Separationsångest?

Gårdagen spenderades till stora delar i Humlegården tillsammans med Anders och Ludwig. Vi hade en jättemysig dag med picknick på filt och därefter kunde de båda barnen leka av sig i av mig kända, särkert Stockholms bästa lekpark.

Efter någon timma fick jag äran att följa med till Daneryds sjukhus och se Ludwigs fem dagar gamla lillebror Anton. Så liten, så söt! Tyvärr kunde vi inte vara där så länge eftersom vi skulle hämta pappa Stefan på Arlanda.

Jag tror att både jag och Stefan på varsitt håll föreställt oss sonens och pappans återförening och i båda våra föreställningar så handlade det nog om hur glad Gustaf skulle bli. Men tio dagar är ändå tio dagar och älsklingen tittade på pappa lite skeptiskt, lät honom ta upp honom ur vagnen och sedan ville han till mig. Men redan i bilen hem var han glad och flirtade med pappa som satt i baksätet. Väl hemma så la Stefan honom och allt gick bra. Men efter en timma så vaknade han och grät helt otröstligt. Det har hänt någon gång tidigare och vi tror att han då drömmar någonting. Igår skrek han nästan en timma och vi båda funderar på om han helt enkelt först när Stefan var hemma igen kom på vad han saknat de senaste tio dagarna för han kändes väldigt otrygg och ville hålla min hand hela tiden. Stackars liten! Att pappa är hemma märks också nu på morgonen eftersom älsklingen ligger däruppe med sin pappa och sover trots att klockan närmar sig halv nio. När bara vi har varit hemma införde han en ny rutin med att vakna tidigt, men den verkar vara över nu...

Nu är också kameran hemma, så ikväll kommer nytagen bild!