Tapetserarkungen!

Pappa tror att Gustaf trots ångestskriken när han ska gå ändå har det bra på dagis. Han somnade där idag också och när Stefan kom och hämtade honom var han inte ledsen. Han är dock fortfarande inte riktigt sitt glada jag här hemma.

Stefan har visat sig vara tapetserarkungen och vi har nu ett nytt fint omptapetserat sovrum! Synd bara att kassan sinar för nu är vi förstås sugna på att slipa golven och måla om dörrarna som naturligtvis ser mer bedagade ut än någonsin.

Att sovrummet är färdigt har vi använt kvällen till att fira! Med en fem timmar lång maratonstädning. Mördande tråkigt och klar humörsänkande men ack så välbehövligt! Nu kommer våra helggäster som anländer imorgon i alla fall inte utveckla någon dammallergi när de är här.

Imorgon håller vi tummarna för att vädret är fint och att Gustaf är på gå-på-stan-humör. Uppstigning tidigt för att vi ska hinna med att visa så många affärer som möjligt under lördagens öppettider.

Pusskalas!

Tidigare har jag ändå känt mig ganska stark när det gäller Gustafs inskolning, men nu börjar det bli jobbigt på allvar. Natten till idag vaknade han säkert en gång i timman och grät i en-två minuter, och kände desperat efter någon av oss och sedan somnade han om nästan på mig eller Stefan och så höll det på hela natten. Han känns inte direkt trygg i dessa dagar och inte heller glad. Hoppas innerligt att det snart går över.


Idag när Stefan skulle säga hejdå på dagis så kan jag bara ana hur ledsen han var. Pappan blev i alla fall så skärrad att han efter ett par minuter fann sig själv gående med en tom barnvagn på väg hem... Personalen säger att han slutar efter ett tag och att det sedan går bra. Idag var första gången han skulle sova där och både jag och Stefan har funderat på hur det ska gå då han hemma inte kan somna med mindre än att någon av oss ligger brevid honom. Men han hade somnat och sov i nästan två timmar. Vi får hoppas att det är av trötthet och inte av ren gråtutmattning.

I tisdags kom farmor den sista kvarten på dagisdagen för att hälsa på personalen så att de träffat henne eftersom det kan tänkas att hon kommer att hämta någon gång. Vi fick då komma och titta när han satt och åt. Gustaf blev så glad av att se farmor att han började gråta och sa ma-mam-ma och ville upp till Gun. Idag när jag kom hem från jobbet skulle farmor och farfar precis gå och han började gråta hejdlöst och ville till farmor och fastän vi inte sett varandra på hela dagen var det bara farmor som gällde. Dessa två händelser har fått mig att inse att jag inte ens är nr 2 efter pappa utan trea eller fyra (beronde på hur man tolkar bilderna nedan). Känns ändå bra, eftersom det verkligen visar att om och när vi behöver farmors barnvaktshjälp så känner han sig trygg. Men det känns lite lite i hjärtat dels att han inte kommer springade av glädje när vi ses efter en lång dag och dels att han verkligen visar att han inte klarar av avsked förtillfället.




Sekunderna efter puss nr 1 som skulle följas av fler.


Spana in älsklingens blick... det verkar vara dags för puss igen.



och där satt den, puss nr 2



Efter ett litet tag när Ludde också fått på sig pyjamasen var det dags för nr 3. Spana in deras kärleksfulla blickar... och för dig som vill spana in annat så syns våra fina sovrumstapeter i bakgrunden.

Gustafs hårda dag i bilder

Gustaf trivs bäst när han får vända de andra ryggen och gå omkring ensam och utforska den stora gården...


... men personalen vill gärna ha alla på ett ställe och idag var alla ute hela förmiddagen mestadels i sandlådan. Här är Gustaf med Alexander, som han tycker är lite spännande men mest otäck och idag slutade det med att Alexander inte ens fick titta på Gustaf för då började han gråta...


Inte ens räddad i Evas knä är det bra. Älsklingen är nästan aldrig sitt glada jag på förskolan - i alla fall inte när jag är i närheten. Så idag gick jag 45 minuter innan det var tänkt och han grät hjärtskärande när jag sa hejdå och sträckte sig mot mig. Det är en prövning att gå, men det känns ändå ganska bra då jag vet att han slutar ganska snart. Idag grät han i tio minuter men sedan var han gladare än när jag var där...


... och gladast var han som vanligt när han ätit! Då får vi föräldrar också träffa dem igen. Lilly kom ut med en glad, mätt och belåten Gustaf.


Gustaf blev så utmattad av dagen att han somnade som vanligt i vagnen på väg hem och sov i tre timmar!

Imorgon utlovas bilder från Gustafs eftermiddag och kväll. En del pussande pågick med.... en annan pojke..

Favoritleksak!

Glömde förstås kameran imorse, men det var nog lika bra för han var inte alls glad på förskolan idag, i alla fall inte så länge jag var i rummet. Han började gråta för minsta lilla och ville till mig. Och han skrek och grät högt när jag skulle gå. Han hade dock slutat ganska snart och lekte sedan nöjt. Idag var första dagen de nya fick äta på förskolan och ja, äta gillar han i alla fall! Premiär för fiskbullar och det var förstås smarrigt.

