På egna ben

Vid 14-tiden idag gick jag till posten med anbudet så nu är det förhoppningsvis på väg till Malmö. Om jag hade haft möjlighet hade det nog varit billigare om jag flugit ner själv tur och retur eftersom det kostade osannolika 1700 kronor att posta. Helt galet. Skönt i alla fall att det nu är över för den här gången.

Skönt var det också att kunna ta bilen hem, handla och vara hemma kl 17. Sitta i lugn och ro, äta, ta ett glas vin och träffa mina föräldrar lite

Gustafs kära mormor och morfar hade från början planerat avresa mot Karlstad vid lucnhtid idag. Det sprack redan igår eftersom jag behövde jobba längre så ny avresetid var planerad till 17-tiden. Idag ändrade de sig (frivilligt) och beslutade sig för att åka hem imorgon. Allt för min skull, för att jag skulle få varva ner. Det är i alla fall en del av sanningen. En annan del är förstås som min käre far uttryckte det: - Det är ju så roligt att vara här och få träffa Gustaf!... Och det märks verkligen att deras relation har vunnit på att det nu var tredje helgen på raken som de setts i en kombination med att de varit här fem dagar och mestadels haft hand om honom själva.

Dagens Gustafgrej har varit att använda den medföljde hammaren till bultbrädan och om och om igen (som Lena Ph sjöng)slå ner de blå plastpinnarna. Superskoj!

Nu på kvällen kom han in i något gångstim och kunde inte sluta gå mellan soffan och det röda skåpet som står på väggen mitt emot. Nu har vi inte så stort så det var ingen lång sträcka, men bara på de två senaste dagarna så har han blivit mycket mer stadig och kan nu resa sig upp själv till stående och börja gå.

Återfunnen!

Min kära kollega Sara har precis hittat min bilnyckel! Vi letade överallt igår trodde vi, men inte i mitt pennställ. Bland alla pennor hade jag stoppat nyckeln. Eftersom jag är så stressad har jag förträngt det här med nyckeln för att fokusera på jobbet nu på förmiddagen. Fånigt nog började jag gråta av glädje när hon kom med nyckeln. Ett stressmoment mindre. Nu ska jag återgå till jobbandet och beta av nästa.

Sorgligt

Förresten, på tal om förvirrad. Lite konstig också kanske? Tycker nämligen att det känns lite sorgligt att Ingemar Bergman avlidit och jag kan ju knappast påstå att det är för att vi stod varandra så nära...eller att jag förstod alla hans filmer.

Nej, nu ska jag lägga mig brevid och snutta på älsklingen och vänta på John Blund

Sömnlös

Trots att det är tidiga uppstigning om några timmar så kan jag bara inte somna. Kan inte sluta tänka på var bilnyckeln är. Då och då studsar jag upp för att leta efter reservnyckeln på något nytt ställe... och nej, tyvärr, den är inte i Sarek och vandrar. Den har nämligen varit borta ett tag.

Gustaf han sussar sött vidare ovetandes om mammas bilberoende och slarv eller otur - som jag väljer att kalla det.

Och varvat med bilnyckeltankar ligger jag och funderar på kursveckor och studietider. Vad månde bliva av sonen med dessa förvirrade gener?

Stressig framtid?

I skrivande stund undrar jag om hösten och de kommande typ tio åren kommer att vara så här som idag,förutom nyckelincidenten då?! Super super superstressig dag på jobbet. Klockan halv sex kände jag att jag borde och ville åka hem till Gustaf och mormor och morfar. Då upptäcker jag att jag någon gång under morgonen har tappat bilnyckeln. Fler än jag letar igenom kontoret och min väska, men där ingen nyckel. Kollar om jag har tappat den i garaget, men där ingen nyckel.

Stressad gav jag upp letandet och tog dyr taxi hem, men jag ville hem fort för att träffa Gustaf och för att sätta mig och jobba. Idag kanske jag ägnade Gustaf en halvtimma totalt. Resten satt jag framför datorn. När vardagen kommer har jag/vi ingen mormor och morfar som lagar mat och servar och tider att passa på dagis. Jo, jag vet att Gustafs pappa kommer hem och att vi är två som ska dela på allt. Men med dagen i minne känns det som om det kommer att bli en stressig höst och inte minst alldeles för lite Gustaftid.

Hemma har vi letat efter reservnyckeln utan framgång. Läget ser klart dystert ut på bilfronten. Håll tummarna för mig att nyckeln på något magiskt sätt dyker upp imorgon på jobbet!

Jag tror inte att Gustaf har lidit alls av att min dag har varit stressig. Mormor och morfar rapporterar att han har varit jättesnäll hela dagen. Han verkar dock längta lite efter pappa. Flera gånger under dagen har han sagt läten som indikerar på att han säger och menar pappa. Därefter vill han absolut krypa uppför trappan och in till sovrummet för att kolla. Innan Stefan åkte tillbringrade han nämligen mycket tid just där eftersom vi håller på och målar och donar. Jag längtar också efter Gustafs pappa. Han är alltid så lugn och det kunde jag behöva.

Men imorgon eftermiddag kan jag pusta ut på jobbfronten. Då har anbudet förhoppningsvis gått med posten och det är nästan semester resten av veckan.

4 * Grattis!

