Första läkarbesöket

Vi har varit lite oroliga för älsklingen de senaste dagarna för han har inte varit sig riktigt lik. Inte lika glad, inte lika stor matlust och på nätterna har han vaknat och varit ledsen men inte heller det som vanligt utan det har låtit annorlunda, som att något inte är bra. Förutom det har han sedan i söndags kväll till och från haft minst 38 och halv i temp. Samtidigt vill man inte vara den där överdrivet oroade mamman så jag har tänkt att han är ändå ganska glad och leker bra, så det går nog över. Sedan tog oron ändå över och imorse hade vi läkartid och då får jag dåligt samvete för att vi inte tidigare litat på hans signaler att allt inte är bra. Stackaren har halsfluss och är jätteröd och tjock i halsen och det har gått upp i ena örat. Därav febern och förstås svårigheten att äta... Nu får han dock medicin och kommer förhoppningsvis att snart må bättre! Skönt också att veta vad som är fel.

Gustaf gillade inte sitt första läkarbesök. Det kändes som han förstod att någonting var på gång så fort vi kom in i mottagningsrummet för då började han gråta och det går inte att påstå att den unga kvinnliga läkaren direkt såg otäck ut. Sedan ville han bara krama mig och la huvudet mot min axel så han var ingen lätt patient att undersöka. Eftersom han trodde han skulle bita i spateln så öppnade han knappt munnen, så för mig är det en gåta att hon ens kunde se i halsen.

Min tur att vara hemma med sonen idag. Ikväll dock min tur att få gå på bio! Det var länge sedan och ska bli kul!