Med allvarstyngda steg gick promenaden idag mot en av livets verkliga milstolpar: dagispremiären. Båda föräldrarna var med när guldklimpen skulle överantvardas i pappa statens vård, noggrant synandes lokaler, personal, leksaksutbudet och medinskolare. Dagisfröknarna (förlåt, förskolepedagogerna), som vattenkammade stod på led och artigt tog i hand, krumbuktade sig för att förklara hur ohyggligt pedagogiskt allting var. Förlägna föräldrar satt på kuddar på golvet och hoppades intensivt att just deras telning inte skulle börja kräkas vilt. De enda som inte verkade fatta situationens allvar var Gustaf och de övriga tre som idag började sin bana på avdelningen Snigeln, de kutade glatt kring, drällde vatten på golvet, kastade grejor och nös varann i ansiktet. En timme gick utan några större sociala katastrofer.
Det blir nog bra det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar