var det äppelchutney, äppelmust, äppelkaka, äppelditt och datt för hela slanten. Lite överdos nästan.

På eftermiddagen hälsade vi på Ludde en sväng för att fira hans tvåårsdag. Grattis!



Gustaf på språng mot äppelträff

I målartagen

Idag har varit en grå, regnig och lite tråkig dag. Gustaf var snäll och somnade om efter morgonvällingen så hela familjen fick sovmorgon till strax efter åtta. Mer morgonsömn gav mersmak så jag råkade somna tillsammans med Gustaf när det var dags för middagsovstund och vi båda vakande två timmar senare.

För att det skulle hända någonting med dagen åkte familjen till Vällingbycentrum och inhandlade långkalsonger till älsklingen. Börjar bli lite kallt att sitta ute i sanden hela dagarna. Vi köpte också kritor till honom då han imorse efter frukosten blev jätteglad när han fick syn på en kulspetspenna och visade att han ville rita. Uppmuntrande föräldrar som vi vill vara inhandlades alltså kritor till älsklingen för att konstverken ska kunna bli mer färgglada. Gustaf tyckte att det roligaste med att ha sex kritor var att slänga ner några av dem på golvet...


Tillfällig fotopaus i skapandet


Blivande storsäljare?

Godmorgon!

Sedan i tisdags har vi en ny morgonritual här hemma. Det här är det första som händer när Gustaf gör entré i vardagsrummet.


Han går och hämtar lådan med lego...


...som jag eller pappa Stefan öppnar och därefter häller Gustaf mycket effektivt ut alla på golvet.

Att leka med lego är ny favorit!

(Mat)glad!

Alltid när vi hämtar Gustaf så säger den i personalen som är närmast att han ätit och sovit bra. Vilket ju är bra i sig. Idag blev jag extra glad när Ken, som inte var den som avlade dagens korta rapport, vinkade hejdå till Gustaf och sa till mig att; Gustaf han är alltid så glad. Berättade förstås det för pappa Stefan när han kom hem och sedan satt vi nöjda och självgoda vid vårt middagsbord och konstaterade att det verkar som personalen är förtjusta i just vår son! Det känner vi båda två. Eller så är de väldigt bra på att få alla lite oroliga förstagångsföräldar att känna att det går bra för sonen/dottern på dagis...

Älsklingen lär sig i alla fall en del på dagarna. Idag när jag höll på att duka fram maten så råkade jag ställa Gustafs lilla tallrik lite för nära stolen där han satt, vilket jag upptäckte genom att han sött tagit sin sked och börjat äta. Förvisso spiller han en del, men i stort sett så kan han numera äta själv och här har vi suttit och matat honom. Han känns verkligen stor nu.

Han pratar en hel del, fast i stort sett allt är omöjligt att förstå. Men nu har han lärt sig att säga ja! När han hade ätit upp sin mat (det han ville ha - han ratade makaronerna), ville han ha av vår. Ibörjan gick det bra och vi förstod vad han ville ha men efter ett tag var han ändå inte nöjd. Då frågade jag vill du ha oliv? bröd? räka? etc och varje gång sa han glatt ja! När han sedan fått en av varje satt han nöjd och smaskade i sin stol.

Han kan numera stå still på vågen lagom länge för att väga sig och om vår våg stämmer så väger han nu 11,8 kg. Ungefär lika mycket som kusin Joel och Ludwig också väger. Med den skillnaden att de är ett år äldre. Är det bra eller dåligt?

Äntligen hemma!

Igår när jag nattade Gustaf sa han helt plöstligt pappa, vilket han inte hade gjort sedan Stefan åkte till Tyskland i måndags morse. Säkert ett uttryck för längtan. Imorse när han vaknade hade i alla fall pappa kommit hem och då Stefan idag både lämnade och hämtade så har de fått umgåtts en del.

