Återkomsten som kom av sig

Imorse blev vi väckta kvart över sex av Gustaf som satte sig upp i sängen, log och pekade på Vällingflaskan och trots den tidiga timman tyckte vi båda att det var roligt att äntligen bli väckta av en glad och någorlunda pigg älskling!

Rapporten från morgonens lämning på dagis är mer dyster. Ingen av de kända ansiktena i personalen var på plats när pappa skulle lämna honom och han blev hysteriskt ledsen... Men när pappa Stefan hämtade sa de att det hade gått bra under dagen, vilket är en liten tröst. Återkomsten till dagis visade sig dock bara bli ett endagars besök för imorgon är han inte välkommen då han fått ögoninfektion - igen. Vi som föräldrar börjar förmodligen bli luttrade för vare sig jag eller Stefan tycker att det ser så farligt ut och Gustaf han är i stort sett sitt gamla vanliga jag.

Vi umgås inte med våra grannar mer än den vanlig vardagskonversationen om vi råkar ses när båda är ute i trädgården eller så. Att umgänget är så litet beror nog mest på att ingen riktigt är i samma ålder. Jag kan därför inte påstå att vi känner våra grannar särskilt väl. Ändå tycker både jag och Stefan att det verkligen var sorgliga nyheter när grannfrun idag berättade att hennes man avled förra veckan. Vi har sett dem engagerat påta i sin trädgård ihop hela sommaren och de var så söta ihop. Imorgon tänkte jag att jag och Gustaf gå över med en blomma och försöka pigga upp henne lite grann. Det kan måste man kunna göra trots att vi inte står varandra så nära.