Filmstjärna nr 1!

Gustaf har sedan han återgick till dagis efter att ha varit sjuk varit så ledsen när vi lämnar honom. Idag inget undantag. Han gråter förtvivlat och vill tillbaka till mig. När jag lämnar inomhus tar det mig kanske 30 sekunder att gå i korriodoren, ta av mig skoskydden och sedan gå. Idag gick jag inte direkt ut utan smyktittade tillbaka och på denna korta tid har han slutat gråta och lämnat Lillys trygga famn mot att vara på golvet. Känns skönt att hans förtvivlan verkligen handlar om nuet och går över snabbt!

Idag när det var dags att hämta, hade mormor och morfar hunnit hit från Karlstad så vi åkte alla tre. Jag tror att han kände igen dem, men han var aningens reserverad och ville inte gå till dem direkt. Väl hemma igen så tog det inte många sekunder innan han insåg att de var alldeles lysande lekkamrater och då var blygheten helt borta.

Mormor och morfar hade med sig två dvdskivor med film som spelats in under Gustafs första år, vilka värmde hjärtat att titta på. Foton i all ära, men rörlig bild är speciellt på sitt sätt. Och han är ju så söt!

Alltid söt men inte snäll

Efter dagis idag åkte vi och handlade. Vid grönsakerna får Gustaf syn på bananerna och vill hemskt gärna ha. Det får han naturligtvis gärna men det är svårt att förstå att man måste vänta med att äta tills vi passerat kassan...

Gustaf verkar numera ha lagt in i sin dagliga rutin att slå sin mamma ett par gånger per dag. Oftast helt oförberett. När vi kom hem från affären lekte han att han lagat mat och han kom med sin lilla kastrull och slev och bjöd mig att smaka. Så långt allt gott. Sedan helt plöstligt slår han mig med kastrullen lite lätt. Jag säger till varpå han istället för att sluta så ställer han sig upp och nu stående når han att slå kastrullen i mitt huvud... Förvisso är den av plast och han slår inte så hårt men ändå. Vad månde bliva och hur stoppa? Jag tycker mig att man kan se att han förstår att jag säger till, men detta hjälper föga. Vi får hoppas att det är en övergående fas och framförallt att det inte blir värre. Oroar mig lite då det idag också var första gången som han bet mig. Jag tvingade honom att sitta i mitt knä så att jag kunde sätta på honom pyjamasen, som han inte ville ta på sig. Då böjer han sig fram och biter mig i handen.

Att barn kan komma in i en bit och slåfas samt trotsålder har jag läst om. Men är han inte lite tidig för sin ålder??? Denna gång intet positivt menat alls.

På dagis säger de hittills (tack och lov) att han i alla fall inte gör så mot de andra barnen.

Imorgon eftermiddag kommer mormor och morfar på besök! Ska bli spännande att se om han känner igen dem direkt. De kommer lagom i tid för att följa med och hämta från dagis, för att sedan på torsdag hämta honom själva.

Vems gener?

Imorse när jag skulle lämna på dagis var det Gustafs favoritfröken Lilly som tog emot. Det gjorde att det kändes lite lättare för mig när Gustaf verkligen blev helt förtvivlad när jag skulle gå. När Stefan hämtade sa de dock att det gått bra och att han varit glad. Och peppar peppar - Han är välkommen tillbaka imorgon! Så om allt går som det ska blir det dagis två dagar i följd på väldigt länge.

Det är numera inte alls lätt att ta nya kort på Gustaf, eftersom så fort han får syn på kameran avbryter vad han håller på med för att gå och ta på kameran. Han sätter sig i knät och sedan vill han bli visad bilderna och ibland händer det fortfarande att han pussar på sig själv när han får syn på en bild av sig.

Älsklingen börjar bli mer och mer en person och vad vi kan se hittills så är han envis, temperamentsfull och vet vad han vill. Hmmm, måste vara Nymanska drag alltihop...

Majoriteten av tiden är han supergullig, men nu börjar som sagt temperamentet visa sig. Ibland innebär det att när han inte får som han vill så slår han. Ännu så länge bara hemma och bara på mig, men tämligen ovälkommet och otillåtet ändå. Bra tips för att få honom att förstå att jag/vi inte leker när vi säger nej, så får du inte göra, tas gärna emot. När vi säger till skrattar han nämligen bara och ibland... slår igen.


Eftersom det inte finns någon nytagen bild. Kommer den här från när vi var på landet senast.