Stefan berättade att imorse var han rekordlite ledsen när han skulle bli lämnad. Grät men det gick över redan efter en minut. Känns skönt och vi hoppas att det håller i sig. Däremot gick han omkring och grät på gården när Stefan kom för att hämta honom, hoppas att det bara var något tillfälligt.

Gustaf har nu bestämt för att han är en äppelkille. Han älskar att äta äpplen och är inte så jättenoga med om de är lite sura. Idag när jag kom hem satt han i sin stol och åt glatt ett äpple som fick mig att grina illa.


Så här glad är Gustaf över att pappa är hemma igen!

Legobiten

Jag har aldrig varit flygrädd och kan inte påstå att jag är det nu heller, men idag när det lilla propellerplanet skulle lyfta mot Ängelholm, där jag tillbringat min arbetsdag, slog mig ändå tanken att pappa Stefan också är ute och reser och älsklingen lämnad kvar "ensam" hemma. Har aldrig tänkt så förut. Mitt förnuft övervanns dock snabbt igen och sannolikheten för att det skulle hända något med ett av planen är ytterst liten och att det skulle hända något med båda våra plan på en och samma dag obefintlig. Med denna slutsats lät jag mig sedan vaggas till sömns av flygmotorns sövande ljud.

Farmor kom tidigt imorse för att ge Gustaf frukost och sedan lämna honom på dagis och senare på eftermiddagen såg hon också till att han kom hem - och blev bortskämd... igen. Denna gång hade de tu varit på utflykt i Vällingbycentrum där de bland annat fikade och Gustaf fick både morotskaka och apelsinmer.

När jag kom hem möttes jag av en solstråle som satt på golvet och lekte med sitt första lego som kom hem efter utflykten med farmor. Den lilla tid jag tillbringade med honom ikväll byggde jag ihop bitar medan han skrattande av glädje tog loss dem och kastade runt i vardagsrummet.

Det värmer hjärtat att komma hem och se att han har det så bra. Det mildrar det egna dåliga samvetet något litet. Tack farmor!

Självgod

Då pappa korttidövergett oss för en jobbresa till Tyskland var familjen Ingestedt vänliga och tog emot oss och såg till att vi fick god mat även denna dag.

Eftermiddagens sötaste var när jag i ögonvrån såg Gustaf vid deras helspegel pussandes sin egen spegelbild. Det verkade vara till belåtenhet för sekunderna efter gav han sig själv en andra puss. Med ett nöjd leende i mungipan gick han sedan därifrån.

Glömmer slarvigt nog kameran hemma alltoftare därav ingen ny bild idag heller. Utlovar ett bättringsförsök imorgon.

Bortskämda

Igår var vi på frossarmiddag hemma hos Lena och gudfar Magnus. Vi åt härliga mängder fantastisk fisksoppa, oförsvarliga mängder av godis,chips och glass och drack inte så måttliga mängder av gott Alsacevin. Att relativt sällan ha en helkväll utan älsklingen visade sig vara förödande för alla former av väluppfostran och belevenhet i ett social sammanhang med andra. Ingen av oss har väl varit ett ess på det tidigare heller men igår fullkomligt slängde vi oss över allt som bjöds och eftersom vi inte blev avbrutna av Gustaf så höll det på så nästan hela kvällen. Sedan avrundade en av oss med att somna i soffan redan kl. 23. Det värsta kanske är att vi inte ens kan trösta värdparet med att vi uppför oss bättre nästa gång i alla fall inte de närmsta åren. Däremot kan vi tacka för gästfriheten som vi uppskattar enormt!

Vi blev således bortskämda med att ha barnvakt och vara på trevlig middag. Huvudpersonen i våra liv blev också rejält bortskämd av farmor och farfar. De hade båda sina pojkbarnbarn hos sig och Joel och Gustaf ritade, lekte med alla leksaker, badade tillsammans och fick äta glass i badkaret! Utmattade lyckades sedan farmor med konststycket att få båda sina barnabarn äta välling samtidigt, själv ligga i mitten och inom loppet av tio minuter ha ett sovande barnbarn på varsin sida om sig. En prestation vi inte lyckades med hemma med bara en av dem. Tack till farmor och farfar!