Igår morse blev Gustaf och jag väckta av att pappa skickade sms kl 8 på morgonen. Han hade vaknat och längtade redan jättemycket efter sin son. Jag tycker lite synd om honom för det är ju några dagar kvar. På kvällen fick jag sedan sms om att de åt inne i tältet för att de regnade så och tyvärr ser väderprognosen för dem inte så bra ut. Nu kommer det nog tyvärr inga fler sms på några dagar eftersom det inte finns täckning däruppe i fjällvärlden., vilket i sig säkert är en del av tjusningen.

Tro det eller ej men jag börjar faktiskt se slutet på mitt jobbskrivande för den här gången. Kvar är att finslipa och rätta till lite formalia. Så nu är jag redo inför mötet imorgon! Vilket också innebär att jag ikväll kan vara lite social med mina kära föräldrar.

Det har verkligen gått superbra med Gustaf och mormor och morfar! Gustaf börjar mer och mer visa vad han vill. Just nu är de alla ute på promenad.

Jag vet att jag upprepar men det tål att upprepas. Gustaf gör så mycket roliga saker nu och han hittar på, upptäcker och lär sig varje dag. När han fyllde år fick han ett stort puzzel(stavas det med S eller Z?) av kusin Joel. Igår skulle han helt plötsligt krypa in i kartongen, och använda den som koja. Morfar hakade direkt på och byggde en lite större med hjälp av fotpallarna och en filt och sedan lekte de ihop.

Egentligen är det konstigt att jag börjar bli klar med jobbet, för så fort jag hör skratt eller att mormor och morfar ropar att jag måste titta så springer jag från datorn eller som nu, tar en liten paus. Bäst att återvända till jobbandet...

Men innan dess är det högtid att uppmärksamma nära och kära.
Försenade men innerliga grattiskramar till er alla! Hurrarop för;

Min kusin Andreas som gifte sig på midsommarafton
Andreas mamma, min faster Birgitha som fyllde år i torsdags
Världens bästa Annika,gudmor och vän som fyllde år igår
Anders som fyller år idag!


Djupt koncentrerad

Räddningen har anlänt

Dagen har varit stressad och lite kaosartad för mig och Stefan. Jag har behövt jobba och stackars Stefan har därför försökt ha hand om både Gustaf och sitt eget packande.
Vid 13-tiden kom en efterlängtad räddning i form av mormor och morfar. Och eftermiddagen och kvällen förflöt väldigt bra på många sätt. Älsklingen accepterade att mamma satt framför datorn i arbetsrummet och satte mormor och morfar i fullt arbete med att hinna med allt han numera tar för sig. Dessutom var han snäll nog att somna tidigt, snabbt och lätt ikväll.

Så då borde jag rimligtvis ha fått mycket gjort under kvällen. Sådär. Och det är helt mitt eget fel. Vi har haft en jättetrevlig kväll med god middag (som inte blev sämre av att jag blev serverad) och mycket prat. Jag som i min enfald trodde att Gustafs mormor och morfar skulle gå och lägga sig tidigt efter resan och därmed räknat ut att jag kunde jobba några timmar när de gått och lagt sig, visade sig ha helt fel. De gamla höll ut till halv tolv.

Gustafs pappa vinkade vi i eftermiddags av vid centralen. Pappan såg lite rörd ut vid avskedetskramen medan sonen vinkade glatt för att sedan så fort pappa vänt ryggen till, titta upp och peka på en fågel. Jag är dock övertygad om att älsklingen kommer att undra var pappa är och längta efter honom. Han är fortfarande väldigt förtjust i sin pappa! Att pappa åkte iväg på 10 dagarsfjällvandring i Sarek betyder också att han har tagit med sig kameran. De närmaste dagarna blir det kanske någon gammal bild som ni inte sett förut, men alltså inga nya.

På gångfronten går det framåt för varje dag. Han släpper oftare och oftare och tar fler och fler steg. Forfarande ser han ut som en drucken där han vinklar fram, men han är märkbart nöjd över sin prestation.

Tack, och hejdå, Lena!

Trots att jag är superstressad över jobbet så har jag idag haft en liten paus och umgåtts med Leena. Gustaf blev ju så jätteförtjust i henne när hon var här för två veckor sedan och han blev lika glad nu när hon kom tillbaka. Det är så roligt att se för han kan ibland bli lite reserverad om både jag och Stefan försvinner men Leena följer han glatt var som helst. Därför fick han följa med och vinka av henne på Arland. Ville såklart fota deras avsked och digitalkameran möjliggör att ta många kort så att man på något sätt försäkrar sig om att åtminstone ett blir bra. När jag fotat ett litet tag så kom en vakt och sa till mig att det är förbjudet att fota in säkerhetskontrollen. Han var jättetrevlig och när jag sa att jag inte visste det sa han vänligt att det finns en skylt där framme och pekade. Och hmmm glasögoninköpet rycker allt närmare.

Jag hade ganska långt framskridna planer på att ta med Gustaf och åka med Leena tillbaka till Rom för att vara där under tiden Stefan ska fjällvandra. På Arlanda ångrade jag verkligen att jag aldrig fick tummen ur och kunde bestämma mig. Samtidigt som det förstås var tur eftersom jag nu vet att jag ändock inte kunnat åka för jobbet. Men snart är det nog dags, det suger lite i Romtarmen...

Sedan igår släpper Gustaf ganska ofta möbler och tar några steg på egen hand. Ännu sålänge blir det inte så många, men han tycker det är så kul och ser alltid jättenöjd ut! På bilden nedan går han, vilket förstås inte går att se, men stilen anas. Armarna uppåt och leendet.