Hösthelg

De senaste veckorna kan inte den här familjen Nyman påstå sig ha många järn i elden direkt. Så inte heller denna helg. Gustaf har frisknat till, men är kanske fortfarande lite tröttare än vanligt. Igår kände jag mig halvsjuk, dvs inte sängliggande men inte heller kry. Detta fick till följd att jag och älsklingen sov en rekordlång tre och en halvtimmas middagssömn nere i källaren, så att pappan hade övervåningen för sig själv. Så medan vi sov städade han sov- och badrum och plockade undan i köket. Ur det perspektivet var det tur att vi sov så länge. Vi hade ju inte velat vara ivägen...

Både igår och idag har vi också hunnit med att vara ute på tomten och gjort något så husligt som att kratta löv.

Gustaf har nu vuxit ifrån barnmatsburkarna, vilket inte går att ta fel på då han helt enkelt numera vägrar att äta dem. I övrigt är han lite ombytlig vad det gäller smak. I förrgår var gröna ärter väldigt populärt för att idag ratas och spottas ut. Än så länge verkar dock lax alltid gå hem.


Gustaf i lövkastartagen

Hemmalunk

Sjukjournalen gör en kort comeback: Då dropparna mot ögoninflammationen tar slut imorgon ringde jag och fick en läkartid idag. Samma läkaren som förra fredagen konstaterade ögoninflammationen sa idag att ögonen ser jättebra ut och det blev ingen ny medicin. Dagis hade fel. Skönt! Men å andra sidan om personalen säger att han inte får komma så hur gör man då? Om det händer igen? Jag är övertygad om att han skulle kunnat vara där idag... Således om intet nytt händer under helgen gör vi ett försök med dagis på måndag igen.

Dagen har vi tillbringat på vårdcentralen och i Vällingby centrum, men mestadels hemma. De ännu så länge osynliga nya grannarna håller på och dränerar om och har arbetare på plats för detta som bland annat kör en liten grävskopa. Den här vi idag stått och tittat länge på. Därefter öppnade och stängde Gustaf vår brevlåda 324 gånger (kändes det som) med andra ord; vardagsnöje i Norra Ängby.

Har oroväckande huvudvärk och lite halsont, så idag sov vi middagslur i två timmar ihop och kvällen lär inte bli sen.

Återkomsten som kom av sig

Imorse blev vi väckta kvart över sex av Gustaf som satte sig upp i sängen, log och pekade på Vällingflaskan och trots den tidiga timman tyckte vi båda att det var roligt att äntligen bli väckta av en glad och någorlunda pigg älskling!

Rapporten från morgonens lämning på dagis är mer dyster. Ingen av de kända ansiktena i personalen var på plats när pappa skulle lämna honom och han blev hysteriskt ledsen... Men när pappa Stefan hämtade sa de att det hade gått bra under dagen, vilket är en liten tröst. Återkomsten till dagis visade sig dock bara bli ett endagars besök för imorgon är han inte välkommen då han fått ögoninfektion - igen. Vi som föräldrar börjar förmodligen bli luttrade för vare sig jag eller Stefan tycker att det ser så farligt ut och Gustaf han är i stort sett sitt gamla vanliga jag.

Vi umgås inte med våra grannar mer än den vanlig vardagskonversationen om vi råkar ses när båda är ute i trädgården eller så. Att umgänget är så litet beror nog mest på att ingen riktigt är i samma ålder. Jag kan därför inte påstå att vi känner våra grannar särskilt väl. Ändå tycker både jag och Stefan att det verkligen var sorgliga nyheter när grannfrun idag berättade att hennes man avled förra veckan. Vi har sett dem engagerat påta i sin trädgård ihop hela sommaren och de var så söta ihop. Imorgon tänkte jag att jag och Gustaf gå över med en blomma och försöka pigga upp henne lite grann. Det kan måste man kunna göra trots att vi inte står varandra så nära.

Efter 9 dagars frånvaro - Imorgon dagis!

Gustaf har tillbringat hela dagen hos farmor och farfar. Näsan rinner konstant men i övrigt så hoppas vi för den här gången att det är slutskrivet i sjukjournalen här på bloggen. Farmor rapporterade att även matlusten har återvänt så imorgon väntar dagis och vardagen fortsätter i sin stilla lunk.

Gustafs två absolut mest använda ord är oj och pappa. Ikväll när vi kom hem från farmor och farfar var pappa inte hemma, vilket älsklingen inte riktigt tog till sig så när vi kom in i hallen ropade han pappa högt flera gånger. Till slut hoppades jag nästan att någon skulle svara för hans skull, vilket var tur att ingen gjorde för då hade mamman förmodligen svimmat.