Gustaf blev bortskämd nästan hela lördagen för innan vi åkte till farmor och farfar var vi och träffade gudmor Annika som bjudit hem oss på fika och visade det sig ett litet försenat födelsedagskalas till gudsonen. Gustaf åt glatt av tre sorters muffins, var lite ouppfostrad vid presentöppningen då TV:n lockade mer, men på tunnelbanan hem lästa vi med gläjde Max potta och Vilda bebins båtäventyr. Tack!

Idag på förmiddagen invaderade vi återigen farmor och farfars hem genom att åka dit och bjuda oss själva på frukost och dessutom stanna på nästa måltid som serverades bara någon timma senare.

På eftermiddagen kom familjen Ingestedt över och hälsade på och då var det återigen mat och god äppelpaj som pappa Stefan passade på att baka när jag och Gustaf var och handlade.

Vi har verkligen nyttjat helgen till avkoppling i goda vänners sällskap! det är nästan tur att det är måndag imorgon så att vi inte rullar fram allihopa vid jul.

Plutonium i maten!

Lullade ner i Hötorgshallen igår efter jobbet för att hitta nåt gott till fredagmiddag. Efter fisk-kött-ostdisken stod jag och velade i kryddhyllan efter en ersättare till det rätt goda rosmarinflingsaltet vi gjort slut på. (Japp, jag har trendängsligt sålt mig till salttrenden.) Det blev ett rosa (bara det…) bergssalt från Himalaya. Väl i kassan rubbade expediten min världsbild en aning med repliken

”du det är ett bra salt det här, nyttigt också. De har nämligen tagit bort allt natrium.”.

What to say? Jag har inte haft kemi sen åttonde klass, men har ändå absolut för mig att salt skrivs NaCl.

”inte menar du att man tagit bort natriumet? Salt är väl natriumklorid?”

”ja. Sen har man tagit bort natriumet.”

”men då återstår… vadå? En burk klor?”

”nä du, det har du fått om bakfoten. Detta är natriumfritt salt. Bra för hjärtat serru.”

Här vill jag gärna flika in att jag på sistone mognat förfärligt som människa. Istället för att, som förr, ställa ifrån mig kassar och väskor och rulla fram in en whiteboard för att åskådliggöra skillnaden mellan grundämnen och kemiska föreningar i tre olika färger log jag lite svagt och åkte hem.

Men ändå… vad hade karln menat? Eller var det jag som mindes högstadiekemin helt galet? Kunde inte låta bli att googla lite, och till min förtjusning visar det sig att rosa salt från Himalaya tydligen är nån sorts ormolja. Bra mot precis allt. Läs gärna den här väldigt roliga redogörelsen från en pajsare i Uppsala som brytt sig om att kolla vad det faktiskt är i burken. Uran, till exempel.

S.

och nummer 8!

Idag när Gustaf låg på rygg och gallskrek fick jag helt plötsligt se att ytterligare en tand har tittat fram. Denna gång lång in i överkäken.

Igår var jag ute med min kära kollega Lena och drack en större mängd vin än vad som var tänkt. Väldigt trevligt! Trots det känns det lite extra när man inte träffar den älsklingen alls på hela dagen så idag gick jag från jobbet lite tidigare, ringde farmor som skulle hämtat och helt egoistiskt åkte och hämtatde honom själv. Sedan lekte vi ihop i tre timmar innan pappa kom hem. Egentligen skulle jag gått på bio med flickorna men jag har blivit för blödig. Jag längtade för mycket efter att vara med Gustaf. En gång för länge sedan, i livet utan barn, så kunde jag inte förstå hur en av flickorna inte kunde fika med oss andra bara för att hon ville hem till sin dotter. Då resonerade jag så att de ses ju alla andra dagar. Jag har bättre förståelse nu. Är dock inte helt säker på om det är bra eller dåligt.