Flera gånger om dagen visar Gustafa också att han vill till sandlådan så när vädret tillåter spenderas en del tid i den. Just idag passade han precis när jag tog kortet påpassligt nog att återigen smaka på lite sand. Tydligen ganska gott eftersom jag fick hindra honom från att göra om det.

På alla dagens bilder kan skådas T-shirten han fått av Leena i födelsedagspresent och jeansshortsen som han också fått i present från henne. tusen tack!



Gruskille


Gående!


Den förbjudna bilden

Andra dagen på andra levnadsåret

Jag behöver verkligen jobba. Jag har en dedaline nästa tisdag och har hur mycket som helst att skriva innan dess. Idag har jag fått en del gjort, men inte tillfredsställande mycket och det är så svårt, så svårt att verkligen fokusera när jag samtidigt sitter och lyssnar på när Gustaf leker med sin pappa. Är just nu inne i en period där jag allra helst bara vill vara med älsklingen. Förmodligen har jag påbörjat någon slags mental förberedelse för att han om en månad ska börja på dagis och har därför separationsångest. Det har också säkert att göra med att han faktiskt har fyllt 1 år och nu inte alls är en liten bebis längre utan en liten pojke. Och därmed en insikt i hur snabbt tiden går.

I våra ögon är han alltid sötast förstås, men faktum är att han i dagarna slår rekord. Han är så söt och rolig! Det känns verkligen som det händer nya saker varje dag! När Gustaf precis kommit till världen fick han av pappas faster Siv en bilderbok med lantdjur. Denna bok är sedan igår ny favorit. Han kan sitta länge och titta på kon, lammet, hästen, grisen, kycklingen, ankan, katten och kossan. En sida för varje djur och vi härmar förstås hur djuren låter och då pekar han på det djur han vill att man ska härma. Han tittar intensivt på varje bild och sitter och nickar. Det känns precis som man kan se hur mycket hans hjärna jobbar! Ibland blir det också rätt när vi frågar: Var är hästen? Trots att det förmodligen är en ren slump säger vi förstås; Bra, Gustaf! Och då applåderar han sig själv.

Han är dock inte gjort några ytterligare framsteg med sin gång sedan 1-årsdagen. Han släpper och står själv oftare och oftare och då och då tar han också några steg. Men det märks att han känner sig tryggare med att krypa och det går inte att ställa honom upp och försöka få honom att gå. Då går han nämligen sämre än när han släpper spontant. Det ser ut som han då också förstår att han går, för han blir så glad och sittandes igen är det dags för en ny omgång av applåder.

Idag var också första gången som han visade att han ville gå ut. Han tog helt enkelt min hand och styrde stegen mot hallen. Väl framme vid dörren tittade han upp och pekade på handtaget och blev inte nöjd förrän jag öppnade. Då ville han krypa ut. Missnöjet visades högljutt då han inte fick för att regnet öste ner.

Jag vet, tusentals barn har gått igenom samma utvecklingskurva och att han inte är unik på något sätt. Men att få uppleva det själv är unikt och en ynnest att vara tacksam över.

Nu behöver jag sova eftersom kvällen igår blev sen, men ack så trevlig den var! Gustaf i all ära. Utbytet är stort men konversationen är ännu så länge ändock ganska begränsad. Därför extra roligt att umgås med sina vänner över en drink elller två och en god middag. Igår var dessutom en sådan kväll när Gustaf snällt låg och sov och vi var fyra vuxna som kunde sitta och äta och prata i lugn och ro. Stort tack till gudfar Magnus och Lena som kom hem till oss och var strålande värdar för mat och vin. Det var länge sedan jag åt en sådan god sås som igår. Jag är djupt imponerad!

Ett år av välsignad glädje!

Älsklingens födelsedagsfirande summeras ihop ganska bra av de bilder som följer nedan. Den bästa födelsedagspresenten gav han förmodligen sig själv när han efter att nästan alla åkt hem började gå sina första riktiga steg!

Förutom gästerna som var här blev Gustaf uppvaktad via sms och mms av Leena och gudmor och Stefan. Farfar grattade också på distans från landet. Av farmor och farfar fick Gustaf en barnstol till cykel med tillhörande hjälm. Så nu kan hela familjen snart åka ut på cykeltur.

Gustaf tackar så mycket för all uppvaktning! Älsklingen lekte med alla sina presenter när de flesta gästerna gått hem. Vi är övertygade om att han hade en bra första födelsedag!



Med farmor och mormor som eskorter på väg till första födelsedagsfirandet


Hej, Hej! Nu är jag här!


Hur gör man nu det här? Det verkar fungera med att riva lite...


... i paketet från Ludwig visade det sig vara ett kastrullset som passar utmärkt ihop med den spis älsklingen fick av mamma och pappa


Paus i presentöppnandet för att äta lite korv...


...och smaka på första födelsedagstårtan


Delfinen på bilden tyckte Gustaf var mjuk och go. Tack till gudfar Magnus och Lena!


Här provas presenten från mormor och morfar


Puzzlet Gustaf fick av Joel fungerade också utmärkt som matta. Gustaf fascinerades dock mest av kartongen.


Gustaf vid den traktor kusin Joel valt till honom. Älsklingen avslutade dagen med att stå själv och ta sin första tio steg. Väl värt en applåd!