Dessto gladare var han när vi kom hem igen i eftermiddags efter att ha varit på stan och fikat med gudmor och inhandlat de nya höstskorna som syns på bilderna tillsammans med nya mössan. Skruvdragaren som är favoritleksaken är faktiskt en leksakskopia, men till 100% naturtrogen med undantag för själva bitsen.


.
Gustafs nya favoritleksak är skruvdragaren som synes



Ge mig min skruvdragare!



Snälla pappa, jag kan väl få den?



Titta pappa, nu har jag den själv!



Så nöjd!



Fångad på bild i en lugn och stilla stund för ovanlighetens skull

Lipsill

I dagarna måste jag nog tillstå att Gustaf kanske inte skulle vinna pris som Norra Ängbys sötaste. Han är fortfarande förkyld så det rinner ur näsan hela tiden så det skulle gå åt en heltid bara att hålla den fin. Förkylning, inskolning och en pappighet som tar sig till helt nya nivåer kombineras med högljutt gråt så fort han inte får som han vill (oftast bli buren av pappa) gör att han helt enkelt inte är den söta och glada killen vi är så bortskämda med. Vi tycker naturligtvis synd om honom, men det jobbigt också! Idag när jag kom hem från jobbet så grät han hjärtskärande bara för att han inte längre fick vara hos Stefan. Klamrade sig fast och vände bort huvudet. Det gör lite ont i modershjärtat och pappans tålamod började också ta slut. Han väger numera 11 kg, så efter en dag med honom på armen är avlastning efterlängtad.

På förskolan idag skulle föräldrarna gå ifrån en halvtimma och älsklingen grät i 10 minuter efter att ha blivit lämnad. Så Gustaf tycker förmodligen att hans liv är lite jobbigt i dagarna också. Imorgon är det min inskolningsdag och då är meningen att vi ska gå ifrån en timma. Ska försöka komma ihåg och ta med kameran.

Klara Lovisa Christina

Jag har säkert nämnt tidigare att vi håller på och gör i ordning sovrummet. För att kvällarna ska innehålla annat än bara renovering så har vi tagit det lugnt och pappa Stefan har bara ibland försvunnit upp för att slipa och måla och lämnat mig och Gustaf på nedre plan. Därför har det också tagit lite tid, och vi har säkert inne på åttonde veckan. Det har också tagit tid därför att vi inte riktigt tycker lika. Ska vi måla eller tapetsera, ska vi ha en fondvägg eller inte, vilka färger och mönster kan vi båda leva med. Vi har tillbringat timmar i allehanda tapetaffärer och tittat. Kanske är det så att allting har sin tid och att beslut mognar i det undermedvetna. För idag hade vi en halvtimma i Alvik innan vi skulle åka på dop och helt plötsligt. Beslut fattades och tapet inhandlades. Vi är båda nöjda och så även plånboken då det dessutom visade sig att den var billig. Otroligt. Nu är målsättningen att vi ska hinna klart till lördag då vi får Karlstadsgäster.

Eftermiddagen tillbringades i Allhelgonakyrka och Katrina församlingssal. Först vackert dop och därefter god middag. Tack för att vi fick vara med!

Gustaf glömde i eftermiddag bort att han är blyg och lite rädd av sig. Han gick glatt omkring bland borden och sökte kontakt även med de större barnen. Ska bli spännande att se om det håller i sig även imorgon, inskolningens fjärde dag.



Dagens huvudpersoner. Fd Biskop Bengt Wadensjöö och Klara Lovisa Christina



och mamma Christina, pappa Björn, storasyter Ebba samt en del av de barn som var närvarande

Tillfällig smakförvirring

Igår kväll till middagen fick Gustaf plötsligt en tillfälligt smakförvirring. Han är som de flesta av er bevittnat riktigt glad i mat och mindre glad i grönsaker. Men under en kvart igår medan jag höll på att göra sallad och innan vi satte oss till bords så åt han glatt både gurka och tomat. När middagen väl var serverad hade dock smaklökarna återgått till det normala och gurkan spottades glatt ut i hakklappen.

Vad månde bliva?!

Jag tror att pappa Stefan redan nu håller på att skola in sin son i scouternas sekt och med argument som att jag skulle få egentid i flera timmar så var ju jag lättövertalad. Därför har Gustaf spenderat flera timmar av sin dag ute i skogen och sett på när pappa lagat lunch till sådär tjugo personer över öppen eld. Och vad jag förstått av inskolningen på förskolan så kommer han där läras sitta i ring och sjunga så jag bävar verkligen för var detta ska sluta? Kommer han tälja sina egna bestick och sjunga Cumbaja innan jul?

Min lediga dag nyttjade jag till fullo genom att gå och lägga mig en stund efter frukost, sova till lunch och sedan åka in till stan och fika med gudmor Annika och köpa både kläder till mig själv till morgondagens dop samt present till huvudpersonen Klara Lovisa Christina.



Väl hemma från skogen var det ändock en gammal favorit som fick mest uppmärksamhet. Nu har han även förstått att den går att sitta på och köra.

