Lipsill

I dagarna måste jag nog tillstå att Gustaf kanske inte skulle vinna pris som Norra Ängbys sötaste. Han är fortfarande förkyld så det rinner ur näsan hela tiden så det skulle gå åt en heltid bara att hålla den fin. Förkylning, inskolning och en pappighet som tar sig till helt nya nivåer kombineras med högljutt gråt så fort han inte får som han vill (oftast bli buren av pappa) gör att han helt enkelt inte är den söta och glada killen vi är så bortskämda med. Vi tycker naturligtvis synd om honom, men det jobbigt också! Idag när jag kom hem från jobbet så grät han hjärtskärande bara för att han inte längre fick vara hos Stefan. Klamrade sig fast och vände bort huvudet. Det gör lite ont i modershjärtat och pappans tålamod började också ta slut. Han väger numera 11 kg, så efter en dag med honom på armen är avlastning efterlängtad.

På förskolan idag skulle föräldrarna gå ifrån en halvtimma och älsklingen grät i 10 minuter efter att ha blivit lämnad. Så Gustaf tycker förmodligen att hans liv är lite jobbigt i dagarna också. Imorgon är det min inskolningsdag och då är meningen att vi ska gå ifrån en timma. Ska försöka komma ihåg och ta med kameran.