Bättre!

Ta i trä - Gustaf har varit feberfri hela dagen! Alltid ett steg på vägen även om det verkar vara en bit kvar tills han är sig själv igen. Idag har han övat pappas tålamod genom att vilja bli buren hela tiden alternativt gråta. Mer oroväckande är att vår matglada kille idag knappt har ätit någonting alls. Han vill inte ha. På kvällskvisten gick det dock att få i honom ett kokt ägg.

Dagen har pojkarna ägnat till stor del åt legobitarna. Vilket jag fick äran att bli visad när jag kom hem från jobbet. Då satte sig nämligen älskligen ner och mycket medvetet letade efter likadana bitar för att sätta ihop.

Imorgon ska Gustaf vara hos farmor och farfar igen. Mest för att han verkligen ska få en lugndag till och samla krafter innan det på torsdag förhoppningsvis (=fortfarande frisk) bär iväg till dagis igen. Oroar mig lite för att han "glömt" dagis, men jag hoppas att det går bra. Svar följer på torsdag.


Djup koncentration krävdes för att få bitarna rätt så att det gick att säta ihop dem...


...men när mamma bad om ett hej till kameran var Gustaf förstås tvungen att titta upp och vinka hej!

Lägesrapport

Då det är något fel på vårt bredband hemma var det inte möjligt att blogga igår så här kommer en kort statusrapport.

Gustaf tillbringade gårdagen med farmor och farfar. Han var feberfri fram på förmiddagen men när han vaknade efter sin middagssömn så var tempen uppe i över 39 grader igen. Näsan har börjat rinna hela tiden och det märks att han själv är rejält trött på att inte känna sig bra. I dagarna leker han mycket korta stunder själv och all övrig tid vill han helst bli buren.

Natten var något bättre än natten innan. Men han vaknar fortfarande flera gånger per natt och är jätteledsen. Vilket är jobbigt för oss alla, eftersom vi tycker så synd om honom men kan inget göra förutom att som vid 03-tiden inatt ge honom en Alvedon, vilket verkade hjälpa något för han somnade i lite längre perioder efter.

Imorse när jag gick till jobbet så snarkade mina pojkar så sött i kapp så jag hoppas att båda får en välbehövlig sovmorgon. Idag är det pappa Stefan som är hemma.

Bättre?

Imorse startade Gustaf vår dag med att gråta sig fördärvad de första 40 min, vilket fick till följd att vi åkte in till Brommaplans närakut. Där kunde doktorn konstatera att han förmodligen hade ont i örat (alvedonet hade då börjat verka). Hon sa också att om han fortfarande har hög temperatur imorgon bitti så är det dags att söka läkarvård igen. Idag på dagen tyckte vi båda att han verkar något piggare, men så fort Alvedonet slutar verka är tempen fortfarande uppe i över 40 grader.

Det är inte lätt att vara Gustaf i dagarna, men inte eller lätt att vara mamma och pappa. Kommunikationen är något bristfällig och det är svårt att veta vad vi kan göra för att underlätta.

Nu hoppas vi alla på lite bättre sömn inatt och feberfri morgondag.

Ingen penicillinkille

Nu hoppas vi innerligt på att imorgon när det är tredje penicillindagen så ska älsklingen få känna sig lite piggare. Nu på kvällen var tempen återigen uppe i över fyrtio grader och han såg ynkligare ut än någonsin. Näsan har börjat rinna igen också.

Pappa stod för att ge honom dagens andra omgång av penicillinet och den känsliga mamman började nästan gråta tillsammans med honom. När han blivit tvingad att svälja så skriker han förtvivlat lääänge och han vägrar ta in någonting alls i munnen efter. Trots att Gustaf inte har/får smaka på godis så försökte pappan mata honom med en liten bit choklad efteråt men inte ens den passade.

Han känns överhuvudtaget faktiskt sämre ikväll.

Vi har redan bestämt att om han inte är feberfri imorgon så får han vara hemma från dagis på måndag också. Och kanske måste vi rådfråga en läkare igen. Men nu tror vi det bästa och Imorgon är en annan dag.


Gustaf försker hålla humöret uppe genom att vinka till kameran

Mitt i allt... tand nr 9

Såg precis att Gustafs tand nr 9 håller på att spräcka tandköttet i underkäken. Bidrar förmidligen inte till att göra hans dag ännu bättre... eller vår.

SJUK!