Upptäckarlust

Tredje dagen på förskolan var lite av ett steg tillbaka. Gustaf hade blivit ledsen flera gånger och den kvart som föräldrarna skulle gå ifrån blev inte så lång för Stefans del. I rättivsans namn ska dock tilläggas att både Anton och Alexander också längtade efter sina föräldrar och tydligen fungerade det så att när en började gråta så grät snart alla tre... Gustafs förkylning var dessutom värre idag och han var även lätt febrig. Men vi tar nya tag på måndag!

Eftermiddagen började inte så roligt för älsklingen då han var med oss och träffade en advokat för att se vad som kunde göras med badrumstvisten. Dessvärre visades sig inte mycket eftersom det inte stod inskrivet i avtalet. Kära vänner, när ni ska köpa hus skriv in allt i avtalet!!! Även muntliga överenskommelser...Advokaten tyckte dock att vi skulle gå efter mäklaren istället för säljarna eftersom han enligt henne inte skött sitt jobb. Fortsättning kanske följer.

När vi var klara tog jag ledigt för dagen och vi åkte hem. Pappa Stefan behövde handla inför den scoutplaneringsdag som väntar imorgon så jag och Gustaf utforskade trädgården. Han tycker verkligen att det är superroligt att gå omkring och idag noterade jag att vi kommer att behova bygga staket eller plantera en häck på kortsidan av huset som vätter mot gatan.



Gustaf flanderade omkring med den något numera bedagade nyckelpigan han fått av mormor och morfar stadigt i handen...


...vårt tomt sluttar en del så nedför när det gick lite fort var benen inte alltid lika stadiga...



Efter ett tag tyckte han dock att det var dags för paus och satte sig i sandlådan och smakade lite på spaden...


...innan han fann det för gott att gå och kolla läget inomhus igen

Modigast!

Jag har en känsla av att bloggandet i framtiden till stor del kommer att handla om Gustaf på nya äventyr på förskolan. Nu har vi lärt oss att man absolut inte får säga dagis, i alla fall inte till personalen.

Idag tog jag ledigt på förmiddagen och därmed var det jag och Gustaf som vandrade iväg till förskolan till kl 9.15 då dagens inskolningstimma startade. Vi som varit lite oroliga för att han på sista tiden varit lite rädd både för andra barn och vuxna är glada och imponerade över Gustafs ändock ganska coola inställning. Idag var vi lite tidiga och det dröjde inte länge förrän han släppte vagnen och traskade omkring inne på gården, satt i sandlådan med flera stora barn (fast det var lite otäckt). Inomhus gick han omkring och bara ibland blev han ledsen och ville till mig. Det går över förväntan bra och jag tycker han är så modig och duktig!

För mig är förskolevärlden helt ny eftersom jag aldrig gick där själv och så har inledningsvis har jag noterat två saker. Den ena är att Gustaf eller kanske barn i hans ålder inte är särskilt intresserade av att leka med andra barn. Endera går han omkring för sig själv eller så vill han ha någon leksak som någon annan har. Att leka tillsammans finns inte - än. Det andra är att jag som inte dirkekt är känd för att ha bacillskräck nu förstår varför barn blir sjuka lätt på förskolan. Alla leksaker som finns där stoppas ju hela tiden i munnen - på olika barn...

Jag kan inte säga exakt när det skedde, men nu kan jag säga att Gustaf går. Det vill säga både ute och inne så tar han sig numera mest fram gående. Det slog mig idag då han gick omkring ute på gården. Han är så söt, nästa vecka får vi be pappa Stefan och ta med kameran och ta lite kort. Jag utlovar också nya bilder på älsklingen någon gång i helgen.

Den tråkiga verkligeheten med att kombinera jobb och förskola börjar också anas. De eftermiddagarna som jag inte kommer att hämta G utan jobba kommer också att innebära att jag knappt hinner träffa honom. Gustaf har nämligen de senaste dagarna (vilket säkert har med förskolan att göra) varit jättetrött på kvällen och somnat före 19.30 och vaknat mellan 6-7. Kommer man då hem vid 18-tiden som jag gjort både igår och idag så har vi bara en timma tillsammans och det känns lite lite.

Det kanske är tur att inskolningen är två veckor. Känns som jag behöver inskolas i allt nytt och innebörden av detsamma lika mycket! Fortsättning lär följa.

Dagisdags

Med allvarstyngda steg gick promenaden idag mot en av livets verkliga milstolpar: dagispremiären. Båda föräldrarna var med när guldklimpen skulle överantvardas i pappa statens vård, noggrant synandes lokaler, personal, leksaksutbudet och medinskolare. Dagisfröknarna (förlåt, förskolepedagogerna), som vattenkammade stod på led och artigt tog i hand, krumbuktade sig för att förklara hur ohyggligt pedagogiskt allting var. Förlägna föräldrar satt på kuddar på golvet och hoppades intensivt att just deras telning inte skulle börja kräkas vilt. De enda som inte verkade fatta situationens allvar var Gustaf och de övriga tre som idag började sin bana på avdelningen Snigeln, de kutade glatt kring, drällde vatten på golvet, kastade grejor och nös varann i ansiktet. En timme gick utan några större sociala katastrofer.

Det blir nog bra det här.

