Gustaf har sedan han återgick till dagis efter att ha varit sjuk varit så ledsen när vi lämnar honom. Idag inget undantag. Han gråter förtvivlat och vill tillbaka till mig. När jag lämnar inomhus tar det mig kanske 30 sekunder att gå i korriodoren, ta av mig skoskydden och sedan gå. Idag gick jag inte direkt ut utan smyktittade tillbaka och på denna korta tid har han slutat gråta och lämnat Lillys trygga famn mot att vara på golvet. Känns skönt att hans förtvivlan verkligen handlar om nuet och går över snabbt!
Idag när det var dags att hämta, hade mormor och morfar hunnit hit från Karlstad så vi åkte alla tre. Jag tror att han kände igen dem, men han var aningens reserverad och ville inte gå till dem direkt. Väl hemma igen så tog det inte många sekunder innan han insåg att de var alldeles lysande lekkamrater och då var blygheten helt borta.
Mormor och morfar hade med sig två dvdskivor med film som spelats in under Gustafs första år, vilka värmde hjärtat att titta på. Foton i all ära, men rörlig bild är speciellt på sitt sätt. Och han är ju så söt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tjena,
här bloggas det på, ni verkar vara lite mer regelbundna än Daniel.
Det skulle var kul att kolla läget med er, kan inte ni skicka ett mail till jakoblindstrom på gmail.com.
Skicka en kommentar