När vi var hemma på eftermiddag så blev Gustaf helt plötsligt jätteledsen, som jag nämnde ibörjan. Efter ett litet tag förstod jag att han var hungrig. Värmde en burk som han åt upp rekordsnabbt. Värmde en till burk som gick åt den också. Lite senare när Stefan kom hem satt vi oss för att äta lite och då ville han ha mat igen. Med andra ord ett vrålhungrigt matvrak.

Nu har pappan försökt få honom att sova i snart en halvtimma så det är bäst att jag går upp och byter av.

Fortsatt trevlig fredag!

Nr 7 är här!

Idag har pappa Stefan haft hand om både lämning och hämtning så för min del har Gustafkvoten för dagen inte uppnått mer än drya timman, vilket känns lite. Jag fick i alla fall lägga honom och även om han inte riktigt är en puss-och-kram kelgris så är det i bästa fall (som ikväll) ändock en mysig och lite lugnare stund. I sämsta fall är det bara en stund av viljornas kamp där han helst inte vill somna alls utan stå upp i sängen och de gångerna är mysfaktorn förstås mindre.

Tand nr 7 har nu börjat visa sig så numera har han fyra tänder i ovenkäken och tre nedtill, vilka onekligen kan göra jobbet ganska bra, det fick pappa känna på idag då älsklingen bet ordentligt i stortån. Av de läten som kom från hans pappa var det inte särskilt behagligt.

Imorgon är det min tur att lämna men då jag på kvällen ska ut och ta ett glas vin med en arbetskollega blir det morgondagens enda stund med honom. Tur att helgen snart är här!

Ingen äppelkille?!

Även idag var farmor snäll och hämtade Gustaf från dagis så hittills har han sluppit stanna längre än till 15, men imorgon är det premiär för första "ordinarie" dagen mellan halvnio och fyra.

Jag har tillfälligt plockat fram min hemmafrusida genom att idag för andra dagen i rad ha maten på bordet när pappa Stefan kommer hem från jobbet. Ska bli jättespännande att se vad som som serveras imorgon när det är min tur att komma hem senare! Pappan har nämligen ( i och för sig av naturliga skäl) under sin föräldraledighet kommit ifrån det här med hemmafru uppgifterna lite i vart fall vad det gäller matlagning. Jag hoppas lite i smyg på att det återgår till det jag är bortskämd med nu när han är tillbaka på jobbet.

Dagens bilder kommer från när jag fixade till dagens middag och en hungrig Gustaf behövde få någonting att äta.


För första gången idag fick han hålla i hela äpplet själv. Visst ser det ut som han njuter?...



... men han bet glatt och stoppade in det i munnen för att några sekunder senare spotta ut allt lika glatt igen. Och sedan göra om samma sak om och om igen.

Ett försenat GRATTIS till Anki!

Ibland är minnet inte vad det varit. Förr var jag duktig på att minnas alla nära och käras födelsedagar, men nu verkar jag glömma mest hela tiden. Ber om ursäkt för detta på det här kollektiva sättet.

Därför ett innerligt GRATTIS till min barndomsvän Anki som fyllde år i söndags!
/A

Finsmakare

Det är alltid ett litet trauma för Gustaf att bli lämnade på dagis. Jag har ännu inte lika stor vana som pappa Stefan, men visst känns det lite i hjärtat att gå när han skriker som mest. Imorse var det extra jobbigt för ingen av hans ordinarie fröknar var där utan jag fick lämna honom till en kvinna som jag förvisso sett förut men inte kom ihåg namnet på. Jag hoppas innerligt att Gustaf känner igen de övriga lite bättre än jag.

Farmor var snäll och hämtade Gustaf vid 15-tiden och de lekte för fullt och verkade ha hur kul som helst när jag kom två timmar senare. Dagens bloggbild kommer från i lördags då det visade sig att han har klara anlag för att bli sommelier. Han luktade och luktade och när han fick provsmaka en liten liten bubbla på läppen applåderade han av förtjusning. Sådan mor, sådan son. Gustaf går det alltid att lita på.