Trötta

Älsklingen har haft ännu en orolig natt vad det gäller sömn. Denna gång förmodligen orsakad av hans förkylning. Rapporten från dagen säger att han kombinerade den dåliga nattsömnen både med att vakna extra tidigt och sova en liten stund på dagen. Eftermiddagen har därför varit lång och stundtals mindre glad. Två trötta killar väntade därför när jag kom hem idag. Den ena repade sig dock, tog en vinflaska i handen och cyklade iväg mot en något lugnare kväll mer i grillningens tecken än barnskrikets. Den andra lät sig ovanligt snabbt och relativt tidigt vaggas in i sömn. Kvällen även för min del har utsikterna till egentid. Denna kommer att nyttjas genom att försjunka in i en bok, så länge ögonlocken orkar efter den något sömnlösa natten.

Imorgon väntar Gustafs och makens sista dag tillsammans sett ur ett frihetsperspektiv. Hittills har ju älsklingens liv varit tämligen icke inrutat men nu stundar andra tider. Det glädjer dock mitt modershjärta att dagens rapport från sandlådan var att Gustaf i vart fall försökte ta kontakt med de andra barnen där. Dock utan större framgång eftersom han ville ta de större barnens leksaker. Ett steg framåt trots den uteblivna framgången!

Hemma på min gata

Jag vet inte hur det är i övriga landet men här i Stockholm gjorde hösten entré i lördags. Vädret har varit fint hela helgen men solen värmer helt enkelt inte på samma sätt längre. Detta föranledde oss att idag åka ut till Barkaby Quality Outlet för att handla lite höstkläder då jag inte äger så många sådana som passar. Tur för mig hade jag också kvar mitt födelesdagspresentkuvert från mamma och pappa, vilket kom väl till pass när jag inhandlade en kavajjacka och ett par byxor (Tack för kläderna!). Det visade sig att det inte bara var vi som var i shoppingbehov då vi stötte på Gustafs gudfar och Lena. Därmed blev det en trevlig fika som bonus till pappa Stefan som inte hade samma inköpslycka.

Gustaf själv tillbringade stor del av besöket sovandes i sin vagn. Älsklingen har blivit förkyld. Han kanske inte har haft ett tipp topp humör hela dagen men jag är ändå imponerad av hur mycket han ändå orkar trots att han inte är helt kry. Vi hoppas förstås att förkylningen går över snabbt. Nu när vi är helt inställda på att inskolningen ska börja på onsdag skulle det kännas lite snopet om vi måste skjuta på den. Inte minst för att det också börjar dra ihop sig för Stefan att återgå till sitt arbete.

Seneftermiddag tillbringade Gustaf med papppa hos farmor och farfar och enligt deras utsago serverades skinka och god potatisgratäng. Själv nyttjade jag tiden arbetandes hemma.

Tack också till den anonyme adressgivaren! Måste dock pinsamt nog erkänna att jag inte hade någon aning om att Torslanda inte låg på fastlandet. Allmänbildningen har uppenbarligen sina luckor.


Koncentrationen är fortfarande maximal när han tar sig fram gående. Här hemma på gatan.

Till topps, bestefar

För den som vill läsa en kort reseberättelse från Stefans fjällvandring finns en sån , samt ett par bilder, publicerad här.

Tre dagars resumé

I torsdags hängde Gustaf och pappa i hemmakvarteren hela dagen. Tittade på fåren, lekte i stor sandlåda etc. Stefan rapporterade att när det var åtta andra barn i sandlådan vågade han inte släppa Stefans ben en enda gång på en 45 minuter, men när de gick tillbaka till samma sandlåda och alla barn var borta då var det superkul. Och idag är det bara tre dagar kvar och sedan ska han tycka om att vara med nio andra barn hela dagarna...

I tordags träffade jag inte älsklingen alls. Han sov när jag gick hemifrån och efter jobbet var jag ute och käkade med "gamla" tjejgänget" och efter hade Lian fått förhandsbiljetter till Älskad och underbar av alla med och av Marina Haag. För dig som läst boken och tänker att (precis som jag innan) det inte är någon idé att förvänta sig något av filmen, så måste jag tillstå att jag tycker filmen är mycket bättre än boken och klart sevärd i sen genre.

Kom i säng vid midnatt och då vaknade Gustaf, vilket jag då inte tyckte gjorde någonting eftersom jag hade ett uppdämt pussbehov. Två och en halvtimma senare måste jag tillstå att pussbehovet blivit tillfredsställt och ersatt av ett stort sömnbehov. Gustaf vekade dock inte ha några sömnplaner så jag smet ner i källaren för att få sova de dryga tre timmarna som var kvar innan min väckarklocka skulle ringa.

Var ändå förvånansvärt pigg när jag gick upp och även på jobbet. På kvällen var det kräftskivedags och vi hade sådan tur att farmor ville vara barnvakt. Så gårdagskvällen tillbringades med att i lugn och ro skala och äta nästan oförsvarliga mängder kräftor och räkor samt terrorisera vännerna med falsk nubbevisestämma. Tack till värdparet Terttu och Anders för en jättetrevlig kväll! Och ett nästan ännu större tack till farmor som genom sin insats klart höjde slappna av och njutakvoten. Inte minst genom att vi också fick sova ostört och ha sovmorgon. Lyx!

Dagen och kvällen har spendrerats i hemmets lugna vrå och nu ska vi se en film. För min del i alla fall se början av en film, känner att ögonlocken börjar bli trötta efter att ha hållt sig öppna nästan hela dagen.

