Räddningen har anlänt

Dagen har varit stressad och lite kaosartad för mig och Stefan. Jag har behövt jobba och stackars Stefan har därför försökt ha hand om både Gustaf och sitt eget packande.
Vid 13-tiden kom en efterlängtad räddning i form av mormor och morfar. Och eftermiddagen och kvällen förflöt väldigt bra på många sätt. Älsklingen accepterade att mamma satt framför datorn i arbetsrummet och satte mormor och morfar i fullt arbete med att hinna med allt han numera tar för sig. Dessutom var han snäll nog att somna tidigt, snabbt och lätt ikväll.

Så då borde jag rimligtvis ha fått mycket gjort under kvällen. Sådär. Och det är helt mitt eget fel. Vi har haft en jättetrevlig kväll med god middag (som inte blev sämre av att jag blev serverad) och mycket prat. Jag som i min enfald trodde att Gustafs mormor och morfar skulle gå och lägga sig tidigt efter resan och därmed räknat ut att jag kunde jobba några timmar när de gått och lagt sig, visade sig ha helt fel. De gamla höll ut till halv tolv.

Gustafs pappa vinkade vi i eftermiddags av vid centralen. Pappan såg lite rörd ut vid avskedetskramen medan sonen vinkade glatt för att sedan så fort pappa vänt ryggen till, titta upp och peka på en fågel. Jag är dock övertygad om att älsklingen kommer att undra var pappa är och längta efter honom. Han är fortfarande väldigt förtjust i sin pappa! Att pappa åkte iväg på 10 dagarsfjällvandring i Sarek betyder också att han har tagit med sig kameran. De närmaste dagarna blir det kanske någon gammal bild som ni inte sett förut, men alltså inga nya.

På gångfronten går det framåt för varje dag. Han släpper oftare och oftare och tar fler och fler steg. Forfarande ser han ut som en drucken där han vinklar fram, men han är märkbart nöjd över sin prestation.