Det var tur att vi trots allt kom iväg till läkaren. Sedan igår eftermiddag har Gustaf fyrtio graders feber så fort Alvedonet slutar verka och natten har inte besått av särskilt mycket sömn. Han vaknar och är har ont och gråter på ett speciellt hjärtskärande sätt. Stackars stackars liten.

Ikväll såg vi framemot att ha Gustafs båda gudföräldrar med respektive här på middag, men eftersom han inte mår bra så har vi nu tvingats ställa in. Det är inte så roligt för oss om en av oss inte kan vara med då han vill ha någon av oss i sin absoluta närhet 100 procent av tiden. Samtidigt som det naturligtvis är synd om honom så är det också lite jobbigt. Imorse vid 04-tiden bestämde sig älsklingen för att han bara kunde sova om han fick ligga på mig - och det är klart att han då fick!

Det är nästintill omöjligt att få i honom penicillinet och jag förstår honom det smakar verkligen inte gott. Likväl behöver vi få i honom det, så imorse lurade jag honom innan han var riktigt vaken. Då han ville ha vatten passade jag på och ja, han blev inte glad. Han grät en halvtimma efteråt och vägrade att ta emot någonting som jag ville ge honom och det var bara pappa som fick trösta. Det slutade med att jag tio över sju på morgonen sprang ner till frysen och hämtade en Piggelin som jag sedan mutade med genom att bita av små bitar och ge honom. Först då blev jag förlåten.

Vädret bjuder på en strålande fin dag. Misstänker dock att det blir en väldigt lång dags färd mot natt.

Första läkarbesöket

Vi har varit lite oroliga för älsklingen de senaste dagarna för han har inte varit sig riktigt lik. Inte lika glad, inte lika stor matlust och på nätterna har han vaknat och varit ledsen men inte heller det som vanligt utan det har låtit annorlunda, som att något inte är bra. Förutom det har han sedan i söndags kväll till och från haft minst 38 och halv i temp. Samtidigt vill man inte vara den där överdrivet oroade mamman så jag har tänkt att han är ändå ganska glad och leker bra, så det går nog över. Sedan tog oron ändå över och imorse hade vi läkartid och då får jag dåligt samvete för att vi inte tidigare litat på hans signaler att allt inte är bra. Stackaren har halsfluss och är jätteröd och tjock i halsen och det har gått upp i ena örat. Därav febern och förstås svårigheten att äta... Nu får han dock medicin och kommer förhoppningsvis att snart må bättre! Skönt också att veta vad som är fel.

Gustaf gillade inte sitt första läkarbesök. Det kändes som han förstod att någonting var på gång så fort vi kom in i mottagningsrummet för då började han gråta och det går inte att påstå att den unga kvinnliga läkaren direkt såg otäck ut. Sedan ville han bara krama mig och la huvudet mot min axel så han var ingen lätt patient att undersöka. Eftersom han trodde han skulle bita i spateln så öppnade han knappt munnen, så för mig är det en gåta att hon ens kunde se i halsen.

Min tur att vara hemma med sonen idag. Ikväll dock min tur att få gå på bio! Det var länge sedan och ska bli kul!

Kung Gustaf på sin lästron del 2

Dagens bild är nästan likadan som en här på bloggen tidigare visad. Dock med den skillnaden att den här inte är arrangerad. Gustaf fina fåtölj står i hans rum och när vi är uppe på ovanvåningen så går han ofta och sätter sig i den, alldeles på egen hand och sedan kan han sitta där ganska länge och bläddra i sina böcker.

Gustaf har varit hemma med pappa idag och fram till middagsluren förstod jag av rapporterna att han inte var särskilt glad eller lätt att roa. När jag kom hem kl 16 vaknade han precis efter tre timmars sömn. Även om han inte är jättedålig så känner vi inte riktigt igen honom och det oroar lite. Imorgon har vi i alla fall läkartid på förmiddagen.


Notera de korslagda benen. Maximal läsupplevelse?

Ur led är Wilhelmssons ledband och Gustafs temp

Dagen har Gustaf tillbringat med farmor och farfar. Älsklingen är inte riktigt i form och efter middagsluren var tempen 38,7. På kvällen blev han lite piggare och nu ikväll hade han precis under 38. Men det är ändå fjärde dagen i rad han är klart över sin normaltemp. Ögonen är i alla fall lite bättre idag än igår, så det går förhoppningsvis framåt ur sjukdomsperspektiv. Imorgon ska han få ta det lugnt hela dagen hemma tillsammans med pappa.