Generationsöverskridande skratt

Gustaf har haft en helg där han varit i centrum mest hela tiden. Mormor och morfar hann knappt vakna på fredagsmorgonen innan Gustaf snappat läget och insett att här är två som ger mig uppmärksamhet hela tiden, bäst att leka dem lite trötta!

Igår var vi dessutom allihopa och åt god middag hos farmor och farfar och genast fanns två till som kunde underhålla honom. Imorgon utlovas bild på Gustafs näsa för god smak.

Dagen har varit lugn. Alla lite trötta efter gårdagen och sonen och maken förkylda och hängiga. Vi vinkade av mormor och morfar vid tvåtiden. Samtidigt började det regna och har regnat sedan dess.

Från imorgon är Gustafs spädbarnstid ett minne blott, i alla fall om vi kopplar den till föräldraledighet. Vi mjukstartar dock vilket betyder att snälla farmor har lovat att hämta vid 15-tiden.


Morfar och Gustaf i glatt samförstånd

Förkylt

Imorse vaknade älsklingen tjugo i sex och en halvtimma senare kunde morfar, som anlände när Gustaf somnat igår kväll, inte hålla sig längre utan kom smygande uppför trappan och nästan skrämde sitt barnbarn. Det gick dock bra och resten av dagen har Gustaf glatt lekt med både morfar och mormor.

Gustaf tyckte nog att dagens konstigaste händelse var dagisbesöket. Vi gick dit allihopa för att visa mormor och morfar var kung G håller hov på dagarna. Då det visade sig att Eva var sjuk var Lilly ensam med tre barn, men Gustaf fick ändå sitta med Lilly en stund. Som vanligt vid avskedet föll tårarna. Momor tyckte det var så jobbigt så det slutade med att även hennes tårar trillade. Alla dessa tårar för en liten rundvisning som var över på fem minuter. När vi kom tillbaka satt Gustaf glatt i ringen med de andra barnen och käkade äpple och förstod ingenting när han vi dök upp så snabbt igen och tog med honom därifrån. Vi får väl hoppas att han inte tycker att det var den bästa dagisdagen.

Nu på kvällen däckade älsklingen redan halv sju. Hans förkylning är lite värre och hans känns lite febrig. Vi får väl hålla tummarna för att pappas första arbetsdag bir av så det inte blir Vård av barn med en gång...



Gustaf vid sitt torn...


...titta vad fint!


Jag petar lite på det...



...det är roligt när det rasar!

Första gången

Lillkillen gjorde ett hjältemodigt försök att självkurera sig från en gryende förkylning imorse genom att snoooza vidare ända till halv nio. Lite ball, men det satte ju hela dagsrytmen ur spel, och efter lunch vägrade han naturligtvis att sova middag på dagis, utan hytte bara med fingret och "hyyschade" åt dagisfröken... Härmstadiet är här.

I vilket fall är alltså idag första gången han inte sovit alls på hela dagen, vilket förstås gjorde honom helt fallfärdig vid femrycket. Inte ens middag gick ner. Mormor och morfar kom fräsande i Lexusen fån Värmland vid halv sju, men så sov han som en klubbad säl sen tio minuter.

Vi fortsätter nog med middagslur ett tag till.

S.

Nedräkning för pappas föräldraledighet!

Gustaf sover oroligt och vaknar ofta och är ledsen. Ikväll beror det på att han håller på att bli förkyld igen. Det är svårt att andas genom näsan och svårt att suga på nappen. Stackars liten.

Imorse rapporterade pappa Stefan att älsklingen började gråta redan när han fick se Eva och Lilly. Separationsångesten är ständigt närvarande på morgonen men sedan verkar allt ändå gå bra. Jag önskar bara att han kunde prata, så vi kunde få reda på vad han tycker och tänker. I eftermiddags var famor och gammelfaster Siv här hemma och fikade och då passade de också på att hämta hem Gustaf från dagis.

