Vanlig vardag

Idag har jag jobbat hemifrån och lyxade då till det med att både lämna en halvtimma senare och hämta lite tidigare. Det går fortfarande förhållandevis bra att lämna numera. Han börjar gråta lite så fort han får syn på Lilly (stackars henne) för då vet han vad som väntar. Men han låter sig ändock lyftaas över till henne och några sekunder senare har han glömt att han är ledsen. Idag hann jag inte ut genom grindarna förrän han också lämnat Lillys famns för att strosa omkring på gården. När jag hämtade honom var han ute i sandlådan med de andra barnen och han tittade fascinerat på de lite äldre pojkarna som klättrade på ett bord. När ena pojken hoppade ner följde Gustaf efter honom, men den andre verkade tämligen ointresserad av att ha en liten Gustaf i hasorna. Älsklingen fick i samma stund syn på mig och även om han inte ser sådär jätteglad ut så kommer han direkt och vill upp i famnen.

Efter dagis åkte vi direkt och handlade mat. Normalt sett brukar han få en frukt när vi kommer hem från dagis. Ofta på stormarknaden brukar de också bjuda på banan, men idag var de oturligt nog slut. Gustaf som numera känner igen frukten, blev ledsen och ville ha ett äpple. Jag la några stycken i en påse, men det är svårt att förklara för en ettåring att vi måste betala först... Hur gör man? Jag handlade resten i lite snabbare tempo och sedan när jag packade in våra inköp i kassar fick han sitt äpple, vilket ledde till en mycket belåten och nöjd Gustaf under den lilla bilfärden hem.

Ikväll har vi ätit Paella. Gustaf äter numera nästan alltid själv och han har blivit ganska duktig på det även om jag ibland håller på att få ett sammanbrott på att det också blir en hel del kladd. Idag valde han dock att äta med fingrarna och plockade omsorgsfullt ut oliverna, räkorna, kycklingen, musslorna i nämnd favoritordning. Quinoan som var till lät han bli helt.


Tankfull åktur