Eftersom vi inte kan se TV hemma bjöd vi in oss till farmor och farfar även på kvällen och blev serverade jättegoda lammkotletter innan det var dags för kvällens EM kval mot Nordirland. Utan att överdriva kan vi väl konstatera att det inte bara är Gustaf som är lite ur slag. Ingen direkt höjdarinsats av någon i svenska landslaget och nästan alla sa att EM biljetten skulle vara klar efter ikväll. Hmm - Spanien borta, känns så där. Vi får nog hoppas på Lettland hemma.

Stackars Gustaf!

Eftersom Gustaf var ledig från dagis i fredags och hemma igår så var det några dagar sedan han var där. Därför kändes det lite extra imorse när jag skulle lämna honom och ingen av de vanliga Lilly, Ken, Eva, Sofia eller Cecilia var där att lämna till. Jag fick lämna honom till Monica, som säkert också är jättebra, men inte alls lika bekant för honom. Lämningen kändes inte så rolig och han blev också jätteledsen när jag skulle gå.

Men när jag kom och hämtade honom så hade allt gått bra under dagen och personalen tyckte att han varit sitt vanliga glada jag. Däremot så visade det sig under dagen att han har fått ögoninflammation, vilket jag kunde se på det gula varet längst ner i hans ögon. Stackars liten! Han ser inte alltför söt ut med en panna i flera olika färger och ögon som är gula och lite röda. Ögoninflammation är tydligen jättesmittsamt så vi försöker vara noga med handhygienen. Gustaf verkar förhållandevis oberörd utom när jag ska försöka ta bort varet, det gillar han inte. Han är inte heller välkommen tillbaka till dagis förrän det slutat vara. Tack och lov så kan farmor ha honom imorgon då vare sig jag eller pappa Stefan kan vara hemma.

Natten till idag vaknade Gustaf och var ledsen flera gånger, kanske berodde det på att ögonen var irriterade. Igår var han inte heller så alert på mat, men det har han tagit igen idag med råge. Jag har ju en ganska komplexfylld relation till att laga mat. Därför är jag innerligt tacksam för att Gustaf fullkomlig älskar mosad potatis och fiskbullar. Han åt sex fiskbullar och en potatis. När pappa Stefan kom hem och åt en halvtimma senare åt han två fiskbullar till. Med hans aptit och matlust kan till och med jag känna mig som en husmor.

Att han är matglad och numera väger lika mycket som sin kusin Joel, som dock är ett helt år äldre, är något som syns lite om magen. Idag skickade pappa Stefan mig den här bilden och påminde om att han trots allt var lite rundare förr.


Lite rundare om ansiktet, men lika glad nu som då!

Värre än fredag den 13:e

På landet var Gustaf till och från inte riktigt sig lik. Lite lite mer gnällig än normalt men ändå inte så farligt. Igår kväll när han väl somnat så vaknade han var tionde minut och var inte glad. Vid midnatt fick vi förklaringen då hade fick han nämligen feber, inte så jättehög men han var ändå varm som en kamin.

Imorse var han så gott som feberfri men vi fann det ändock bäst att låta honom vara hemma och ta det lugnt. Det visade sig vara ett misstag. Gustaf har haft en riktig otursdag här hemma. Det började redan tidigt imorse då han skulle sparka boll och fick bollen under foten och trillade raklång baklänges. När pappa gått till jobbet trillade han för första och förhoppningsvis enda gången nerför en del av trappan. Därefter när han skulle leka med vardagsrumslampan vickade han den lite för långt vilket resulterade i dagens andra fall bakåt, denna gång med lampan över sig. Sedan var det dags för middagssömn och vad händer direkt efter att han vaknat? Jo, han biter sig i läppen så det börjar blöda.

Kan det bli värre på en dag? Bara för att det är så synd om honom har han fått ha sin napp mer än vanligt och innan kvällsmaten fick han en isglass som han åt försiktigt, sittande på köksgolvet. Trots alla olyckor håller han ändå humöret uppe så gott det går.

Dagens sötaste:
Gustaf tycker numera att det är roligt att få dricka vatten ur eget glas och han är så söt när han gör det. Efter varje mun vatten ser han ut som han drack något väldigt unikt och gott. För han blundar, tar bort glaset från munnen och säger Mmmmmmm! Detta upprepas efter varje liten klunk.


Två stora bulor i pannan har Gustaf efter dagens olyckor.

Hemma igen

Hemresan idag gick jättebra då vi åkte när Gustaf skulle sova middagssömn, vilket han snällt också gjorde två av de två och en halv timma det tar att komma hem. Hemma sa min käre make att det måste ha blivit något fel, då ingen varit hemma och städat hos oss medan vi varit borta... och ingen verkar heller göra det ikväll för nu har han (maken) nattat älsklingen i lite över en timma och det har varit tyst däruppe länge.