Själv sitter jag hemma och jobbar för andra kvällen i rad. Hoppas kunna vara hemma på fredag när mormor och morfar är här, därav kvällsjobb. Kan dock inte låta bli att fundera på hur livet kommer att gestalta sig nästa vecka och framåt då pappa Stefan börjar jobba. Kvällar när båda behöver jobba eller när vi båda måste vara på jobbet och älsklingen är sjuk. Ska bli spännande att se hur livspusslet kommer att gå ihop! Det är ju för tur att han är så söt och allra bäst! I grunden är det ändock ytterst bekväma funderingar.

Dagisdramatik

Pappa Stefan tyckte att mina argument för att slippa den traumatiska lämningen inte riktigt höll så imorse var det dags för min första riktiga lämning. Det märktes att han visste vad som komma skulle då han lite lätt panikartat höll fast mig i benet och när jag skulle gå blev han jätteledsen. Det kändes förstås jobbigt, men det mest traumatiska för mig var inte avskedet utan informationen som stod på anslagstavlan. På plan 2 där de äldre barnen håller hus har det upptäckts 2 fall av löss!!! Det finns så mycket andra saker med dagis som medföljer som jag inte alls haft en tanke på. Nästan alltid handlar det om mindre roliga saker som löss, eller att det idag låg någon annans napp i Gustafs låda, att massa barn stoppar samma leksak i munnen etc etc

När jag hämtade honom var hans mössa borta och med tanke på att han i alla fall ännu är utan löss så begav vi oss till Vällingby centrum för inhandlande av ny mössa och några fler välbehövliga tröjor.

Hemma igen kom farmor och farfar på blixtvisit innan det var dags för fiskbullar. Dagispersonalen har berättat att han älskar fiskbullar och tja, det fungerar för mig. Lagom avancerat för mina matlagningskunskaper. För säkerhetsskull fick dock pappa laga dem idag.

Nedan kan ni se Gustafs nya favoritleksak som han fick av familjen Ernfridson när de var på besök förra helgen.



Gustaf är ute och går med sin hund...



... och stannar till för lite fotografering

Bättre sent än aldrig?

Jag brukar vara ganska bra på att komma upp med idéer som ofta är relaterade till någon form av socialt umgänge i kombination med en bit mat och ett glas vin eller två. Den bokklubb jag startade någon gång förra hösten var ett resultat av en sådan idé. Första boken var Lena Anderssons Duck City och genom lottdragning fick pappa Stefan äran att välja klubbens andra bok. Så redan den 12 november (förra året) utsågs boken - Snö av Orhan Pamuk och då bloggade pappa Stefan glatt att vi återkommer med datum. Det är kanske inte direkt att överdriva om konstateras kan att bokklubben lite gått in i dvala i väntan på ett datum för diskussion om Snö.

Men nu för alla er som som väntat. Söndagen den 7 oktober kl. 17.00 är ni varmt välkomna hem till det Nymanska hemmet för att över en bit mat, och med medhavd dryck vända ut och in och upp och ner på Pamuks Snö.

Således ungefär två månader innan nästa Nobelpristagare utses, vilket torde innebära att nästa bok i alla fall inte kan vara årets Nobelpristagare. Huruvida detta borgar för att tredje bokklubbsträffen äger rum med färre tid förfluten sedan den andra återstår dock med spänning för er invigda att i en framtid få svar därom.

Vi ses förhoppningsvis den 7:e. Meddela gärna deltagare som av någon outgrundlig anledning inte är kulturella att läsa denna eminenta blogg.

Bortglömt 1-årsfirande den 3 september!

Noterde ikväll att vi nu hållt den här bloggen vid liv i lite drygt ett år! Första inläggen skrevs den 3 september. Det tål att sägas igen, det är lite sorgligt hur fort tiden går. Något som kanske inte är sorgligt men ändå lite tråkigt är att ni var bättre förr på att komma med kommentarer. Eftersom vi har räknare på hur många dagligen läser här, så vet vi i alla fall att ni är några stycken som återkommer och läser kontinuerligt, vilket är roligt, men det skulle vara ännu roligare om ni skrev en rad eller två i kommentarorsfältet.