Till sist, Daniel, ett hjärtligt GRATTIS i efterskott!!! Hoppas att du fick en bra födelsedag igår och att du sprängde kasinokassan! Ha det så skoj i Vegas!

Hjälp sökes av Birgitha

Då jag vet att min kära faster Birgitha är en trogen läsare hoppas jag på hennes hjälp med denna lilla fundering.

www.hitta.se och www.eniro.se har olika adresser till Andreas. Vilken stämmer? Den till Göteborg eller den till Torslanda?

Tack i förhand!
/A

Grattis Joel!

Kusin Jolle firade sin tvåårsdag med en hedonistisk orgie av rent romerska mått. Det skrålades, det frossades i tårta, det kollades Bamse-DVD, sprangs, kivades, livades, öppnades ett hiskeligt antal paket, kördes glävkopa hit och dit, åts metervis med korv och dracks saft, kaffe och champagne i mängder. Av Gustaf fick J en politiskt (och anatomiskt) ytterst korrekt docka med ung. ett tjog tillbehör (bjöjor, potta, napplaska, napp, tallrik... you name it). Kunde kanske behövas för att väga upp grävskoporna, borrmaskinen, motorsågen och bilarna. Kort sagt ett mkt trevligt kalas. G gjorde sitt bästa för att hänga med de större kidsen, men att inleda dagen 04.30 med att dråsa ur sängen och sen fortsätta i samma stil hade gjort hans även i vanliga fall aningens senfärdiga stil än långsammare, så vi fick gång på gång se honom omsprungen i bortre kurvan. Men han verkade ha kul ändå.

S.

Kafferep och Skansenbesök

Min gårdag på jobbet kantades av att jag under hela dagen fick söta små bilder och små filmer till min mobil på Gustaf i allahanda situationer. På förmiddagen kom bilder och film från när han var ute i sandlådan och plötsligt började leka fiakstund genom att hälla sand i alla koppar med kannan och sedan låtsats dricka ur dem. Efteråt var han så sandig att pappa Stefan tyckte det var dags för ett bad. Då kom en film som visade älsklingen slängandes små badankor över axeln. Efter lunch kunde jag av bilderna som kom anta att mina pojkar befann sig på Skansen. Därifrån rapporterades Gustafs träff med lemurer, älgen och flertalet andra djur. Han hade en toppendag ända tills det var dags att åka hem. Meningen var att de skulle komma förbi och hämta upp mig på jobbet, men då de blev fast i bilkö på en timma för att ta sig från Djurgården till Centralbron och Gustaf skrikit i 45 minuter så blev det kortaste vägen hem och sötnosen somnade utmattad av gråt i precis innan de var hemma.

Välkommen Stella!

Idag har vår nyfikenhet på Gustafs nya kusin äntilgen stillats och vi har träffat Stella! En del av dagen tillbringades således hos kusinerna med familj. Taijmingen kanske kunde varit bättre då vi hann äta god sallad och sedan var det dags för både Gustaf och Joel att sova så det hann inte bli så mycket lek, men det var roligt att se Stella förstås!

Seneftermiddagen åkte jag och Gustaf till familjen Ingestedt och pappa var på återträff med Sarekgänget. Gustaf är fascinerad av bebisar och då lilla Anton låg på golvet i en babysitter så kunde Gustaf inte hålla sig utan petade då och då på honom.
Gustaf har ju blivit lite rädd av sig och det tog nästan en halvtimma hemma hos Ludwig innan han vågade släppa mitt ben, men efter det när vi gick ut i lekparken blev han riktigt modig och gick omkring på egen hand och försökte följa efter Ludwig, vilket var lite svårt eftersom Ludde kan springa...


Lilla kusin Stella!

Glass i stora lass

Gårdagens stora händelse i Gustafs liv var förmodligen inte att mammas kompis Susanne fyllde år utan att han med posten fick kallelse till förskolan! Onsdag den 22 augusti kl. 10.15-11.15 är Gustaf med familj välkomna på information om inskolningen som börjar dagen därpå. Han tillhör barngrupp Snigeln och han har en fröken som heter Lilly och en magister som heter Ken. Nu ligger han i sin säng och sover så sött och jag har precis varit och tittat på honom och jag måste erkänna att jag får en klump i magen när jag tänker på att han ligger där helt ovetandes om att hans trygga vardag snart kommer att förändras. Jag hoppas innerligt att jag och inte minst Gustaf kommer att tycka om Ken och Lilly.

Jag har skrivit tidigare om att vi lyckats köpa hus på säkert den enda gatan i hela Norra Ängby som saknar småbarnsfamiljer. Förhoppningsvis blir det ändring på det nu när grannarna ett hus bort nu ska sälja. Jag håller tummarna för att det kommer att flytta in supertrevlig barnfamilj med blivande kompisar till Gustaf! Allra mest håller vi här i familjen förstås tummarna för att familjen Ingestedt ska överge sina planer på hus i Järvastaden och istället bli grannar med oss...