Gustaf är så rolig nu. Nästan varje dag försöker han säga nya saker och med lite god fantasti så består hans ordförråd nu av; mamma, pappa, bua (farmor), kotte, nannan (banan),hej hej, mmmm (när han äter) och ja. Han förstår också mer och mer. Och han visar tydligt vad han vill och inte vill. Hans tålamod är sådär medan temperamentet verkar lite hetare. Han verkar ha kommit över sin mest blyga period och är i sitt esse när han får mycket uppmärksamhet. När någon ska gå och säger hej hej vinkar han alltid glatt och är då frikostig med att dela ut pussar. Han är nästan alltid glad och solstrålen i vår familj som får både mamma och pappas hjärtan att smälta om och om igen. Helt enkelt bäst på allt sätt och vis!


För den trogne läsaren känns traktorn säkert igen fr¨ån tidigare bilder från i somras. Den var lika rolig att sitta på nu.


Älsklingen hade lite svårt att gå då det visade sig att överdragsbyxorna var i största laget och fick vikas upp så mycket att det blev tjockt mellan benen. Dammen på gården var förstås extra spännande eftersom det var förbjduet att vara för nära.

Fotbollsentusiasm

Sedan vi kom hit i torsdagskväll har vi i princip ätit hela tiden. Ikväll när det bjöds älgstek och potatisgratäng så tyckte Gustaf att farfar (som skjutit älgen) och farmor (som lagat till densamma) fick till det något alldeles extra. Älsklingen tykte att det var så gott att han självmant bad om backning inte mindre än tre gånger!

Vi är fortfarande utan TV hemma i Bromma så här på landet fick Gustaf se några minuter på Disneykanalen igår vilket föll honom i smaken. Ikväll var det dags för landslagsfotboll vilket var ännu mer spännande. Han satt still rekordlänge i farfarsknä och tyckte det var så spännande vilket kan skådas nedan.


Fascinationen över livets första fotbollsmatch som åskådare visste inga gränser

På landet

Igår kväll anlände vi Grönviken och har här idag haft en strålande fin höstdag om än lite kall.

Bilresan hit gick bra då älsklingen sov största delen av den. Väl framme vaknade han och var hur pigg som helst och satt med och åt räkmacka fast det för honom var mitt i natten. Vid halv elva kom vi alla i säng och Gustaf tog därför sovmorgon, och vaknade vid halv åtta.

Nu kommer strax pappas faster Eva med familj på besök.

Sötast!

Idag efter dagis åkte jag och Gustaf in till gamla kära Kungsholmen för att fika med gudmor Annika. Efter fikat gick vi omkring lite i affärer och inte helt ovanligt tröttnade älsklingen efter ett litet tag. Den oroliga mamman ville helst inte släppa ner honom på golvet och såg framför sig en mängd nerrivna tröjor eller något liknande. Allt till expediternas stora glädje. När vi kom till MQ gick det inte längre utan han var tvungen att få komma ner på golvet. Och hur kunde jag glömma att han är inne i en egenkär period? Det visade sig att tröjorna låg säkert på sina hyllor. Han spanade helt enkelt direkt in en spegel och gick dit och stod sedan och pussade på sig själv. Jag misstänker i och för sig att expediterna inte var särskilt roade av det heller. Undrar dock om vi kanske för ett tag ska sluta att säga till honom minst tjugo gånger om dagen att han är så söt. Det verkar onekligen ha stigit honom lite åt huvudet.

Spegel spegel på väggen där...

Den här veckan har jag möjlighet att hämta Gustaf lite tidigare från dagis, vilket gör att vi idag har haft lite mer tid tillsammans på eftermiddagen. Idag när jag kom och hämtade honom så hade alla barnen precis ätit mellis och stod samlade i tvättrummet. Alla barn stod samlade i en liten klunga redo för att gå därifrån utom Gustaf som stod ensam framför speglarna och pussade sig själv...

Gustaf tog lång tid på sig att gå från dagiset, helst ville han bara gå till en bil som stod parkerad. Han är väldigt fascinerad av bilar och deras lyktor. Till slut satte jag honom i vagnen för en promenad till Björklunds hage. Där gick han som vanligt till lekstugan och tittade ut genom fönstret. När det var gjort vandrade vi så sakta hemåt och var ute i trädgården. Gustaf satt i sandlådan eller hjälpte mig som krattade löv och samlade ihop äpplen i en soppåse. Efter en timma hade han tröttnat och gick helt enkelt in. Varpå den fogliga mamman snabbt plockade ihop krattan och snällt följde efter.