Då jag idag har suttit hemma och jobbat på eftermiddagen passade jag på att ta en paus för att hämta hem älsklingen från dagis. När jag kom gick han omkring ensam precis vid grinden. Såg i och för sig inte ut att gå någon nöd på honom. Eva -dagisfröken sa glatt; "-Tita vad självständig han är nu". Säkert sant på ett sätt, men den oroliga mamman känner sig inte helt övertygad om att han trivs bland de andra barnen. Han verkar mest trivas i sin egen lilla värld -med sig själv. Imorgon ska jag enligt pappa Stefan gå igenom det stora provet med att lämna. Vet inte alls om det ska vara nödvändigt. Nu är ju Stefan van vid att handskas med det traumatiska avskedet och tårarna. Det verkar mycket roligare att hämta! Ska bli intressant imorgon bitti. I värsta fall tar väl jag också till tårarna. Det måste dagispersonal vara vana vid, eller?


Gustaf brukar i dagarna ha en boll i varsin hand och sedan slänga de båda samtidig. Då det var helt omöjligt att få med på bild, så kommer först en här med den stora bollen...



...och en bild när han är på väg att plocka upp den lilla.

Fikahelg

Numera vaknar Gustaf nästan alltid tjugo i sex, vilket i och för sig också är en bra tid för mig att gå upp. Att gå upp så tidigt i stort sett veckans alla dagar (idag var det sovmorgon till tio i sju, hurra!)brukar få till följd att jag/vi somnar väldigt tidigt någon kväll. I fredags gick jag och la mig halv nio! ETT glas vin och lite räkor senare. Familjen Nyman är inga festprissar längre.

Den tidiga fredagkvällen gjorde i och för sig att det inte var så svårt att gå upp kl 6 på lördagsmorgonen. Pappa Stefan skulle iväg tidigt på svensexa så jag och Gustaf lekte på bäst vi kunde på vardagsrumsgolvet. Vid halv tio var vi båda trötta igen så helt oplanerat gick vi och la oss och vaknade två och en halv timma senare. Superskönt! Utvilade åkte vi in till stan för fika med gudmor, Kick och Klara. Pappa kom och mötte upp och tog bilen hem med älsklingen medan jag följde med gudmor Annika hem för tjejmiddag på kvällen. Jättegoda laxburgare bjöds och det kändes lyxigt att på samma dag få sova ut ordentligt OCH ha egen tid med vännerna. Jag tror i och för sig att pappa Stefan var mest avundsjuk på att vi tittade på Sverige-Danmark! I familjen Druves hem finns nämligen stor plattTV...

Idag har Gustaf varit med mig och storhandlat. Det går faktiskt riktigt bra att handla med honom för då det finns så mycket spännande att titta på. Därefter var det sovstund innan det var dags för älsklingen att följa med på helgens andra fika. Denna gång med Anna från mammagruppen och en kompis till henne som hade en son som var tre månader äldre än Gustaf. För att uttycka det milt så kändes Gustaf nästan som en huligan jämfört med den mest väluppfostrade ett och en halvåringen jag hittills träffat. Pappa har ägnat dagen åt att hålla på med fönstren i sovrummet och sedan snart en timma tillbaka försöka få Gustaf att sova. Bäst att sluta blogga för nu och byta av honom.



Bilen är fortfarande rolig!

Hurra för världens bästa pappa!

Idag hade jag möjlighet att med gott samvete gå från jobbet redan vid 13-tiden, vilket var bra för då hann jag köpa en liten födelsedagspresent till pappa från Gustaf och för första gången också få äran att hämta honom från dagis och det kändes jättebra! När jag kom satt han med Lillys hjälp ute på en gunghäst som finns i sandlådan så jag stod och tittade lite på honom innan han fick syn på mig och han såg nöjd ut. Sedan tittade han till en gång först och sedan en gång till och insåg att det faktiskt var jag och då började han gråta och ville till mig. Det som kändes bäst var ändå att när vi skulle gå så så släppte jag ner honom på marken och då gick han omkring lite ute och såg nöjd. Avskedet på morgonen är dramatiskt med mycket tårar men sedan verkar det ändå inte gå någon nöd på honom.