Dan före dan

Så här kvällen före den allra första födelsedagen håller pappa på och bakar tårtbotten till sonen. Dessvärre ryker det förfärligt ur ugnen (formen läcker lite)så möjligen blir det mer bakande av imorgon förmiddag. Men paketen är inslagna och väntar på morgonens födelsedagsbarn.

Känner mig lite sentimental så här på kvällskvisten. Det är en klyscha men icke dessto mindre sann. Tiden går verkligen fort. Året har varit både jobbigt och roligt. Helt annorlunda mot våra tidigare år,samtidigt vilken ynnest! Det värmer hjärtat att se hur han utvecklas och hur glad han oftast är. Han lär sig nya saker nästan varje dag nu. Idag har mormor (mormor och morfar kom idag på eftermiddagen för att vara med imorgon) lärt Gustaf sträcka fram handen och hälsa när någon säger hej hej.

Förstås ovetandes om att det blir ett litet litet kalas imorgon sover han nu sött.

I rivartagen

Igår kom kusin Joel med familj på besök. Jag tror att Gustaf tycker att det är roligt att träffa andra barn, men än så länge leker de inte ihop. Vi tillbringade lite tid i lekparken för att sedan äta gemensam lunch. Gustaf fick smaka av Joels blodpudding vilken föll i god jord.

På eftermiddagen åkte vi inte till stan för att hämta upp ett par skor till Gustaf. När vi var i affären och provade och sedan skulle handla så hittade expediten inte den andra skon, men sedan när vi var i Karlstad ringde hon och sa att den var återfunnen. Så nu har Gustaf även höstskor inköpta för reapriset 100 kronor! Efter skoinköpet var det meningen att det också skulle inhandlas tapeter till en fondvägg i sovrummet. Beslutsångesten och vissa kompromissvårigheter slog dock till så inga tapeter beställdes.

Hemma igen så flyttade vi ut allt från sovrummet och rev bland annat den garderob som stod där. Gustaf hjälpte till så gott han kunde, vilket kan ses nedan. Älsklingen tyckte det var så kul att vara i garderoben att han började gråta när pappa slet ner ena sidan.

Sug på den, Ernst

Tron är måhanda ett språng ut på 40 000 famnars djup, men det är ändå jordötter jämfört med att dra igång ett nytt måleriprojekt i det här huset. Med en fru som medlidsamt ser på en och säger "vi kanske ska ringa nån som gör det åt oss...?" för 487:e gången och en son som glatt vill käka lite på penseln man just doppat i oljefärgen som support är det ingen omodelbar fara för Ikarossyndrom direkt. Men idag fick jag ändå lov att sprätta iväg en slant på de sedvanliga pytsarna/penslarna/svamparna/mojängerna-man-tar-
utan-att-veta-vad-det-är-för-man-vill-ju-inte-verka-dum-genom-att-fråga i färgaffären. Sovrummet is going down, som de säger i amerikanska filmer.

Som av en händelse kommer morfar hit i helgen.

Blivande gourmand?!

Under Karlstadsvistelsen la sig älsklingen till med att inte somna om efter vällingen, vilket har betytt tidig uppstigning. Imorse vaknade han exempelvis halv sju! Vi håller tummarna för att det var en tillfällig morgonpigghet och att nu när vi är hemma igen att han återgår till de mer humana morgontiderna.

Den tidiga uppstigningen fick till följd att vi alla satt i sandlådan redan 09 på morgonen. Därefter var det dags för promenad och väl tillbaka från den satte vi oss och fikade nere på gården då Gustaf somnat i sin vagn. Efter en stund frågade Stefan vad det var för djur som surrade i luften och det visade sig att det var en hel bisvärm. Jag har aldrig sett så många bin på en och samma gång och jag som är rädd för ett! Jag tog genast tag i vagnen och flydde fältet liksom pappa och mormor och morfar. Senare visade det sig att de satt sig till ro i en syrénbuske och att "samhället" var ungefär en halvmeter högt när alla kommit på plats. Under kvällen kom tydligen sedan något proffs och hämtade hem dem allihop.

Hemresan gick bra! Gustaf sov till Hummelsta. Därefter var han i och för sig väldigt trött på att åka bil men han roades så gott vi kunde och snart var vi hemma.

Gustaf är som ni kanske vet väldigt förtjust i mat, liksom övriga familjemedlemmar. Det finns dock några saker han inte gillar såsom gurka, ägg, tomat och ost. Han vill ju alltid smaka när vi äter så hittills har han smakat chevré, mögelost och en del olika hårdostar. Nu ikväll var det dags för parmesan och han älskade det! Åt så mycket han fick. Igår kräftor, idag parmesan. Han gillade däremot inte smörstekta kantareller som morfar bjöd på till lunch. Men det kommer förhoppningsvis!

Igår glömde jag förresten att skriva att vi upptäckte att Gustaf fått två tänder till! På varsin sida om framtänderna sticker det numera ut små vita gaddar. Kanske kan dessa vara förklaringen till Gustafs extremt känsliga humör förra veckan?!


Bilden är väldigt talande för hur Gustaf har haft det i Karlstad. I centrum för mormor och morfars uppmärksamhet hela tiden. Stort tack för trevliga dagar!

Mammas pojke

Vi har haft en jättetrevlig kväll med god mat och mycket dryck... Stort tack till Jenny och Fredrik!