Snygging i rutigt...


...tar sig ibland en liten liten vilopaus och samlar ny energi

Kärlek i bildform

Coolaste killen Norra Ängby! Tack farmor för tuffa jackan!


Gustaf på promenad bland alla löv, med sandlådan i sikte.

Musik ska byggas utav glädje!

Gustaf vaknar som tur är alltid med ett leende. Imorse fick vi sova till 07 och sedan ligga och dra oss en timma till medan Gustaf sprang omkring lite överallt. Det första som hände när han klev ur sängen var att han kom ihåg Cdspelaren från igår och denna gång var mamman tvungen att springa ner, hämta kameran och föreviga musikstunden.


Hmm, hur var det nu man gjorde???


Ahh - Titta CDskivan!


Pappa, kommer det någon musik snart?


Jaaa, vad bra det låter!


Visst, har vi roligt?!

Pyjamasdag

Stackars Gustaf har förmodligen inte haft en alltför rolig dag. Med en pappa som är jättesjuk med feber och halsont och en mamma som känner att förkylningen är på gång, har hela dagen spenderats inom hus och i pyjamas.

Gustaf själv är också förkyld så tillsammans tog vi alla tre en tre timmar och tjugo minuters lång siesta mitt på dagen. Om en mamma med dåligt samvete vill trösta sig själv lite kan jag kanske ändå tro att det kanske var bra för Gustaf också att ha en lugn dag.

Dagens gladaste:
På övervåningen har vi en gammal bärbar Cdspelare. Gustaf lyckades idag både sätta i en CDskiva och spela den. Varpå han blev så glad att inte kunde sluta applådera, skratta och gå mellan sängen och Cdspelaren. Allt ackompanjerad av Mozart på relativt hög volym.

Dagens sötaste:
När Gustaf la telfonen i sin plasthink, tog tag i handtaget. Sa hej hej, vinkade, log och gick iväg. För att 10 sekunder senare vända sig om och vinka igen. Så upprepades proceduren medan han gick varvet sovrummet-toaletten-hallen-sovrummet-toaletten-hallen-sovrummet... om och om igen.


Dagens bild när Gustaf är på väg upp för att sätta sig och läsa i en av våra, i mitt tycke, urtjusiga fåtöljer vi fick av Gustafs mormor och morfar i bröllopspresent.

Ekiperad

Sedan älsklingen började på dagis och numera äter de flesta måltider själv blir det minst en tröja per dag som behöver tvättas. Det i sin tur har hittills lett till endera klädbrist efter några dagar alternativt att vi tvättar en maskin med två tröjor. Idag begav jag mig därför ut och handlade lite nya kläder. För 960 kronor har han nu 3 nya skjortor, 1 par byxor (som vi hoppas mormor betalar istället för de som var för stora), 4 par strumpor, 1 par vantar, en mössa, 1 tröja, ett underställ (långkalsonger och undertröja). En hel del nytt, Kan dock inte bestämma mig för om jag fick mycket för pengarna eller om det var dyrt. Det är ju trots allt kläder som bara kommer användas en vinter. Vad tycker ni?

Som grädde på moset kom farmor och hade bland annat handlat en jättefin jacka. Tack!

Eftersom det här är Gustafs blogg är det här väl den enda plats där subjektiva föräldrar helt ohämmat kan få skryta lite? Gustaf är verkligen en charmör av rang på dagis. Idag när vi skulle gå hem vinkade han glatt och log vid fyra olika tillfällen när någon i personalen sa hejdå. Lilly gav han till och med en puss! Den stolte modern är därför övertygad om att det inte är en slump att Gustaf finns med på flest bilder på den anslagstavla där Lilly satt upp bilder med avdelningens barn på...

Lite bråkig charmör

Pappa Stefan är med jobbet på en heldag i Sandhamn, vilket innebär att han gick tidigt imorse och kommer hem sent ikväll. Med jämna mellanrum under kvällen har Gustaf ropat efter sin pappa. Det är onekligen svårt att veta om han förstår vad som menas med att pappa kommer hem senare... Han pratar inte så mycket förståliga ord ännu men det märks att han förstår mer och mer och han pratar långa utläggningar ibland som tyvärr ingen av oss hittills har försått något av.

Ikväll är jag säker på att han förstod att han inte skulle stoppa en leksak i munnen eller använda den för att slå mig med. Med pillemarisk blick fortsatte han dock med båda tills jag blev arg och la upp den på öppna spisen. Inte sådär jättekul.