Eftersom pappa Stefan fyller år idag så har vi haft besök av farmor, farbror Erik, faster Annika, kusin Stella och familjen Ingestedt. Det märks både på Ludde och Gustaf att båda numera är dagisbarn. De vill ständigt ha varandras saker och båda tar till små tjuvknep för att få dem. Tidigare har Gustaf mest varit lite tafatt men idag var första gången som jag såg att han kämpade lite för att behålla sin leksak - och när Ludde knuffade honom svarade han med att lite tjejaktigt dra i tröjan.

Tiden går och vi blir äldre och äldre

Den som i morgon torsdag har lust att komma förbi Norra Ängby och fira Gustafs pappas inträde i 34-årsklubben är hjärtligt välkommen. OSA i kommentarsfältet vetja. Man kan få tortillas och en öl. Eller två, eller tre. Från 17.00, typ.

Färdiginskolat

Gustafs sista inskolningsdag på dagis gick relativt smärtfritt. Även om han fortfarande blir ledsen när jag går verkar han tycka det är spännande att komma dit, och viftar och ropar glatt mot de andra barnen på gården. Så länge de håller sig på lite avstånd iallafall. Några gruppkramar är inte aktuellt än så länge. Dagisscemat är ju också rätt så späckat med fruktstund-lunch-mellanmål, och sånt är ju alltid kul.

S.

Efterlysning

Gustaf verkar nu har förstått att när pappa lämnar över till Lilly så betyder det att han ska gå, vilket idag medförde att tårarna började trilla lite tidigare och en vägran att släppa pappas ben. Personalen säger dock att det går bra resten av dagen även om han inte somnar om inte någon av dem är brevid honm. På matfronten rapporteras också att han spottar ut det mesta som kan kallas tillbehör. Idag spottade han ut grönsaker, potatis och lingonsylt medan köttbullarna glatt slank ner.

Vi har inte haft TV sedan vi flyttade in, men ibland tittar vi (eller mest Stefan) på film på datorn. Gustaf som inte är van vid rörlig bild är lika fascinerad varje gång han får titta. Dagens bilder kommer från gårdagens filmtajm.

Till sist en efterlysning efter ägarna till ett par solglasögon liggandes i ett svart Guccifodral. Vi tror att de glömdes här när älsklingen fyllde ett och vi har sedan dess frågat runt i bekantskapskretsen men ingen vill kännas vid dem. Inte fula på något sätt och glasögonslipade.



Gustaf och pappa ser film


Pappa verkar tycka att den är rolig medan Gustaf verkar mer tveksam

Snäll

I helgen har vi haft besök av nästan hela familjen Ernfridsson (Elias tre fick stanna hemma i Karlstad) och vi har varit runt stan och visat en massa affärer och själva shoppat en del. Inte åt oss själva men lite nya kläder till Gustaf då vi noterade att tröjor behöver bytas varje dag nu när han får äta nästan själv på dagis.

Gustaf har haft en ängels tålamod i alla affärer och det dåliga samvetet har slagit till lite dessa två dagar då vi båda kom på att han var sitt vanliga glada jag och ser då ett sorligt samband mellan att han fått vara med oss och inte varit på dagis. Det har varit så roligt att se honom tillsammans med Inez, tio månader. Visst, ibland tog han hennes leksak, men ofta gav han hennes sina leksaker och i och med att hon ännnu inte går så kände han sig trygg med henne och det värmde hjärtat att han var så rar.


Sötnosarna vid frukostbordet


Gustaf börjar bli en hejare på att pussa på andra - när han själv vill inte när mamma vill ha.

Grattis Maria!

Idag säger vi GRATTIS till Maria som fyller år! Hoppas att du får en bra dag med mycket sång, presenter och tårta!