För en liten tid sedan skrev jag och funderade om det möjligen är så att flickor är lite mer omhändertagande än vad pojkar är då Ebba var så otroligt söt mot Gustaf. Om man alls kan dra några slutsatser med endast två referenspunkter så är svaret efter kvällen nej. Vi har aldrig sett någon som själv är barn så snäll mot Gustaf som Elias varit ikväll. Han servade hela tiden med sina leksaker och när han fick glass hämtade han åt alla oss vuxna också för att det var synd om oss som inte fick. När det var dags att gå och lägga sig så ville han först inte byta om till pyjamas, men när ombytet var gjort gick han och la sig själv. Vilken mönsterpojke!

Gustaf var också på sitt charmiga humör så jag tror att vi alla är väldigt nöjda med kvällen.

Förutom att Gustaf idag lärt sig att klappa händer som i sig inte är att föringa så tycker jag lite partiskt att den stora händelsen är att det ikväll visade sig att Gustaf gillar kräftor! Han åt glatt två kräftstjärtar innan jag kände att det på grund av salthalten var tvunget att sägas nej till fler.

Av snälla Elias fick Gustaf en present. Gustaf blev jätteglad men jag tror att jag är ännu gladare då det visade sig vara en vikbar lekmobiltelefon. Gustaf älskar att leka med min och förhoppningsvis får jag nu ha den lite ifred.


Elias visar snällt hur mobilen fungerar...



...när Gustaf försått är de båda mycket nöjda och glada!

Sovuppladdning

Även om vi så gott det går försöker förtränga det så har vi en fuktskada i vårt badrum. Denna får till följd att vi inte badar i badkaret och att duscha med Gustaf är inte det lättaste. Idag åkte vi därför och köpte en badbalja som sedan provades med mormor och morfar som åskådare. Gustaf gillar att bada och vill helst inte komma upp. Han är dock inte alls förtjust i att tvätta håret och få vatten i ögonen.

Nu ligger han och sover och vi håller tummarna att han ska vakna på sitt solstråle humör (som han faktiskt visat mestadelen av tiden här i Karlstad) då vi ska åka och hälsa på familjen Ernfridsson. Vi har fått reda på att det vankas skaldjur till kvällsmat så åtminstone jag ser fram emot kvällen. Inte bara för skaldjuren utan också för det trevliga sällskapet. Ska bli spännande att se om Gustaf kan leka lika bra med Elias som han gjorde med Ebba, då Ebba och Elias är lika gamla. Och om han blir rädd för lilla Inez som faktiskt är lika gammal som Ebbas lillsyster, dvs sex månader. Inez var lite otäck tyckte Gustaf, specillt när hon grät.

Morfar har idag lärt Gustaf att klappa händerna, vilket görs med förtjusning.

Det verkar som två tredjedelar av vår lilla familj vilar upp sig inför kvällens sociala evangemang. I skrivande stund hörs klara brummanden från soffan...

Släktfika och TVminne

Idag har Gustaf lekt med mormor och morfar. Mamma och pappa hann därför ner på stan alldeles själva i några timmar och hann förstås göra av med lite pengar. Vi köpte båda skor och sedan present till Jan och Linda som nyligen köpt hus och till vilka vi senare på dagen var bjudna på fika och en liten present till Leyah. Lindas lillasyster Thereses månad gamla dotter. Huset var fint och bebisen söt!

Dagens sötaste var förstås ändå Gustaf! Vi har ingen TV hemma, vilket vi inte haft sedan vi flyttade. Som en följd därav tittar Gustaf väldigt väldigt sällan på TV och ikväll var nog första gången som han medvetet tittade. Vi såg på Parkinsons talkshow och på Gustaf gjorde detta stort intryck. Han stod länge framme vid TV:n och tittade fascinerat på männsikorna som var i TV. Efter ett tag tittade han också bakom TV:n för att titta om de möjligen satt där. Proceduren upprepades ett par gånger, men ingen av gångerna lyckades han förstå var de var, så en gång tittade han bakom gardinen! Sedan när en grupp spelade stod han framför TV:n och dansade! Ögonblick som jag gärna filmat. Så nu står en filmkamera på önskelistan, man vet ju aldrig när han slår till och är söt igen!

Sola skiner inte längre. Idag har regnet öst ner.


G i vagnen på väg till släkten i Karlstad


Spana in mammas snygge skeppare! Här med min tremänning Linda


Släktens yngsta, Leyah 1 månad och en dag


Gustaf var klart nyfiken på min tremänning Thereses dotter Leyah!

Ack Värmeland du sköna

Sedan en timma tillbaka är vi alla i Värmland hos mormor och morfar. Bilresan hit gick ganska bra, sista timman tyckte dock Gustaf var lite tråkig.

Sedan vi kom har han glatt blivit road av de gamla med mina gamla leksaker som plockats ner från vinden. Vi missade ett riktigt kodakmoment när han fick syn på min gamla monchichi (stavas de så?) tog upp den och pussade den på munnen. Supersött!

Här i Karlstad har vi fullspäckat schema. Vi ska hinna med att titta på min senaste släkting Leyah som idag är precis en månad. Leyas moster har köpt hus vilket vi också ska besöka, min moster och morbror ska få besök, liksom Fredrik, kollega och hans familj. Det kanske är tur att mormor och morfar kommer till Stockholm redan nästa helg så att vi hinner träffa dem också!

Sola skiner i alla fall!

Kung Gustaf på sin lästron

Gustaf föll verkligen för Leena. Hans tidigare jobbiga humör har varit som bortblåst under de dagar vi haft henne på besök. Likaså att han numera ibland blir så blyg. Han har glatt följt med henne ner i källaren, varit uppe i sitt rum och lekt och ja, haft det superroligt. När vi körde Leena till tåget så somnade Gustaf och... när han vaknade var han inte riktigt lika jobbig som innan hon kom, men inte heller jätteglad. Vi önskar alla tre att hon kommer tillbaka snart!

