Så här kvällen före den allra första födelsedagen håller pappa på och bakar tårtbotten till sonen. Dessvärre ryker det förfärligt ur ugnen (formen läcker lite)så möjligen blir det mer bakande av imorgon förmiddag. Men paketen är inslagna och väntar på morgonens födelsedagsbarn.
Känner mig lite sentimental så här på kvällskvisten. Det är en klyscha men icke dessto mindre sann. Tiden går verkligen fort. Året har varit både jobbigt och roligt. Helt annorlunda mot våra tidigare år,samtidigt vilken ynnest! Det värmer hjärtat att se hur han utvecklas och hur glad han oftast är. Han lär sig nya saker nästan varje dag nu. Idag har mormor (mormor och morfar kom idag på eftermiddagen för att vara med imorgon) lärt Gustaf sträcka fram handen och hälsa när någon säger hej hej.
Förstås ovetandes om att det blir ett litet litet kalas imorgon sover han nu sött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar