Jobbig lipsill

I onsdags när vi var på landet hade Gustaf feber och var förståligt nog jättegnällig. Dagen efter så var bilresan hem inte så rolig, då Gustaf var missnöjd nästan hela vägen, men vi tänkte att det måste bero på att han inte mår bra. Såhär tre dagar senare kan konstateras att han fortfarande inte blivit sitt vanliga glada och charmiga jag än. För det kan väl inte vara så illa att han nu har blivit en riktig lipsill. Som gråter så fort någonting går emot honom, om han inte får som han vill eller bara börjar gråta ibland. Visst, vi ser glimtar av den gamla glada Gustaf men mestadels är han sig inte lik.

Igår på dagen var jag och Gustaf dels och fikade med Anna och han brukar alltid tycka om när han får banan, men han var inte riktigt nöjd och dels så var vi och köpte hans första par skor, vilka kan ses på bild nedan. Att ha skor på fötterna är väldigt ovant och han är inte alldeles övertygad om att det är bra. Det är mycket svårare att gå i dem också.

På kvällen kom Ebba med mamma, pappa och lillasyster Klara på besök. Det var den konstigaste middagen vi någonsin haft. Gustaf skrek och skrek och skek och Stefan och jag turades om i tjugo minuters intervall och försökte få honom att sova eller bara sluta skrika. När han väl somnade efter typ två timmar, så vakande han en gång i timman och gallskrek. Innan det var läggdags hann Gustaf och Ebba leka lite, eller Ebba försökte leka med Gustaf som mestadels var avvaktande och ibland började gråta för att hon tittade på honom. Jag undrar om det är åldern (Ebba är tre) eller kvinnligt omhändertagande som gjorde att Ebba var väldigt tålmodig och jättesnäll mot Gustaf och försökte bygga torn åt honom som han kunde riva, gav honom leksaker etc. När Gustaf träffar kusin Joel eller kompisen Ludwig handlar det mer om att slita och dra i den leksak som den andre vill ha. Vilket gäller Gustaf lika mycket som de andra pojkarna.

Idag verkar det inte heller vara en jättebra dag. Så fort minsta lilla går emot honom, som att till exempel slänga nycklar från fotpall till golvet och så trillar nyckeln inte ner, då kommer tårarna.

Vi tycker båda synd om honom för det verkar så himla jobbigt att vara Gustaf dessa dagar. Samtidigt är det extremt tålamodsprövande. Också regnar det bara ute...


Gustafs nya mer gnälligare jag


Skomodell


Ebba och en försiktigt avvaktande Gustaf