Idag på förmiddagen var vi hemma och fixade lite trots det fina vädret. Efter lucnch besökte vi för första gången sedan vi flyttade hit Ängbybadet. Där tillbringade vi några timmar på en filt. Eftersom det var fint och det var Gustafs första besök på en badstrand firade jag genom att köpa glass och för första gången fick Gustaf en egen - vaniljpuck. Pappa fick GBsandwich och jag köpte någon Magnumvariant med jordgubb. Gustaf provade glatt sin egen men sedan ville han provsmaka även våra då upptäckte han att pappas glass var mycket godare. Och säga vad man vill om gossen men han är ganska viljestark. Pappa fick äta vaniljpuck istället dvs tills GBsandwichen tog slut...

Livet är ju förändrats en del sedan Gustaf trädde in på scenen. Nästan allting till det bättre dock! Men att käre maken innan halv tio en lördagkväll har somnat känns kanske lite att ta i. Det skulle ha varit trevligt med sällskap en liten stund till :-)

Grattis Susanne!

"...och det regnar här i Stockholm idag" Säkert ingen mer än jag minns denna strof från en av låtarna på Carolas debutplatta. Hur det nu må vara med det så är det i alla fall med sanningen överensstämmande. Inte hela dagen och hela tiden, men till och från. Regn.

Jag har varit och jobbat två timmar och sedan hann jag precis hem och äta lunch innan gudmor Annika frågade om vi skulle födelsdagsfika med Susanne och det var klart jag vill det så tillbaka in till stan. Efter fikat passade jag på att köpa tvåårspresent till kusin Joel och jag vet att jag behandlat temat här tidigare men ibland kan jag verkligen förundras över min egen beslutsångest. I det här fallet gällde den om jag skulle köpa en flickdocka eller pojkdocka till Joel. Med tanke på att han fått en lillasyster tänkte jag att det kanske var bäst, men sedan blev det i alla fall en pojkdocka med alla blå tillbehör...pinsamt, men den går att byta.

Även om ingen tror mig efter bekännelsen att jag köpte pojkdocka till Joel så är det icke dessto mindre sant att Gustaf alldeles på egen hand har upptäckt pappas verktyg och tycker att både den lilla och stora skruvdragaren är jätteroliga att leka med. Därför kunde jag inte motstå att köpa honom en egen som känns mindre farlig. Dagens bilder visar verktygslycka.

Kvällen har Gustafs föräldrar tillbringat ätandes kräftor och pappa Stefans suveränt goda Västerbottenspaj med kantraller. Och kanske avsmakat med en Aalborgs jubileumsakvavit...



Gustaf blev så glad över sin nya leksak...



...att ögonen gick i kors av att leka med den

Välkommen Anton!

Idag har vi inte gjort mycket här hemma. Då det regnat till och från satte det stopp för planen att åter besöka Humlegården. På seneftermiddagen behövde vi därför lite miljöombyte och fick då äran att träffa Anton hans första dag hemma.

Anton var till och från lite ledsen och Gustaf tittade storögt på bebisen som lät och var helt fascinerad. Fast det var inte lika kul när jag eller Stefan höll honom.

Det oroar oss lite att Gustaf är lite rädd av sig. När Ludwig försökte leka lite med honom genom att ge honom av sina leksaker blev Gustaf rädd och trots att vi ofta träffar familjen Ingestedt är han lite reserverad. Idag är det två veckor kvar till dagisstart så vi hoppas att han blir lite tuffare tills dess...


Välkommen söta lilla Anton!



Allra första bilden på tvåbarnsfamiljen. Stolta föräldrar och en ännu stoltare storebror. Grattis till er alla!


I bilen på väg hem hittade Gustaf plöstligt sina fötter och tog livets första provsmak på sin fot...

Blöjkille på språng

Igår tillbringades en stor del av dagen på mitt nya favoritställe i Stockholm - nämligen Humlegården. Först låg vi på gräset i skuggan och under tiden Gustaf sov i sin vagn hann vi både äta lunch och ligga och läsa lite. När Gustaf vaknat gick vi till parkleken och Gustaf lekte glatt i flera timmar.

Därefter gav vi oss på jakt efter välkomna till världen presenter åt kusin Stella och lilla Anton, dock utan större framgång. Jag åkte från stan till Danderyd och hälsade på Maria och Anton medan Gustaf och pappa åkte hem.

Idag har jag jobbat hela dagen och Gustaf har varit hos farmor nästan hela dagen. Pappa har varit hos tandläkaren och rotfyllt en tand och därefter gjorde han älsklingen sällskap hos farmor. När jag slutade jobbet var farmor snäll och bjöd ut oss på middag på Bryggan. Jättegott! Gustaf visade sig också gilla smörstekta kantareller!


Blöjkille...


...på språng

Separationsångest?

Gårdagen spenderades till stora delar i Humlegården tillsammans med Anders och Ludwig. Vi hade en jättemysig dag med picknick på filt och därefter kunde de båda barnen leka av sig i av mig kända, särkert Stockholms bästa lekpark.

Efter någon timma fick jag äran att följa med till Daneryds sjukhus och se Ludwigs fem dagar gamla lillebror Anton. Så liten, så söt! Tyvärr kunde vi inte vara där så länge eftersom vi skulle hämta pappa Stefan på Arlanda.