Innan det var dags för Leena att åka vidare till Karlstad så hann vi med en promenad innan det började regna. Då visade vi Gustafs förskola och ångestförskolan. Gustaf hann också med att sitta i sin fina fåtölj han fått av familjen Franzén i doppresent. Han tycker om att bläddra i böcker, men däremot har han ännu så länge inget tålamod om man vill läsa för honom.

När vi lämnat Leena vi stationen ringde vi och bjöd in oss på middag hos familjen Ingestedt, som snällt gjorde mer mat (stort tack)! Där började Gustaf helt av sig själv leka med Ludwigs spis och gjorde det med glädje länge. Så nu har vi bestämt vad älsklingen kommer att få i 1-årspresent av sina föräldrar.

Annan möjligen ointessant information men ändock fakt är att vår telefon återigen inte fungerar så om någon vill nå oss är det våra mobiler som gäller.


Gustaf tittar fascinerat i sin bok...


...vilket var jätteskoj. Titta Leena, vilken rolig bok!

Italienska för nybörjare

Leena landade planenligt en halvtimme sent och drog omedelbart med mamma ut på dumheter. Eller, ner i källarn på tjejsnack till halv fem på morgonkvisten iallafall, vilket visade sig vara ganska dumt dagen efter då zombietillståndet varit rådande fläckvis i ängbyområdet. En promenad för att skryta med närområdets sevärdheter hanns med iaf, men tyvärr hade de gått på sommarbete och ville inte visa upp sig.

Gustaf och Leena har visat sig vara soulmates av den högre skolan; nästan så mamma o pappa varit utkonkurrerade under dagen. Kvällen komplicerades dock kraftigt för unge herrn då Gustav - alltså en annan - och Alice med mamma Agneta kom över på lite grillmat och vild hysteri utbröt kring leksakslådan då G - alltså vår - desperat ville försvara varenda grej de större barnen lajade med. Mission Impossible som Tompa - Cruise alltså - skulle ha sagt. Efter ett tag fintade vi ut de större till sandlådan och lillkillen kunde lugnad få tuta på biltutan och tugga på fotbollen i fred. Gustafs besök i sandlådan mäste f.ö. övervakas noga numera då ha i eftermiddags för första gången fick den bottenlöst dåliga idén att köra i en näve sand i munnen och eftertänksamt tugga lite.

Kvällens roligaste inpass har Leena, som numera knäcker extra som smyckesförsäljare, stått för. "Schysst halsband, får man köpa det?" "Nä....." "Ok, armbandet då?" "Nä...." "Vafan, vill du inte sälja nåt?" "Nä...." End of story.





Gustaf i nya fina kläder han fått i present från Leena



G med nya bästisen Leena

Eftermiddagslur

Idag har vi mest städat. Farmor och farfar har varit här på middag och min väninna Leena kommer på besök inatt så det var liksom inte läge att skjuta upp det längre.

Medan pappa var och handlade passade jag och Gustaf på att åka in till stan på jakt efter ett par höstskor till Gustaf helst på rea. Vi hittade inga på rean som passade honom så jag beslutade mig för att vi avvaktar med inköp en månad till. När vi ändå ska handla på ordinariepris är det lika bra att vänta så länge det går så storleken blir så bra som möjligt.

När farmor och farfar var här och lekte och gav honom hur mycket uppmärksamhet som helst så var han under kvällen sitt gamla vanliga charmiga jag. Vi håller tummarna för att det håller i sig imorgon också.

Gustaf ligger nu och sover sött. Bilden nedan är dock från eftermiddagsluren. I vanliga fall sover han numera oftast bara en gång om dagen, men eftersom han skulle få vara vaken lite längre ikväll och vara med lite på middagen så fick han sova två gånger idag. Själv känner jag mig lite småtrött nu, men ska hålla ögonen öppna ett par timmar till. Leenas plan landar förhoppningsvis 00.10 på Arlanda.

Tröstshopping

Det börjar bli lite småtråkigt nu med allt regnande. Idag åkte vi inte till stan med avsikt att tröstshoppade lite. Fast det slutade med att Gustaf fick en jättefin sommarjacka. Hmm, jag vet... men vi köpte den avsiktligt lite för stor så det får plats en tröja under så den funkar förhoppningsvis en bit in på hösten också. Även en skjorta åt älsklingen inhandlades. Därefter var Gustafs tålamod slut så vi åkte hemåt igen.

Gustaf har varit lika charmiga idag som den senaste veckan. Imorgon kommer äntligen Leena på besök. Gustaf och Lena har inte setts sedan dopet/bröllopet och hon är inte förvarnad över hans personlighetsförändring. Tur att vi numera hyser in våra gäster i källaren, vilket borgar för att hon i alla fall kommer att få sova relativt ostört.

Funderar som bäst på vad vi ska köpa till Gustaf i 1 årspresent. Gustafs pappa tycker inte han behöver få någon alls eftersom han ändå inte förstår, men jag som är presentförespråkare kommer förmodligen i alla fall inhandla en...