Kul var det dock imorse när jag lämnade honom på dagis. För första gången grät han inte när jag gick och innan dess sa en i personalen godmorgon till älsklingen varpå han log brett. Tanten (inte på hans avdelning, kommer inte ihåg hennes namn)sa då till Gustaf: "-Du har då alltid ett glatt leende över till oss alla". Jag tror att Gustaf redan har förstått att det lönar sig att vara snäll mot tanterna på dagis för då är de säkert snälla tillbaka. Han verkar i alla fall lyckats charma de flesta!

Idag när farmor hämtade så fick hon med sig en lapp hem om föräldraråd på dagis och att helst en förälder från varje grupp ska delta. Funderar nu som bäst på om jag ska delta eller inte och minns då alla stunder när jag varit rektor och beklagat mig över alla föräldrar som inte engagerar sig...

Dagens bilder är återigen från Äppeldagen i lördags.


I lekparken finns en lekstuga som Gustaf tycker om att vara i...


...så fort vi kommer dit går han in och tittar ut genom fönstret.

På äventyr med farmor

Idag hämtade farmor från dagis och de tu gav sig sedan iväg till kusinerna Joel och Stella, där eftermiddagen spenderades. Rapporten därifrån löd att Joel och Gustaf lekte ganska bra tillsammans, ibland ville de såklart ha just den leksak som den andre hade och ibland ville kusin Joel kramas men det var älsklingen inte riktigt lika förtjust i som Joel.

Hemma igen åt vi alla lite mat ihop innan Gustaf utmattad av dagens äventyr somnade relativt snabbt.

Förkyld men glad!

Idag berättade pappa Stefan att det lämningen imorse var den bästa hittills då han knappt grät alls och till och med vinkade hejdå! Men när pappa skulle hämta så fann han sonen gråtandes vid grinden och en annan mamma som försökte trösta. Personalen sa dock att han inte kunde stått där länge och att han varit glad "alldeles nyss". Vi får hoppas att så är fallet. Det känns viktigt att veta att om inte vi kan vara där när han blir ledsen att han får tröst av någon, så han inte står ledsen alldeles ensam.

Gustaf är förkyld igen och som bilden nedan visar har det fram till läggningen ikväll inte alls märkts på hans humör. Tvärtom är han sitt vanliga glada jag. Ikväll var det dessvärre svårt att somna med nästan alldeles täppt. Fram till nu sover han relativt oroligt så vi håller tummarna för att nattro trots allt kan infinna sig.

Vanlig vardag

Idag har jag jobbat hemifrån och lyxade då till det med att både lämna en halvtimma senare och hämta lite tidigare. Det går fortfarande förhållandevis bra att lämna numera. Han börjar gråta lite så fort han får syn på Lilly (stackars henne) för då vet han vad som väntar. Men han låter sig ändock lyftaas över till henne och några sekunder senare har han glömt att han är ledsen. Idag hann jag inte ut genom grindarna förrän han också lämnat Lillys famns för att strosa omkring på gården. När jag hämtade honom var han ute i sandlådan med de andra barnen och han tittade fascinerat på de lite äldre pojkarna som klättrade på ett bord. När ena pojken hoppade ner följde Gustaf efter honom, men den andre verkade tämligen ointresserad av att ha en liten Gustaf i hasorna. Älsklingen fick i samma stund syn på mig och även om han inte ser sådär jätteglad ut så kommer han direkt och vill upp i famnen.

Efter dagis åkte vi direkt och handlade mat. Normalt sett brukar han få en frukt när vi kommer hem från dagis. Ofta på stormarknaden brukar de också bjuda på banan, men idag var de oturligt nog slut. Gustaf som numera känner igen frukten, blev ledsen och ville ha ett äpple. Jag la några stycken i en påse, men det är svårt att förklara för en ettåring att vi måste betala först... Hur gör man? Jag handlade resten i lite snabbare tempo och sedan när jag packade in våra inköp i kassar fick han sitt äpple, vilket ledde till en mycket belåten och nöjd Gustaf under den lilla bilfärden hem.

Ikväll har vi ätit Paella. Gustaf äter numera nästan alltid själv och han har blivit ganska duktig på det även om jag ibland håller på att få ett sammanbrott på att det också blir en hel del kladd. Idag valde han dock att äta med fingrarna och plockade omsorgsfullt ut oliverna, räkorna, kycklingen, musslorna i nämnd favoritordning. Quinoan som var till lät han bli helt.


Tankfull åktur