Jag tror att både jag och Stefan på varsitt håll föreställt oss sonens och pappans återförening och i båda våra föreställningar så handlade det nog om hur glad Gustaf skulle bli. Men tio dagar är ändå tio dagar och älsklingen tittade på pappa lite skeptiskt, lät honom ta upp honom ur vagnen och sedan ville han till mig. Men redan i bilen hem var han glad och flirtade med pappa som satt i baksätet. Väl hemma så la Stefan honom och allt gick bra. Men efter en timma så vaknade han och grät helt otröstligt. Det har hänt någon gång tidigare och vi tror att han då drömmar någonting. Igår skrek han nästan en timma och vi båda funderar på om han helt enkelt först när Stefan var hemma igen kom på vad han saknat de senaste tio dagarna för han kändes väldigt otrygg och ville hålla min hand hela tiden. Stackars liten! Att pappa är hemma märks också nu på morgonen eftersom älsklingen ligger däruppe med sin pappa och sover trots att klockan närmar sig halv nio. När bara vi har varit hemma införde han en ny rutin med att vakna tidigt, men den verkar vara över nu...

Nu är också kameran hemma, så ikväll kommer nytagen bild!

Utökning av ordförrådet

Med tanke på att Gustafs ordförråd fram till bara någon dag sedan var lika med noll så har det skett en väsentlig ökning de senaste dagarna. Mamma, kvack kvack (så låter ankan) och igår nanan (banan).

Snart kan han prata omkull vem som helst :-)

Sömntutor

Idag har det för en gångs skull varit sol och fint hela dagen. Dessvärre missade jag och Gustaf stora delar av den då Gustaf somnade om vid halv elva och jag med honom. Sedan vaknade jag kl 13 och han först halv två. Då tog vi oss i alla fall inte till stan och träffade Ludwig och Anders en liten stund.

När vi nästan var hemma igen så ringde pappa Stefan! Han har haft det bra med ganska bra väder och det verkade som allt gått som det skulle. Han saknar dock Gustaf väldigt väldigt mycket så vi ska åka och hämta honom imorgon kväll på Arlanda.

Jag är glad över att jag bestämde mig för att vara hemma när mormor och morfar åkt. Inte för att det inte också är jättetrevligt att vara på landet med farmor och farfar utan därför att det har varit så mysigt att det bara har varit Gustaf och jag. Stefan har ju varit hemma med honom sedan jag började jobba heltid i mitten på april och han har naturligt blivit ganska pappig. Inget fel i det, men att spendera tid med älsklingen själv har känts speciellt och som att vara mammaledig igen. Och jag tror att jag behövt tiden och uppskattade den ännu mer efter att ha jobbat som en gnu precis innan. Men när Stefan ringde kände jag att tajmingen är jättebra och det ska bli skönt att han kommer hem imorgon.Båda jag och Gustaf längtar. Lite tråkigt dock att jag planerat min semester lite fel, så att jag börjar jobba på måndag...

Gustaf charmade som vanligt flera när vi åkte tunnelbana idag. Men jag tycker lite synd om honom. Han hinner liksom inte förstå att den han charmat vinkar och sedan går av och helt plötsligt är borta. Oftat så vinkar han tillbaka när dörrarna redan hunnit stängas. Vid ett tillfälle idag så hann mannen som satt på sätet brevid oss gå av utan att Gustaf märkte det och när han sedan såg att sätet var tomt tittade han sött under det, men han satt förstås inte där heller.

På tal om sitta. Länge har Gustaf suttit så stilla och nöjd med att titta på allt när han sitter i vagnen. Men sedan i förrgår har han kommit på att det också går att stå i vagnen. Så numera sitter han fastspänd vilket han inte alls är van vid och visar det sig förga förvånande inte heller speciellt förtjust i.

Mamma!

Jag har glömt att berätta om två saker. Den ena mycket mer betydelsefull än den andra. Ni får gissa vilken...

I onsdags när Gustaf var med mig på jobbet och jag satt vid skrivbordet kom han och ställde sig vid mina ben och ville komma upp. Jag skulle skriva klart en mening så han fick vänta lite. Då hörde jag med ledsen stämma: mammmmamma och så sträckte han upp sina händer. Självklart fick han komma upp på sekunden! Jag tror det var första gången som han sa mamma och jag är säker på att han vet vad det betydde. Sedan dess har det hänt någon gång till. Första ordet: Mamma! Sagt den 1 augusti.

Det andra är att när mamma och pappa var här så upptäckte jag och pappa att det inom kort snart åter kommer att vara en livsmedelsaffär där Konsum fanns. Och eftersom den ligger två minuter från vårt hus är jag förstås glad över det.

Kl är snart nio och vi har redan ätit frukost. Jag skulle behöva städa lite efter middagen igår, men det är roligare att vara med Gustaf. Vi får se vad vi hittar på idag. Återkommer och berättar ikväll

Två nya kompisar

Det viktigaste först. Gustaf har fått en ny liten kusin! Joel fick en lillasyster den 2 augusti. Från den här sidan Nymanskasläkten är vi extra glada över att det blev en liten flicka, nu har köpa-söta-små-klänningar-suget möjlighet att för all framtid ha en mottagare. Ja, i alla fall flera år innan hon själv väljer sina kläder. Gustaf i all ära, men att han skulle vara söt i klänning känns ändå lite långt borta. Stort grattis till de nyblivna tvåbarnsföräldrarna!

