Sug på den, Ernst

Tron är måhanda ett språng ut på 40 000 famnars djup, men det är ändå jordötter jämfört med att dra igång ett nytt måleriprojekt i det här huset. Med en fru som medlidsamt ser på en och säger "vi kanske ska ringa nån som gör det åt oss...?" för 487:e gången och en son som glatt vill käka lite på penseln man just doppat i oljefärgen som support är det ingen omodelbar fara för Ikarossyndrom direkt. Men idag fick jag ändå lov att sprätta iväg en slant på de sedvanliga pytsarna/penslarna/svamparna/mojängerna-man-tar-
utan-att-veta-vad-det-är-för-man-vill-ju-inte-verka-dum-genom-att-fråga i färgaffären. Sovrummet is going down, som de säger i amerikanska filmer.

Som av en händelse kommer morfar hit i helgen.