Legobiten

Jag har aldrig varit flygrädd och kan inte påstå att jag är det nu heller, men idag när det lilla propellerplanet skulle lyfta mot Ängelholm, där jag tillbringat min arbetsdag, slog mig ändå tanken att pappa Stefan också är ute och reser och älsklingen lämnad kvar "ensam" hemma. Har aldrig tänkt så förut. Mitt förnuft övervanns dock snabbt igen och sannolikheten för att det skulle hända något med ett av planen är ytterst liten och att det skulle hända något med båda våra plan på en och samma dag obefintlig. Med denna slutsats lät jag mig sedan vaggas till sömns av flygmotorns sövande ljud.

Farmor kom tidigt imorse för att ge Gustaf frukost och sedan lämna honom på dagis och senare på eftermiddagen såg hon också till att han kom hem - och blev bortskämd... igen. Denna gång hade de tu varit på utflykt i Vällingbycentrum där de bland annat fikade och Gustaf fick både morotskaka och apelsinmer.

När jag kom hem möttes jag av en solstråle som satt på golvet och lekte med sitt första lego som kom hem efter utflykten med farmor. Den lilla tid jag tillbringade med honom ikväll byggde jag ihop bitar medan han skrattande av glädje tog loss dem och kastade runt i vardagsrummet.

Det värmer hjärtat att komma hem och se att han har det så bra. Det mildrar det egna dåliga samvetet något litet. Tack farmor!