Lika varmt och innerligt grattis också till Anders och Maria som dagen innan, den 1 augusti fick en liten Anton och Ludwig en lillebror! Jag har sett på mms att han är jättejättesöt!

Min älskling har ändrat sina morgonrutiner ganska radikalt tycker i alla fall jag. Faktiskt ända sedan pappa Stefan åkte till fjällen så vaknar Gustaf numera mellan 06.30-07. Minst mellan en och två timmar tidigare än vad han brukar. När Gustafs mormor och morfar var här tänkte jag inte så mycket på det för då behövde jag ändå gå upp vid den tiden. Men nu... och imorse vaknade han 06!!! Jag lyckades som tur är få honom att somna om efter en timma. Eftersom klockan tickar mot två så känns det lite nervöst och veta att det kanske är full rulle här om fyra timmar.

Jag som varit lite orolig för om det skulle bli jättejobbigt att vara ensam med Gustaf så många dagar, måste först bekänna att jag underskattat min son. Han har varit exemplarisk (förutom att han vaknar i ottan)! Och han är social. Igår var vi i Rönninge nästan hela dagen och hälsade på Fredrik och hans döttrar Cornelia och Malva och även om han är lite rädd för andra barn så såg han nöjd ut hela tiden.

Idag har han varit så tålmodig. Från 12-18, fann han sig att sitta endera i bilbarnstolen, vagnen eller en matstol då jag och Susanne lunchade på Zätas handelsträdgård och sedan var på IKEA.
Tio minuter efter att vi kommit hem kom gudfar Magnus och Lena och då lekte han glatt med dem en stund. Men sedan tog tröttheten ut sin rätt och då ville han mest bli buren, vilket ändå kändes OK.

Magnus och Lena är värda ett jättetack! Det värmer hjärtat att vi har så bra vänner! De kom hem och fixade god mat och plockade undan efter både för och varmrätt. Förrätten fick jag bestämma och jag är nöjd över att meddela att sommarens första kräftor är avsmakade. Ljuvligt! Vi käkade i och för sig också för någon vecka sedan i Karlstad, kom jag precis på.. men ändå. Kräftor kan man aldrig äta för många gånger. Gustaf verkar hålla med för han åt glatt den här gången också!

Och snart kommer pappa hem. Jag är så nyfiken på hur Gustaf kommer att reagera när han ser sin älskade pappa igen.

Men nu måste jag sova...

Bekännelse

Imorse åkte mormor och morfar hem och jag tror att Gustaf saknar dem. Vi åkte till jobbet och hur mycket än Sara på ekonomin fjäskade för honom så vägrade han vara med någon annan än mig. Vilket resulterade i att jobbet jag behövde göra tog fem timmar istället för dryga en. Om man är en liten Gustaf kan jag förstå att första delen av dagen inte var så rolig. Det som kanske var lite roligt var att på jobbet fanns det långa korridorer utan massa möbler i vägen så idag har Gustaf slagit gångrekord.

På eftermiddagen åkte vi däremot och hälsade på kusin Joel och hans föräldrar och det var mycket roligare. När vi kom höll Joels föräldrar på att klippa håret på honom vilket resulterade i en lite udda frisyr där bak, men Joel var förstås lika glad ändå! Joel var också jättesnäll mot Gustaf och gav honom bland annat sin glass när Gustaf var ledsen för att han inte fått någon. Bara Gustaf blir lite större märks det att kusinerna kommer att kunna ha roligt ihop. Joels föräldrar var i sin tur jättesnälla mot mig som bjöd oss att stanna på middag, vilket jag snabbt tackade ja till!

Ibland är det pinsamt vad jag är urkass på att fatta beslut i det privata. Har funderat i flera dagar på om vi ska åka upp till Grönviken och hälsa på farmor och farfar, men jag kan inte bestämma mig. Hade med all sannolikhet gjort det om det inte varit för att det varit hysteriskt mycket jobbande senaste dagarna och att jag lite längtar efter att bara vara hemma och göra lite spontana saker eller utflykter.

Jag älskar ju som några av er vet att vara spontan och göra impulsiva saker (och saknar lite att det händer så sällan). Igår fick jag därför för mig att råda bot på detta genom att trots allt hälsa på Leena i Rom några dagar. Det föll dessvärre snabbt då jag insåg att även om jag på något sätt skulle lyckas med att få fram ett pass snabbt i tid, så kan jag inte trolla fram pappa Stefans namnteckning, som det visade sigockså krävdes för att garantera att jag inte tänkte emigrera med honom till Italien för gott. Kändes lite snopet men min ekonomi är glad för att just det impulsinfallet inte gick att genomföra.

Bara efter en dag helt ensam med ansvaret för älsklingen måste erkännas att jag är full av beundran för alla ensamstående. Tänk att ha det som vardag att aldrig naturligt bli lite avlastad.

Måste också bekänna att idag är första kvällen sedan vi flyttade till huset som jag på riktigt saknar att vi inte har någon TV dels för att jag är för trött för att läsa någon bok och dels för att det är tråkigt att vara ensam på kvällen och TV är lite sällskap. På tal om det måste jag imorgon komma ihåg att ringa till Radiotjänst. Känns lite onödigt att för andra gången betala för en TV vi inte har.


Jag tror inte att vi tidigare visat denna närbildstudie.