Stressig framtid?

I skrivande stund undrar jag om hösten och de kommande typ tio åren kommer att vara så här som idag,förutom nyckelincidenten då?! Super super superstressig dag på jobbet. Klockan halv sex kände jag att jag borde och ville åka hem till Gustaf och mormor och morfar. Då upptäcker jag att jag någon gång under morgonen har tappat bilnyckeln. Fler än jag letar igenom kontoret och min väska, men där ingen nyckel. Kollar om jag har tappat den i garaget, men där ingen nyckel.

Stressad gav jag upp letandet och tog dyr taxi hem, men jag ville hem fort för att träffa Gustaf och för att sätta mig och jobba. Idag kanske jag ägnade Gustaf en halvtimma totalt. Resten satt jag framför datorn. När vardagen kommer har jag/vi ingen mormor och morfar som lagar mat och servar och tider att passa på dagis. Jo, jag vet att Gustafs pappa kommer hem och att vi är två som ska dela på allt. Men med dagen i minne känns det som om det kommer att bli en stressig höst och inte minst alldeles för lite Gustaftid.

Hemma har vi letat efter reservnyckeln utan framgång. Läget ser klart dystert ut på bilfronten. Håll tummarna för mig att nyckeln på något magiskt sätt dyker upp imorgon på jobbet!

Jag tror inte att Gustaf har lidit alls av att min dag har varit stressig. Mormor och morfar rapporterar att han har varit jättesnäll hela dagen. Han verkar dock längta lite efter pappa. Flera gånger under dagen har han sagt läten som indikerar på att han säger och menar pappa. Därefter vill han absolut krypa uppför trappan och in till sovrummet för att kolla. Innan Stefan åkte tillbringrade han nämligen mycket tid just där eftersom vi håller på och målar och donar. Jag längtar också efter Gustafs pappa. Han är alltid så lugn och det kunde jag behöva.

Men imorgon eftermiddag kan jag pusta ut på jobbfronten. Då har anbudet förhoppningsvis gått med posten och det är nästan semester resten av veckan.