Jobbig lipsill

I onsdags när vi var på landet hade Gustaf feber och var förståligt nog jättegnällig. Dagen efter så var bilresan hem inte så rolig, då Gustaf var missnöjd nästan hela vägen, men vi tänkte att det måste bero på att han inte mår bra. Såhär tre dagar senare kan konstateras att han fortfarande inte blivit sitt vanliga glada och charmiga jag än. För det kan väl inte vara så illa att han nu har blivit en riktig lipsill. Som gråter så fort någonting går emot honom, om han inte får som han vill eller bara börjar gråta ibland. Visst, vi ser glimtar av den gamla glada Gustaf men mestadels är han sig inte lik.

Igår på dagen var jag och Gustaf dels och fikade med Anna och han brukar alltid tycka om när han får banan, men han var inte riktigt nöjd och dels så var vi och köpte hans första par skor, vilka kan ses på bild nedan. Att ha skor på fötterna är väldigt ovant och han är inte alldeles övertygad om att det är bra. Det är mycket svårare att gå i dem också.

På kvällen kom Ebba med mamma, pappa och lillasyster Klara på besök. Det var den konstigaste middagen vi någonsin haft. Gustaf skrek och skrek och skek och Stefan och jag turades om i tjugo minuters intervall och försökte få honom att sova eller bara sluta skrika. När han väl somnade efter typ två timmar, så vakande han en gång i timman och gallskrek. Innan det var läggdags hann Gustaf och Ebba leka lite, eller Ebba försökte leka med Gustaf som mestadels var avvaktande och ibland började gråta för att hon tittade på honom. Jag undrar om det är åldern (Ebba är tre) eller kvinnligt omhändertagande som gjorde att Ebba var väldigt tålmodig och jättesnäll mot Gustaf och försökte bygga torn åt honom som han kunde riva, gav honom leksaker etc. När Gustaf träffar kusin Joel eller kompisen Ludwig handlar det mer om att slita och dra i den leksak som den andre vill ha. Vilket gäller Gustaf lika mycket som de andra pojkarna.

Idag verkar det inte heller vara en jättebra dag. Så fort minsta lilla går emot honom, som att till exempel slänga nycklar från fotpall till golvet och så trillar nyckeln inte ner, då kommer tårarna.

Vi tycker båda synd om honom för det verkar så himla jobbigt att vara Gustaf dessa dagar. Samtidigt är det extremt tålamodsprövande. Också regnar det bara ute...


Gustafs nya mer gnälligare jag


Skomodell


Ebba och en försiktigt avvaktande Gustaf

Violer till mor

Idag har Gustaf varit med mig och gjort en massa ärenden och han har varit hjältemodigt snäll!

Efter lunchluren så åkte vi och hämtade upp mammas väninna Ansi för att sedan ha första stopp IKEA. Där inköptes ytterligare en barnstol så att den gamla kan stå ute och servetter. Därefter begav vi oss till det omtalade Zätas handelsträdgård för att dels äta senlunch och dels för att få lite råd om Magnoliaträd.

Jag är inte speciellt intresserad av blommor vare sig krukväxter eller trädgårdsblommor och det var med viss ångest som jag insåg att med hus följer trädgård. Nu ska vi i och för sig inte göra något åt trädgården förrän nästa sommar. Det jag hur som helst är förtjust i är vita liljor, vita kallor och tja, de vita blommorna på Magnoliaträd. Eftersom vi fått ett så fint presentkort och Stefan var helt överrens med mig om att köpa ett Magnoliaträd som minne för både dop och bröllop så var jag ädnå lite entusiastisk inför besöket. Typsikt nog så visade det sig dock att i vår lilla landsände kan man enbart sätta Magnoliaträd (eller förresten är det månne en buske?!) för zon 3 och 4, om man att det ska överleva vintern och ja, det vill man! För zon 3-4 hade de ett träd som hade... gula blommor - och ja, det vill jag inte ha. Jag tycker gula blommor är fult. Nedstämd bestämde jag mig för att inte nedslås utan köpte istället små svarta violer som jag faktiskt kom på att jag också tycker är fint. Så nu står det två krukor på trappan som ersätter den fina violkrukan vi fick av familjen Franzén (och som totaltorkat på de få dagarna vi övergav den för att vara i Grönviken). Märk väl, jag har planterat dem själv, och är mycket stolt över min första trädgårdsinsats! Håll nu tummarna för att de överlever åtminstonde några veckor...

Jag hann också konstatera att det kanske är tur att jag inte är så trädgårsintresserad. Det verkar vara ett mycket dyrt nöje. Egentligen ville jag köpa en större vit kruka och ha båda violplantorna i samma, men det kändes lite väl dyrt att betala över 500 för någta futtiga blommor och en kruka.

Efter Zätas lämande vi av Ansi vid Hornstull för att sedan åka och handla diverse från Apoteket, systembolaget och mataffären vid Brommaplan. Väl hemma igen blev älskligen så glad över att se pappa att han skrattade i flera minuter.

Under vår frånvaro hade pappa klippt gräset och städat lite, så nu hoppas vi på fint väder imorgon så att vi kan vara ute.


Gustafs mamma är mycket stolt över husligheten att ha planterat blommor.

Ingen rolig dag

Om Gustaf när han blir äldre kunde minnas den här dagen är jag säger på att den 5 juli 2007 inte skulle kvala in på topp tio av roliga dagar. Redan igår var ingen rolig dag, då han blev sjuk och hade feber hela dagen. Idag var febern nästan helt borta, men han har förmodligen inte mått helt prima för han har inte alls varit sig lik. Inte alls glad och han har börjat gråta för minsta lilla.

Det är inte lätt att vara liten. Imorse ville han så hemskt gärna leka lite med kusin Joel, men när Joel väl gav honom lite uppmärksamhet så började han gråta. Sedan skulle vi ju åka hem idag för att åka direkt till Gustafs lite försenade 10 månaderskontroll på nya BVC. Bilresan hem var inte heller rolig. Trots att älsklingen var supertrött så kom han inte riktigt till ro och största delen av bilfärden ägnades åt att fastspänd i bilbarnstolen gråta och gråta.

Väl hemma på BVC så började det redan i väntrummet då en söt liten flicka på kanske sju, åtta månader började titta och le mot Gustaf. Det var jätteläskligt och framkallade tårar igen. Flera gånger om. Sedan skulle doktorn titta och peta på honom och det var också hemskt. Sedan kom det värsta, en hemskt tant som stack honom i benet (tredje vaccinationsprutan) och tja, värre kunde det inte bli.

Mamma och pappa tyckte så synd om älsklingen så när vi var och handlade så fick han en tröstpresent och den var i alla fall rolig! Bestod av en massa små plast bunkar som både gick att stapla på varandra så att torn går att byggas - och rivas och om man vänder på dem kan man sätta ihop alla.

Gustafs dag avslutades med att vi satt ute och åt och då blev han sitt vanliga glada jag och delade glatt ut pussar både till mamma och pappa samtidigt som köttfärsen åts med matglädje. Pastan till spottades ut lika glatt.

Nu sussar han sött.

Sådan far, sådan son?

Det händer inte varje dag att hela storfamiljen Nymans är samlade, men nu är vi det på landet. Farmor, farfar, båda barnen och två (snart tre barnbarn).

Parkeringen ser onekligen mycket fånig ut. Ingen kan anklaga någon i familjen för att tänka utanför boxen eller gå sin egen väg...

Känns tryggt för den något skärrade mamman att bilen förmodligen inte kommer att tillverkas om sisådär 17 år!

Blivande bonde eller badpojke?

Sladden var med trots allt, hade bara lagt den på ett lite udda ställe.

Idag har vi varit i Ockelbo och handlat inför släktmiddagen som var ikväll. Farmors syster Eva med familj, farfars kusin Arne med fru Karin och roligast av allt var att kusin Joel kom med mamma och pappa! Det var i alla fall roligt så länge kusinen inte gjorde anspråk på sin egen traktor eller någon av Gustafs leksaker. Varför vill barn alltid ha det någon annan leker med?

För oss var det en glad överraskning att pappas faster Eva med familj och Evas son Mattias (således pappas kusin) med fästmö Karolina kom med finfint italienskt Amaronevin och ett väldigt generöst presentkort på Plantagen i bröllopspresent. Stort tack! Får jag som jag vill så har jag länge velat ha ett Magnoliaträd. Kanske kan det bli inköpt nu om Gustafs pappa också vill.


Hej hej farfar, kolla vilken rolig traktor Joel har!


Blivande bonde?


Pappa klipper Gustafs naglar


G i "poolhuset" som farmor gjort för att älsklingen inte skulle sitta för länge i solen


Badbild 2 (bara för att han är så söt...)


Senare samma dag (igår, Gustaf kunde inte leka nog med den roliga traktorn


I väntan på att kusinen fick Gustaf åka lite skottkärra med farmor


Idag när traktornsägare, kusin Joel kom fick Gustaf ibland låna den under Joels övervakning

Lat och solig dag i Grönviken

Jag som var säker på att jag kom förutom kameran, batteriladdare också kom ihåg den sladd som behövs för att föra över bilder från kameran till datorn, verkar ha haft fel. De bilder jag utlovade verkar utebli tills vi på torsdag är tillbaka i stan.

Det ni har att se fram emot är bilder av älsklingen när han leker med kusin Joels traktor och badar i balja. Båda har varit dagens höjdpunkter, där badandet kanske var allra roligast. Han satt i baljan i över en timma och verkade aldrig tröttna, så trots lata föräldrar som inte tagit med honom på babysim verkar han förjtust i vatten.

Pappas kropp däremot verkar plötsligt akut mycket mindre förtjust i gräs. Förutom att det är tråkigt och jobbigt för pappa är mamman i familjen lite extra orolig för om detta kommer innebara ett oväntat och lite oönskat framtida ansvar för att klippa gräsmattan hemma...

3*fel!

Hmm, inbland har jag inte alla tomatar på loftet. Gustaf har Philip, Johanna och Hugo som alla tre i nämnd ordning är tremänningar till Gustaf, först därefter kommer Saga, således inte omvänd ordning...

Igår hade vi tur med både väder och att bli inbjudna på grillmiddag. Vi var vid Vallentunasjön och hälsade på moster Siv med familj. Gustafs andra moster Eva med familj var också på plats så det blev en riktig trevlig kväll i släktens sällskap.

Idag har vi förflyttat oss till farmor och farfar som är på landet. Vi är alltså precis vid gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland. Vi började besöket med att gå på Ockelbos markand. Uppvuxen i Värmland är det närmast att jämföra med Arvikamarten. På ganska kort tid hann vi gör av med lite pengar på lotter (ingen vinst), jättegod Hälsingegetost och inte minst ett par röda träskor till mig.

Mer rapport med bilder kommer imorgon, nu vankas det skaldjursgrillspett och vin för oss vuxna medan Gustaf har blivit gödd av Nestlé.